Förr kunde man få en stjärna i kanten av läraren. Här sitter stjärnan mitt på väggen rakt innanför entrédörren. Välkommen till Trevnaden, Malmös och södra Sveriges första boende som blivit stjärnmärkt av Svenskt Demenscentrum.

Sektionscheferna Catrin Svensson och Viktoria Ehrs möter upp när Spaning hälsar på i Trevnaden, ett boende i fem våningar vid Lönngatan med stor, uppvuxen trädgård och nybyggd pergola med grill.

Sektionscheferna började samtidigt för tio år sedan och redan då med en gemensam målsättning att utveckla en så god demensvård som möjligt. De var tidigt överens om att vägen dit skulle gå via personalutveckling och kompetenshöjning.

Ett viktigt steg på vägen var inte bara dåvarande Södra Innerstadens beslut att ha två sektionschefer på stora boenden, utan framför allt Malmö stads satsning på Silviasystrar; en specialistutbildning på högskolenivå i demensvård för undersköterskor.

Otroligt mycket att lära

Elise Sandell, som jobbat på Trevnaden sedan 2003, gick utbildningen och blev färdig Silviasyster 2014.

– Drivkraften för mig att bli Silviasyster var att lära mig mer om demenssjukdomarna och hur man kan utveckla sitt bemötande och ge bättre omvårdnad. Utbildningen tar två år och handlar mycket om palliativ vårdfilosofi, aktiviteter och anhörigstöd. Det finns otroligt mycket att lära sig, samtidigt som utbildningen också i vissa delar blir ett kvitto på det man redan lärt sig på jobbet, säger Elise.

En del av utbildningen till Silviasyster innebär att man lär sig att handleda, för att kunna föra kunskapen vidare till sina kollegor.

– Vi använde Elise som handledare och cirkelledare här på Trevnaden. Hon satte ihop en egen utbildning, utifrån Socialstyrelsens nationella riktlinjer kring personcentrerad omvårdnad och sina kunskaper som Silviasyster. Utbildningen hade mycket fokus på att lära ut ett jagstödjande förhållningssätt. Det var vårt sätt att försöka skapa en helhet, som skulle komma så stor del av personalen som möjligt till godo, säger Catrin Svensson.

Tuffa kriterier för stjärnmärkning

Vi sitter i en del av allrummet, där även köket finns och som har utsikt mot uteplatsen och trädgården. Solen lyser över träden, gräsmattorna, den nybyggda pergolan och grillplatserna – men vinden blåser snålt och kallt. 

Det avskräcker dock inte Terezija Pucko, som gärna ger sig ut på en liten rullstolspromenad tillsammans med Alma Memic, undersköterska på Trevnaden.

Det var Elisa Sandell, Silviasystern, som upptäckte att det fanns en möjlighet att stjärnmärka boendet. Bakom märkningen står Svenskt Demenscentrum. För att få märkningen måste en rad kriterier uppfyllas.

– Till att börja med gick jag utbildningen till stjärninstruktör och därefter har jag utbildat mina kollegor. Kravet för att bli stjärnmärkt är att 80 procent av alla medarbetare är utbildade, säger Elise.

Nollvision för tvång

Det målet nådde Trevnaden vid årsskiftet och när stjärnmärkningen blev officiell i januari var det stor fest på boendet.

– Märkningen är ett kvalitetsbevis, en bekräftelse på att vi jobbar som vi ska, säger Catrin Svensson. Vi var det första boendet i Sverige söder om Göteborg som fick märkningen. Sedan dess har ett boende i Eslöv också blivit stjärnmärkt och förhoppningsvis tillkommer det fler i Malmö stad framöver.

En mycket viktig del i kriterierna för stjärnmärkningen är att boendet jobbar för en nollvision när det gäller tvång och begränsningar. Sådana kan antingen vara kemiska i form av medicinering eller fysiska i form av fastlåsta rullstolar eller uppfällda sänggrindar.

– Innan något sådant sätts in, som en skyddsåtgärd, ska man verkligen ha vänt och vridit på alla alternativ. Det arbetssättet kräver också mycket tillsyn, att man jobbar i team och att hela personalen är involverad, säger Elise Sandell.

