Alicja Jeppsson gick i pension för tre år sedan, när hon var 67. Men hon har aldrig slutat jobba helt. Varje sommar sedan dess går hon in som vikarie.
Under resten av året gör hon inhopp efter behov. Covid-19 har inte förändrat något.

– Jag känner mig inte särskilt rädd. Äldreomsorgen behöver all hjälp den kan få nu, säger hon.

Alicja Jeppsson kom till Sverige från Polen 1970 som utbildad sjuksköterska. Ett halvår senare, efter en språkkurs i svenska, hade hon jobb. Sedan dess har hon huvudsakligen jobbat inom äldreomsorgen som geriatriksjuksköterska. Att som 70-åring fortsätta hoppa in vid behov under corona-krisen har varit en självklarhet för Alicja. Det har aldrig varit kopplat till någotsärskilt beslut. Hon fortsätter helt enkelt som vanligt.

– Jag har alltid tyckt att det här yrket har varit roligt. Jag vill hjälpa
till och göra det jag kan tillsammans med den sjukvårds- och omsorgspersonal som är värd en så stor eloge i dessa tider.

Alicja går in som extra resurs på Tygelsjögården, där hon också ska jobba som semestervikarie i sommar.

– Det är med lite blandade känslor i den här speciella situationen.
Jag vet att coronaviruset inte finns på Tygelsjögården i dagsläget. Mitt immunförsvar är starkt. Jag har nästan aldrig varit sjuk, inte ens förkyld, under alla år som sjuksköterska.

Jag har bara haft vanlig influensa en gång i hela mitt liv, och det var precis när jag hade gått i pension. Så jag är inte särskilt
orolig för egen del.

Är i riskgruppen

Folkhälsomyndigheten har pekat ut personer som är 70 år och äldre som en särskild riskgrupp. Det hindrar inte Alicja från att stå till förfogande.

– Jag är i en riskgrupp på grund av ålder, ja, men inte på grund av
bakomliggande sjukdomar. Jag jobbar ju inte heller inom infektions- eller intensivvården, utan på ett särskilt boende. Jag bedömer risken som minimal att jag smittas på grund av arbetet. Just nu rör det sig dessutom bara om några timmar här och där. Jag är glad att få den möjligheten.

Rutinerna finns

Alicja tycker inte heller att hon märker av någon direkt oro bland
kollegorna. Rutinerna finns sedan länge, det är i princip samma regler och förhållningssätt som när vanlig influensa och magsjukor drabbar äldreboenden.

– Undersköterskor som har jobbat i många år kan det där. Vikarier som kommer in kanske inte kan det på samma sätt. Då är det viktigt att informera direkt om vad som gäller.

– Så länge det är besöksförbud är vi inte oroliga. Men det är ju
jobbigt för både de anhöriga och brukarna som inte får träffas. Samtidigt är personalen fantastisk på att organisera olika aktiviteter.

För Alicja har covid-19 kommit nära inpå. En väninna och tidigare
kollega i Helsingborg har insjuknat och blivit inlagd på sjukhus.

– Det har såklart gett mig en tankeställare. Men nej, jag är ändå inte rädd att smittas.

Har alltid trivts

Alicja jobbade i 28 år på natten och har därutöver varit mest på
särskilda boenden och en del på korttidsboenden. Oavsett
arbetsplats har hon trivts med arbetet som sjuksköterska. Att
hennes roll är att möta sjuka människor som många gånger har
det svårt tycker hon inte har tyngt vardagen.

– Men tiderna förändras. På 1980- och 90-talet kunde jag ta
mig tid att sitta ned och prata med dem. När jag kom ut på natten till personer som inte kunde sova slog jag mig ned och pratade. Efter en stund bad de mig att gå, eftersom de kände sig trötta och ville sova. I dag har vi inte den tiden utan måste genast skriva ut sömntabletter.

Fyra i varje sal

Samtidigt har annat blivit mycket bättre, påpekar Alicja.

– På den tiden låg de äldre i salar med fyra personer i varje. I dag har de egna rum, vilket är positivt. Jag hade inte velat ligga med flera andra i samma rum.

Men stressen är betydligt större, med mindre tid till brukarna och högre krav på dokumentation, konstaterar Alicja.

– Men jag är inte en stressad person, jag tror man hinner mer om man tar det lite lugnt. Jag är samtidigt bra på att planera och har aldrig varit rädd för att jobba. Jag är något av en arbetsmyra.

Om Alicja hade varit nyexaminerad sjuksköterska i dag medger hon att det nog hade varit en smula stressande med alla nya maskiner, appar och annan teknik som man ska kunna hantera.

– Men det är egentligen bara positivt. I det här yrket måste man hela tiden förnya sig och hålla sig à jour. Det är det jag har svårt att släppa. Jag vill hålla mig kvar i svängen.