Om Botildenborg

Botildenborg, parken med vattentornet

I området kring Botildenborgs slott och östra Rosengårdsfältet finns många dokumenterade fornlämningar. I samband med byggandet av Botildenborgs vattentorn 1948 hittades fornlämningar i höjden där vattentornet står idag. Här har människor både levt och begravts.

Namn på platser är viktiga när man pratar om sin närmiljö. De blir en del i utformningen av platsens identitet och avslöjar även delar av platsens historia. Botildenborgs slott har sitt namn efter Boel Månsdotter, hustrun till den person som ägde egendomen 1862. Vattentornet har fått sitt namn efter närheten till Botildenborgs slott. Idag skiljs de åt av Inre ringvägen, som skär rakt genom den gamla byn Västra Kattarp.

Genom tiderna har området östra Rosengårdsfältet sett ut och använts olika, liksom de har haft olika namn. Det äldsta dokumenterade namnet för platsen är från medeltiden och kallas i källorna Westra Skraephlinge (dagens Västra Skrävlinge). Namnet uppkom någon gång under 1300-talet och härstammar från ordet Scraeplingi, som betyder "Bäcken med det rasslande ljudet".

Botildenborgs vattentorn byggdes 1949 efter stadsarkitekten Carl-Axel Stoltz ritningar. Det är 27 meter högt, har en reservoarvolym på 3 000 m³ och skulle ursprungligen även fungera som ett utsiktstorn. Vattentornet, som fortfarande är i drift, är beläget på en svagt sluttande kulle. Marknivån uppgår till 31 meter. Vid arkeologiska utgrävningar som utfördes på platsen inför vattentornets tillkomst påträffades gravar och boplatslämningar från förhistorisk tid.

Senast ändrad: 2016-05-04 16:02