Extra stolthet i yrket

Viktoria Ehrs berättar att skyddsåtgärderna är något man diskuterat mycket, både på teamträffar med personalen och med anhöriga, som ibland kan ha svårt att förstå varför sänggrindarna inte är uppfällda – det kan upplevas som osäkert.

– Efter utbildningsprocessen kring stjärnmärkningen upplever vi att personalen har mycket mer kunskap, inte minst när det gäller just skyddsåtgärder. Arbetet med att nå nollvisionen har tagits emot väldigt positivt av alla som jobbar här. Att känna att man inte behöver tvinga de boende till saker och ting här, som ju är deras hem, ger en extra yrkesstolthet.

Senare kvällar ger bättre sömn

En annan attitydförändring bland personalen gäller kvällsverksamheterna. På Trevnaden jobbar man medvetet för att de boende ska vara uppe lite längre på kvällarna.

– Vi har ändrat schemat så att personalen jobbar längre på kvällarna, både för att ge de boende mat senare och för att ge dem social samvaro. Lägger man sig för tidigt vaknar man ofta mitt i natten, kanske med ångest och vill stiga upp, vilket ökar fallrisken, förklarar Viktoria Ehrs.

– Nu, när flertalet inte går och lägger sig förrän vid 22-23-tiden sover de bättre och är utsövda och piggare på dagarna. Vi har också fått bekräftat från nattpersonalen att många sover bättre.

Omfattande internutbildning

Stjärnmärkningen krävde stort engagemang och ett digert arbete – inte minst av initiativtagaren Elise Sandell.

– Hon utbildade 50 medarbetare, var och en vid fyra skilda tretimmarspass. Totalt blev det 16 utbildningstillfällen från starten i augusti i fjol tills vi var klara. Inte ett enda utbildningspass behövde ställas in – alla kollegorna var verkligen med på noterna och kände att det här var något som lyfter dem i deras yrkesutövning, säger Catrin Svensson.

Att få ihop 80 procent utbildningsgrad var inga problem. Trevnaden nådde 90 procent – och nu vill man upp till 100. 

Märkningen gäller i två år och kräver kontinuerligt arbete, rapportering och uppföljning.

– Första utmaningen blir att inte tappa tempo över sommaren, när alla vikarier kommer. De kommer att få en halvdag tillsammans med Elise och gå igenom bland annat nollvisionen och materialet inom Demens ABC, säger Viktoria Ehrs.

Zumba och promenader

På tredje våningen är det dags för ett av veckans gympapass. Det är Ljubica Petrovska som leder sittzumba. Att det är populärt märks på hur snabbt det blir trångt mellan rullstolarna i halvcirkeln runt henne. Rummet fylls av glad, rytmisk musik och muntra tillrop. Armar höjs och ben sträcks ut.

– Många gillar zumban. Inom stjärnmärkningen har vi annars valt utomhusvistelse som utvecklingsområde. Man måste ha ett område att utveckla och vi har även utsett ett ”promenadombud” bland personalen, som ska vara lite extra aktiv när det gäller att få med sig både boende och kollegor ut ibland, säger Catrin Svensson.

Bland kraven för att få behålla stjärnan krävs, förutom att hålla utbildningsnivån, bland annat fortsatt arbete med nollvisionen, att prioritera beteendemässiga och psykiska symptom, BPSD, och att i mån av medgivande registrera brukarna i Svenskt Demensregister som används till forskning.

Engagemang är nyckeln

Båda sektionscheferna Catrin Svensson och Viktoria Ehrs återkommer gång på gång till det stora engagemanget från personalen kring allt som har med stjärnmärkningen och den pågående verksamhetsutvecklingen att göra.

– Det har varit en häftig upplevelse att se personalens engagemang och se dem upptäcka hur man som medarbetare faktiskt kan vara med och påverka och styra verksamhetens utveckling, säger Viktoria.

– För att kunna genomföra en utbildning som Stjärnmärkt krävs det stöd och engagemang av cheferna, konstaterar Elise.