Patrik Mc Glinn och Oskar Granberg. Foto Peter Kroon

Vi vill bidra till barnens vardag

Patrik Mc Glinn och Oskar Granberg är två blivande förskollärare som just slutfört sin examensrapport Könade förväntningar där de undersöker orsakerna till den låga representationen av män i förskolan. Här berättar de om sin syn på förskolan som framtida arbetsplats.

Hur hamnade vi här? Två killar som aldrig träffats, båda några år förbi trettio. Vi hade för många år sedan valt två helt olika yrkesbanor. Den ena av oss hemmahörande i Malmö och den andre i Laholm. Det vi hade gemensamt för ungefär tre och ett halvt år sedan var att vi ville prova någonting nytt. Vi hade upptäckt förskolan genom våra barn och viljan att arbeta i en sådan verksamhet blev till slut för stor. Vi sökte båda till förskollärarutbildningen vid Malmö högskola och blev antagna hösten 2012. Vad var det då som drev oss dit? Ja, inte var det pengarna. De flesta känner säkert till att läraryrket inte är ett yrke som får en att skratta hela vägen till banken. Nej, det som drev oss var möjligheten att spendera våra arbetsdagar tillsammans med barn.
Alla ni föräldrar med barn på förskolan har säkerligen fått uppleva när barnet kommer hem och säger att ni har fel eftersom det ni som föräldrar sagt inte överensstämmer med det som personalen på förskolan säger. De personer som jobbar i förskolan får en otroligt stor roll i barnens liv. Det är de personerna vi vill vara, men med den rollen kommer ett otroligt ansvar.

Där många människor bara ser barnen som vår framtid, ser vi dem här och nu.

I nuet skapas personen inom barnet. Att få ta del av nuet dagligen, är enligt oss det mest värdefulla som kan upplevas. Varje förskola är ett litet minisamhälle som ger en inblick i hur världen ser ut just nu. Tittar vi riktigt noga kan vi även få en glimt av framtiden.

Färre män än vi trodde

När vår utbildning började märkte vi snabbt att det inte fanns särskilt många män där. Vi hade kanske inte förväntat oss att det skulle vara lika många män som kvinnor, men att vi könsmässigt bara skulle representera knappt tio procent av studenterna hade vi inte förväntat oss. Vi hade alltså gett oss in i en värld där vi befann oss utanför normen. Nu, tre år senare, befinner vi oss fortfarande utanför normen. Skillnaden nu är att vi aktivt vill förändra det. Vi vill bryta de normer som berättar för oss att vi som män är sämre på att ge omsorg. Det handlar enligt oss om att kunna erbjuda barnen en variation av erfarenheter och personligheter.
Det ska vara naturligt för ett barn att både möta män och kvinnor i sin vardag på förskolan. Med fler duktiga manliga pedagoger ute i förskolorna tror vi även att rädslan för övergrepp potentiellt kan minska. Att begå övergrepp är inte en manlig egenskap, det är en sjuk persons gärning. Detta förändringsarbete kan inte männen driva själva. På samma sätt som att kvinnor inte kan driva frågan om jämställdhet på egen hand. För att bryta normer krävs det en överenskommelse som sträcker sig över könsrollerna.

Bidra till barnens vardag

Malmö stad har nyligen satt som mål att år 2020 ha minst 10 procent män som arbetar i förskolan. Där vill vi haka på. Är det någon stad i Sverige som vi tror klarar en sådan förändring är det just Malmö. Är det någon stad som kan erbjuda en så fulländad palett av erfarenheter och personligheter så är det här. I denna förändringsvilliga stad är redan andelen män som arbetar i förskolan uppe i åtta procent i jämförelse med rikssnittet som bara ligger runt fyra procent.
Så nu uppmanar vi alla män i Malmö som känner att ni har något att bidra med i barnens vardag. Tveka inte, låt det inte stanna vid en tanke, sök till förskollärarutbildningen och starta en resa för livet.

Senast ändrad: 2015-06-25 15:54