Det är mitt i natten, men det lyser från några fönster högst upp i det annars nedsläckta Folkets hus vid Nobeltorget. Härifrån utgår Malmö stads nattsjuksköterskor – sju rutinerade medarbetare, ständigt redo att rycka ut på allt från omplåstring till livräddning.

Klockan har just passerat midnatt när vi tittar in, men nattsyrrorna har varit igång sedan halv tio på kvällen. I ”spindelrummet”, som är verksamhetens enkla men högeffektiva sambandscentral, är det redan tryck i telefonerna. Mario Goricki och Milan Stupar bemannar spindeln den här natten. De har vardera 20 års erfarenhet som nattsjuksköterskor och har varit med om det mesta.

– Här i spindeln tar vi emot alla samtal och fördelar uppdragen på våra kollegor som är ute på stan i sina bilar. Samtalen till oss kommer från särskilt och ordinärt boende, från LSS, hemsjukvård och från hemtjänsten. Ibland kan 1177 Vårdguiden hänvisa till oss och det händer att polisen hör av sig. Det kan gälla precis vad som helst – katetrar, behovsmedicin, såromläggningar och injektioner men också riktigt allvarliga tillstånd. För att jobba här måste man vara erfaren och snabbt kunna fatta beslut själv, det är inget jobb för nybakade sjuksköterskor, förklarar Milan.

Allt måste lösas

Varje natt jobbar sju sjuksköterskor. Man turas om att bemanna spindeln och att jobba ute på fältet. Sköterskorna jobbar över hela stan – ena stunden en såromläggning i Oxie, därifrån via en fast tillsyn i centrum till en akut fallolycka i Klagshamn.

– En del kan vi lösa direkt i telefon, annars skickar vi en sköterska. Men grejen är att allt måste lösas. Det finns ingen annan att hänvisa vidare till – nattetid har vi Malmö stads högsta medicinska kompetens, säger Mario.

– Högst belastning är det mellan klockan fem och sju på morgonen. Och på storhelger och högtider. Då är det många diabetiker som äter fel och för mycket och blir dåliga, säger Milan.

Stor skillnad mot sjukhus

Marie Malmberg kommer in från ett uppdrag. Hon hälsar på kollegorna i spindeln och tar en titt på den stora whiteboardtavlan, som sakta fylls på med nattens ärenden och bokningar och slår sig sedan ner vid sin dator i det gemensamma kontoret tvärs över korridoren och börjar dokumentera de insatser hon hittills hunnit med.– Jag har jobbat här sedan 2011. Tidigare jobbade jag på sjukhus i många år. Skillnaden är väldigt stor, dels såklart att jobba natt, men framför allt därför att vi kommer hem till folk, till deras hem där de bott i kanske 40–50 år. Då kommer man dem mycket närmare och man blir mer som en gäst i deras hem, säger Marie.– Med tiden lär vi känna en del av våra patienter, åtminstone de som har fasta insatser under lång tid. Men framför allt lär vi känna personalen på boendena. Samspelet med erfaren personal är mycket viktigt – de förstår att berätta det väsentliga, så att vi lättare kan fatta rätt beslut, säger Milan.

13 år som ensam syrra

Länge var Malmö stads nattsjuksköterskor uppdelade, först i stadsdelsorganisationen och därefter i stadsområden. Sammanslagningen har förvisso medfört att de blivit färre, men nu utgår de från samma ställe och kan stötta varandra. Mario är med sina 20 år en av dem som varit med riktigt länge.

– Jag jobbade i dåvarande stadsdel Centrum. I 13 år var jag ensam nattsjuksköterska i hela stadsdelen och hade en chef som jag aldrig träffade. Så jag ser sammanslagningen som enbart positiv. Man är aldrig ensam utan kan umgås med kollegor, konsultera varandra och dela erfarenheter, säger han.

Noga med lagkänslan

Chefen för verksamheten, Silvia Marinkovic Vejzovic, jobbar dagtid men börjar tidigt och hinner träffa personalen varje morgon innan de går av vid 07.30.

– Jag hinner träffa hela gruppen tillsammans en kvart varje morgon. Det är ganska lyxigt både för medarbetarna och för mig att kunna träffas en stund varje dag. Jag kan jämföra med tidigare jobb jag själv haft, där jag sällan träffat chefen, säger Silvia Marinkovic Vejzovic.
Hon har själv en bakgrund som distriktssköterska och har även jobbat på vårdcentral och i den privata vårdsektorn.

