Foto: Colourbox

Impregnerat virke

Impregnerat virke förekommer i träkonstruktioner som måste vara motståndskraftiga mot röta och insektsangrepp som exempelvis trätrallar, bryggor, takstolar och syllar.

Impregneringen kan bestå av föreningar av brom, krom, koppar, arsenik, tenn och av kreosot med mera. Det förekommer också att virke är impregnerat med både CCA och kreosot. Gamla järnvägssyllar (slipers) och telefonstolpar, impregnerade med kreosot, förekommer på tomter och i trädgårdar, verandor, altaner och liknande ställen.

Virke impregnerat med CCA (krom, koppar och arsenik) är ofta grönfärgat, särskilt när det är fuktigt. Kreosotimpregnerat virke kan kännas igen på den svartbruna till ljusbeiga ytan och karakteristiska lukten. Många gånger kan man dock inte se om virket är behandlat. Detta gäller till exempel om impregneringen gjorts med klorfenoler, exempelvis PCP (pentaklorfenol), som bland annat användes mot blåved från 50-talet fram till 1978, då det förbjöds.

Klorfenolpreparat kan innehålla rätt betydande halter av dioxiner, särskilt preparat som tillverkades för länge sedan. Även gammalt CCA-behandlat virke och kreosotimpregnerat virke kan vara svårt att identifiera.
Se också Kreosotimpregnerat virke samt Skadedjurs- och svampangripet virke.

Hantering

Förbränning av impregnerat virke kan ge utsläpp av miljöfarliga ämnen till exempel koppar, arsenik och dioxiner. Impregnerat virke ska därför förbrännas i en förbränningsanläggning som får förbränna sådant material.

Malmös stads rekommendation är att tryckimpregnerat virke ska undvikas.

Du kan inte alltid se om virke är behandlat med miljöfarliga ämnen! Träavfall som kan innehålla organiska halogenföreningar eller tungmetaller (behandlat med till exempel PCP, Lindan eller CCA) och träavfall som klassas farligt avfall, får endast förbrännas i en anläggning som uppfyller förordning och föreskrifter om avfallsförbränning.

Senast ändrad: 2017-12-08 14:44