Mänskliga rättigheter – en kamp som inte har något slut

– Jag tänker att människors lika värde inte är något som upprätthåller sig självt. Det krävs kamp och vi har många kämpar att tacka för att vi nått dit vi är idag. För mig är det en hjärtefråga att utveckla det arbetet. Jag vill driva på.
Möt Malin Björk, utvecklingssekreterare och samordnare för hälsa, vård och omsorgs arbete med mänskliga rättigheter.

Inom hälsa-, vård- och omsorgsförvaltningen är mänskliga rättigheter ett paraplybegrepp. Här under ryms en rad andra begrepp och frågor: jämställdhet, jämlikhet, våld i nära relationer, antidiskriminering, sexuell hälsa, tillgänglighet, nationella minoriteter och hbtq.

– Som samordnare är min roll att stötta verksamheterna. Rent konkret kan det handla om att ta fram styrdokument, vara en kunskapsresurs, utföra utredningsuppdrag och ingå i arbetsgrupper och nätverk. Jag arbetar proaktivt när det gäller mål och uppföljning och min viktigaste målgrupp är cheferna, som har mandat att driva frågorna.

Till cheferna har Malin Björk naturliga direktvägar för sitt arbete. Men en annan och nog så viktig målgrupp är de medarbetare som arbetar allra närmast Malmöborna.

– För dem som dagligen träffar brukare och anhöriga är bemötande en kärnfråga. Men det är den målgruppen som är svårast att nå. Vi driver ju en dygnet-runtverksamhet och ska man ta ut ett antal medarbetare för kompetensutveckling så krävs vikarier och då blir det en resursfråga.

Dialog och nya perspektiv

Att rent konkret i ett arbetslag jobba med mänskliga rättigheter handlar, enligt Malin Björk, mycket om dialog och resonemang.

– Det är en fråga om att ta till sig problematik och att lära sig tänka utifrån nya perspektiv. Det kan man göra på olika sätt, till exempel genom att utgå från konkreta dilemman. Det kan gälla något internt i arbetsgruppen eller i relationen till brukare eller anhörig.

Du säger att mänskliga rättigheter är en hjärtefråga för dig. Får du själv någonting tillbaka av att jobba med det?

– Ja, det är såklart tillfredsställande att få lov att jobba med så viktiga frågor och bidra till inkludering. Men frågorna rör absolut upp känslor.

Eldsjälar och motståndare

– Begreppet är stort och en av utmaningarna är att det kan kännas svårt att greppa och att man aldrig blir färdig. Det är lätt hänt att arbetet blir personberoende, alltså att man lutar sig mot en eldsjäl. En annan fara är att man ser mänskliga rättigheter som frivilligt arbete; något för dem som är intresserade och engagerade – annars kan man låta det bero.

– Det finns också mer eller mindre uttalat motstånd. Det kan handla om attityder, som är jättesvåra att förändra, eller att man rent demonstrativt sysslar med annat på mötet. Men nu efter några år möter jag tack och lov det sistnämnda allt mer sällan.

– Framgång för mig är när jag känner att arbetet gjort skillnad; att vi har bidragit till ny kunskap och till aha-upplevelser. Det händer att jag får tackmejl från medarbetare som bekräftar att jag gjort skillnad – ungefär ”tidigare brydde jag mig inte, men nu fattar jag!”

Barnkonventionen är lag

Från den 1 januari är FN:s konvention om barnets rättigheter en del av svensk lagstiftning. Innebär det något för förvaltningens sätt att arbeta med mänskliga rättigheter?

– Det beror på hur man ser det. Sverige skrev under konventionen redan 1990 och den har varit juridiskt bindande sedan dess. Att den blir lag ger inte barnen några nya rättigheter, däremot ger den oss myndigheter ett större ansvar att tillämpa rättigheterna så att de får större genomslag i ärenden som rör barn.
Hälsa, vård och omsorgs målgrupp är vuxna och äldre. Man fattar inga myndighetsbeslut som direkt rör barn, men däremot kan de beslut man tar om vuxna indirekt påverka barn.

– När det gäller barn som anhöriga har vi konstaterat att vi behöver bli bättre på att uppmärksamma risker för att barn far illa och uppmärksamma barns behov av information, råd och stöd.
Rent konkret är det svårt att säga vad som blir konsekvensen av att konventionen blir lag och vad som blir en konsekvens av att vi uppdaterar våra rutiner. Men klart positivt är det pedagogiska perspektivet. Nu blir det ännu tydligare att barn är egna individer med egna rättigheter. Om man nu skulle ha missat det tidigare.

Malin Björk om...

  • Hit återvänder jag gärna: Slottsparken/Kungsparken. Det är som att promenera i en saga med trolska miljöer.
  • Det gör jag när jag inte jobbar: Umgås med nära och kära, åker på utflykt eller tittar på TV-serier.
  • Det gör mig arg: Patriarkatet. Oförskämdhet.
  • Det gör mig glad: Solsken, fågelkvitter, baka, kärlek och musik.
    Otroligt lökigt, jag vet.