– Här började jag i oktober 2018. Det är mitt första riktiga chefsjobb. Det var osäkert i början men nu känner jag att vi är ett gäng som hör ihop och jag är noga med att inte ta beslut utan att förankra med laget.

Den senast tillkomna lagmedlemmen ansluter. Nidal Alshaer började för knappt ett år sedan. Efter fem år vid urologen på Skånes universitetssjukhus sökte han nya utmaningar.

– Jag längtade efter något friare, där man inte går på en och samma avdelning utan får vara ute och dessutom göra egna bedömningar. Allt det får jag här och jag har aldrig ångrat bytet. Lönen är bättre också, säger han.

Hemsjukvård ökar belastningen

Ingen natt är den andra lik, förklarar Silvia. Men vissa trender är tydliga.

– Det blir mer och mer hemsjukvård. Fler patienter skrivs ut tidigare och är sjukare. Det innebär att det blir mer för oss och dessutom ökar den palliativa vården, det vill säga patienter som dör i hemmet. Som sjuksköterska har man ju mycket fokus på kroppen, men vi kommer även i kontakt med många socialpsykiatriska frågor, så det gäller att vara uppdaterad.

– En annan stor och växande del är delegering. Det innebär att våra sjuksköterskor tränar undersköterskor inom hemsjukvård och LSS i att göra sjuksköterskeuppgifter. Oftast handlar det om att ge medicin, som ju är ett mycket stort ansvar. Men det kan även gälla sådant som att ta blodsockerprov eller sondmatning. En delegering gäller i mellan sex och tolv månader, sedan behöver den förnyas.

Delegering en del av jobbet

Vi följer med ut på just en delegering. Susanne Aspelin och Mario Goricki ger sig iväg till Rönnens vårdboende. Susanne har jobbat som nattsjuksköterska i ett och ett halvt år.

– Jag hade jobbat i nästan 15 år på akuten, ville se något annat och känner att jag har gjort rätt byte. Det här är verkligen en helt annan sida av yrket – mycket handlar om lindring och palliativ vård och så just detta speciella med att man kommer in och jobbar i folks hem. Jag upplever också att jag har lite mer tid med var och en. På akuten är det alltid något annat som drar i en.

På Rönnen får undersköterskorna Eva Svensson och Pia Tullberg under Susannes vakande ögon visa att de har koll på alla moment i att kolla varandras blodsocker.

– Var och en av oss har delegering några gånger per vecka. Totalt sett blir det ganska mycket.

Delegeringar och fasta insatser är egentligen de enda inslag i jobbet som går att förutse. Annars kan nästan vad som helst hända. Det krävs inte mycket för att belastningen i verksamheten ska öka drastiskt.

– Låt säga att en av sjuksköterskorna blir sjuk med kort varsel och vi inte lyckas få in någon ersättare utan är en kort hela natten. Blir då en av oss fast ett par timmar på en fallolycka så blir det väldigt tufft för resten av gänget, säger Silvia.

Livet som nattarbetare

Mario och Susanne resonerar kring hur det är att alltid jobba natt.

– Jag har jobbat natt i 20 år och har för länge sedan hittat rytmen. Men det krävs ordning och reda, att man sover ordentligt på dagen. Med mitt schema är jag alltid ledig i fem dygn mellan mina pass som är på antingen fyra eller fem nätter. Det har blivit en livsstil som passar mig bra.
Susanne känner efter ett och ett halvt år som nattarbetare att hon inte skulle vilja gå tillbaka till ”normala” arbetstider.

– Jag trivs, och trivs man så får man det att fungera. Jag har barn hemma och jag hinner träffa dem mer nu än när jag jobbade på dagarna. Till exempel hinner jag vara med på en del av deras kvällsaktiviteter innan vi går på. Och under de sammanhängande ledigheterna mellan passen både orkar och hinner jag mycket mer än när jag bara var ledig lördag-söndag.

Mario och Susanne återvänder till översta våningen, där tavlan i spindelrummet hunnit fyllas på med fler uppdrag. Vi tackar för besöket och lämnar en arbetsplats där den höga professionalismen och det goda humöret går hand i hand och där beredskapen alltid är på topp – oavsett det gäller en trivial omplåstring eller en livräddande insats.

Se mer från våra nattsjuksköterskors vardag i filmen nedan: