De går i fronten i kampen mot covid-19

– Jag anmälde mig direkt. Jag kom till Sverige 2014 och är ganska ny undersköterska. Nu vill jag gärna vara en del av dem som tar hand om våra
mest sjuka. Det som är spännande och annorlunda lockar mig och jag känner mig helt trygg med den skyddsutrustning vi har.

Så säger Aicha Azarkane, en av de många undersköterskor
som genast visade intresse när Malmö stad efterlyste frivilliga
till covidteamet. Sedan månadsskiftet april-maj är hon en del av
det team som uteslutande arbetar med konstaterade och misstänkt covid-19-smittade i ordinärt boende.

Formerna för det reportage vi kallar Besöket blir allt annat än de vanliga. Att följa med några timmar i verksamheten, hänga med personalen och besöka brukare är det inte tal om i dessa coronatider. Vi går inte ens inomhus. I stället håller vi till på innergården vid de lokaler i östra Malmö varifrån covidteamet utgår. Denna kyligt snålblåsiga dag, när våren verkade komma av sig, söker vi oss till solfläckar längs husväggarna för korta intervjuer.

Delar av teamet är på plats och demonstrerar sina heltäckande
skyddsutrustningar. Med är också bland andra Marie Stadig, kvalitetsutvecklare HSL (hälso- och sjukvårdslagen) och Gunilla Larsén, utvecklingssekreterare inom ordinärt boende.

Kompetens och kontinuitet

– Vi såg tidigt när pandemin började sprida sig att det är mycket personal inblandad kring brukarna. Förvaltningsledningen
beslutade att inrätta ett särskilt covidteam och även att starta ett så kallat kohortboende, med bara covidsmittade på ett
särskilt boende. Ett kohortboende innebär att insjuknade och patienter utsatta för smitta vårdas på eget rum av särskilt avdelad personal.

– Skälen till detta är att vi vill ha en samlad kompetens och kontinuitet i arbetet och dessutom minska oron i alla led, såväl hos personal som brukare och anhöriga, säger Marie Stadig.

Stort engagemang från start

Det har varit många praktiska saker att ordna för att få covidteamet på fötter. Förutom att rekrytera personal har det gällt att ordna lokaler och fordon samt att säkerställa att rapportering kring såväl de sjuka som bor hemma och de som finns på kohortboendet fungerar i alla led.

– Vi har rekryterat undersköterskor och sjuksköterskor. Det har
skett helt på frivillig basis genom att man har fått anmäla intresse.
Engagemanget från medarbetarna i teamet har varit stort redan från början, säger Marie Stadig.

– Nu, när verksamheten är igång, är vår roll främst att stötta sektionscheferna kring bland annat rutiner och kommunikation. När en person skrivs in för vård av covidteamet är kommunikationen viktig. Det gäller att inte missa att informera
någon av de verksamheter som personen är knuten till i vanliga fall, säger Gunilla Larsén.

Snabb process

Åsa Karlsson är en av teamets sektionschefer. Hon kom in ganska
sent inför starten.

– Jag fick frågan och kom in i arbetet sista veckan i april. Det behövdes mer kunskap och erfarenhet från ordinärt boende, som är det jag jobbar med annars, säger hon.

Att starta ett nytt hemtjänstteam tar i normala fall åtminstone ett
par månader. Nu skedde allting på några dagar.

– Det var verkligen en rivstart. Allting behövde fixas: mobiltelefoner, nyckelskåp, datorer, larmskåp och all annan utrustning. Vi behövde såklart också snabbt lägga scheman, rekrytera koordinatorer och introducera de undersköterskor och andra professioner som jobbar i teamet. Hela tiden görs små justeringar i upplägget utifrån de behov som visar sig.

– Vi löser nya praktiska utmaningar så gott som varje dag. Hos vissa brukare kan det av olika skäl till exempel inte vara möjligt för personalen att tvätta sig och då måste vi ordna så att de kan
ha med sig vatten. Annars handlar mycket om att vara noga med att alltid ha rätt packning vid insatserna.

