CFC, HCFC, HFC och haloner

CFC och HCFC är ozonnedbrytande ämnen som har använts som blåsmedel och isolerande gas i isoleringar av skummad polyuretan (PUR) och extruderad skummad polystyren (XPS). CFC tillverkades från mitten av 60-talet och fram till 1990 (CFC) och till 1997 (HCFC) då förbud mot användningen trädde i kraft. Se även Isolering innehållande CFC och HCFC.

CFC och HCFC har också använts som köldmedium i kylskåp, frysar, kyl- och klimatanläggningar och värmepumpanläggningar. HFC är ett köldmedium som ersatt CFC och HCFC. HFC är inte ozonnedbrytande men den är en kraftig växthusgas.

Halon är ozonnedbrytande och kan finnas i äldre handbrandsläckare och brandsläckningsanordningar. 1998 trädde användningsförbud för halon i kraft. Halon får endast användas i brandsläckningsanordningar i flygplan och inom försvarsmakten.

Vanliga beteckningar:
CFC - R11, R12, R13, R113, R14 osv
HCFC - R22
HFC - 134a, 404a
Haloner - 1211, 1301

*CFC = klorfuorkarboner
HCFC = klorἀuorkolväten
HFC = fluorkolväten
CFC och HCFC kallas ofta för freoner.

Hantering

Stationära anläggningar med CFC, HCFC eller HFC som köldmedium ska tömmas på plats innan rivning. Enligt "Köldmediekungörelsen" SNFS (1992:16) får tömning av stationära anläggningar endast utföras av certifierad person.

Avtappat köldmedium klassas som farligt avfall, kod 14 06 01*. De elektriska delarna i en tömd kylanläggning ska hanteras som elavfall.

Kyl- och frysskåp och annan utrustning med CFC, HCFC, HFC eller halon klassas som farligt avfall, kod 16 02 11*, 20 01 23*, 16 05 04*.

Byggmaterial till exempel isolerskivor med CFC eller HCFC ska hanteras som farligt avfall, kod 17 06 03*.

Senast ändrad: 2013-01-30 15:24