Ny studie belyser anhöriga 

Ett utvecklat kontaktmannaskap och mer fokus på relation och information. Det kan få anhöriga att må bättre och bli mer benägna att ta emot stöd. Det visar en ny studie av anhörigas situation.

Rapporten ”Jag trodde det låg på mig…” är en forskningsstudie som ger en nulägesbild av hur anhöriga upplever sin situation.

Till grund ligger en enkät till 24 anhöriga och djupintervjuer med 13 anhöriga till brukare som har omfattande vård och omsorg i det egna hemmet. Urvalet är både anhöriga som bor tillsammans med brukaren och de som har ett eget boende, det vill säga vuxna barn.

Syftet med studien var att få en bild av anhörigas situation, exempelvis hur de upplever att vården och omsorgen bedrivs i deras eller förälderns hem, deras egen hälsa och hur de upplever den information och kunskap de har fått om exempelvis tekniska hjälpmedel. 

Slussas runt

Studien visar att risken för psykosomatiska besvär är högre bland de som inte bor tillsammans med brukaren. 

– Upplevelsen av belastning är en betydande faktor för anhörigas hälsa. Om de dessutom känner att de inte har all information och kontroll över situationen så blir deras situation ännu mer påfrestande, säger Magdalena Andersson, FoU-koordinator på strategiska utvecklingsavdelningen.

– En del berättade att de har svårt att få kontakt med oss och att de slussas runt till olika personer. Om den äldre har en demenssjukdom blir det ännu svårare för den anhörige att få en bra bild av situationen. 

Parallellt med forskningsstudien arbetar avdelningen för ordinärt boende med att utveckla kontaktmannaskapet. Kontaktmannen ska vara en undersköterska som är i hemmet och träffar brukaren regelbundet.

– Vi tror att det är en åtgärd som kan få anhöriga att må bättre. 

Bygga tillit

Studien visar att de som bor tillsammans med brukaren gör väldigt många insatser och i hög grad ställer om sina liv – med risk att de kör slut på sig själva.

– En del tycker till exempel att det är jobbigt att det kommer in personer i hemmet mitt i natten och säger därför att de kan göra de insatserna själva. 

En del anhöriga upplever att personalens fokus är på det som ska utföras, medan de anhöriga fokuserar mer på relationerna: hur man uppträder, hur insatserna utförs och att man känner tillit till de som kommer.

– Kan vi bygga upp den tilliten är det lättare att få de anhöriga som mår sämst att inse att de behöver stöd.

Utöver enkät och intervjuer har studien även tittat på dokumentationen av den sjukes situation. 

– Om det står att brukaren inte kan ändra kroppsställning men inget om att de får hjälp med städning och tvätt, kan man anta att anhöriga sköter det. Det är viktigt att de anhörigas insatser dokumenteras och därmed görs synligt. Det var ett av syftena med studien, att visa det osynliga arbete som utförs av anhöriga, förklarar Magdalena Andersson.