Vågar nytt och oprövat

Skyddsutrustningen är såklart den största och viktigaste skillnaden mellan covidteamets sätt att arbeta jämfört med den vanliga hemtjänsten. All utrustning ska på och av i samband med varje besök och det gör att insatserna tar lite längre tid.

– Men våra undersköterskor är jätteduktiga – de vet precis vad
som behövs och har mycket snabbt vant sig. Jag vill verkligen lyfta
fram dem; de vill och vågar ge sig in i detta, som dels är ett nytt och oprövat sätt att jobba, dels handlar om att dagligen arbeta med personer som vi vet är smittade med coronaviruset, säger Åsa Karlsson.

När Spaning gör sitt besök är totalt 22 personer engagerade i själva omvårdnadsverksamheten.

– Skulle det behövas så har vi en beredskap för att eskalera. Uppåt 50 personer svarade när vi första gången frågade efter frivilliga, så nu har vi en liten bank av personal som vi kan engagera om det behövs. I ett sådant läge tror jag att vi kommer
att ha stor glädje av att ha startat i så här liten skala – det blir lättare att utöka, säger Åsa Karlsson.

Lättare när man vet

Aicha Azarkane har varit med i covidteamet sedan dag ett. Som
nybakad undersköterska får hon genast användning för de många erfarenheter hon gjorde under sin praktik på sjukhuset.

– Jag lärde mig mycket där som jag har stor nytta av nu och vi lär
oss mer och mer om situationer som involverar risk för smittspridning för varje dag. All skyddsutrustning vi har på oss var lite jobbig och obehaglig precis i början, men efter ett par dagar hade jag vant mig.

Aicha jobbar dagtid i par med en kollega och kan också konstatera att mycket av den oro och osäkerhet kring viruset och vilka av brukarna som eventuellt var smittade är borta nu.

– Nu vet vi ju att de vi jobbar med har viruset. Tidigare visste ingen vem som var smittad och det kunde skapa oro både bland personal och brukare. På det sättet är det lättare att jobba och förhålla sig till coronaviruset nu, säger hon.

Aicha berättar att merparten av de brukare hon arbetar med inte har särskilt allvarliga covid-19-symptom. Men de flesta är konstaterat smittade. Det är sjuksköterska eller läkare som testar, efter att läkare har ordinerat provtagning.

– De är såklart oroliga och hoppas bli av med smittan. Flera av brukarna är också själva mycket engagerade och vill gärna själva försöka göra en del av de saker de annars får hjälp med, för att minska kontakten.

Vill kämpa för brukarna

Paix Azocli och Wael Hussari är också undersköterskor i covidteamet. Paix berättar om ett inspirerande möte med en smittad brukare.

– Den brukaren berättade för mig om asiaten och Hongkong-influensorna för länge sedan. Hen hade klarat av de sjukdomarna. Det triggade mig och får mig att tänka att jag inte ska vara orolig för egen del, utan i stället vara med och kämpa för att den brukaren ska klara av det här viruset också, säger hon.

Wael Hussari har jobbat som undersköterska i hemtjänsten i tre
år. Liksom kollegan Aicha Azarkane kom han till Sverige ganska
nyligen och trivs med jobbet där han får vara ute bland människor som behöver hjälp.

– Nu har vi en speciell situation och det måste finnas människor
som vill jobba även under de här omständigheterna. Jag är inte
rädd för egen del. Jag litar på den skyddsutrustning vi har och det
vi har lärt oss för att undvika att själva bli smittade eller riskera att
föra viruset vidare.

Känner stolthet

– För mig är jobbet i teamet en utmaning där jag får lära mig nya saker och utveckla mig i yrket. Jag är stolt över det jobb vi gör nu.
Det är jag i vanliga fall också, för alla som jobbar i hemtjänsten gör stora saker varje dag, men nu är det ännu tydligare.

Besöket är slut. Personalen ska ut på uppdrag och någon tid för allmänt småprat finns inte. Paix fiskar vant upp en liten sprayflaska med handsprit ur fickan och spritar både fotografens och mina händer innan vi skiljs åt.

– Jag känner att jag har gjort ett bra val som gått med i covidteamet. Det gör också mina barn. De är inte rädda, i stället stöttar de mig jättemycket.