Den 1 mars öppnade Club Ängdala den nya dagverksamheten för yngre äldre. Spaning hälsade på en vecka innan premiären för att pejla planerna framåt och hur pandemin har påverkat verksamheten. Samtidigt fick vi en promenad med Mona Persson, en av alla brukare som har stått utan dagverksamhet i ett år.

Rönneholmsparken är grå och bister denna förmiddag i februari när Silviasyster Therese Sjögren och arbetsterapeut Per Fridholm tar med Mona Persson på en promenad. Med i Therese ryggsäck finns en termos med kaffe, lite småkakor och en varm filt. Det blir fika på en bänk i parken. Att det blåser snålt är inget hinder denna pandemivinter.

– Det är lite kallt om benen när jag sitter ner, annars är det ingen fara, säger Mona Persson och tar en värmande slurk kaffe.

Promenaden och fikastunden är en del i den omställning dagverksamheterna har genomgått på grund av pandemin. Mona gick tidigare på Ljusglimtens dagverksamhet och kommer att fortsätta som gäst på Club Ängdala. Men än så länge är det promenader eller aktiviteter i hemmet en timme ett par gånger i veckan som gäller. Mona föredrar att komma ut i friska luften och röra på sig.

– Men alla vill inte gå ut, därför genomför vi även aktiviteter i hemmen. Vi håller avstånd och det är munskydd och basala hygienregler som gäller, förklarar Per Fridholm.

Det kan verka begränsande att utföra aktiviteter i brukarnas hem, men det brukar gå bra tycker Per.

– Ibland fikar vi och läser tidningen tillsammans, eller bara sitter och pratar en stund. Det betyder mycket för många. Men det är såklart lättare att genomföra aktiviteter i grupp i vår lokal.

Tappat lusten

Therese Sjögren tycker sig märka att många är dämpade efter ett år av pandemi och social isolering.

– Vi försöker göra det bästa av situationen. Vid dåligt väder kan vi spela spel, lösa korsord eller ha en musikquiz. Men vi behöver komma igång med den ordinarie dagverksamheten. Brukarna frågar ofta när vi ska öppna igen. Vi märker tydligt att många har tappat lusten och att deras kognitiva förmåga har blivit sämre. Anhöriga beskriver samma sak.

Samtliga brukare på dagverksamheten har någon form av demens-
diagnos. Dagverksamheten innebär att brukaren kan bo hemma lite längre, få bättre struktur, meningsfullhet och social stimulans. Dagverksamheten innebär också ett stöd för anhöriga som behöver en paus.

– Isolering är inte gynnsamt för sjukdomsförloppet. Sociala och fysiska aktiviteter är kanske de bästa åtgärderna för att bromsa sjukdomen, säger Therese Sjögren.

Tre åldersnivåer

Inne på Club Ängdala är allt redo för att ta emot gäster utifrån det nya konceptet "yngre äldre", det vill säga 67-75 år. Sofie Törnqvist är sektionschef och ansvarar för den nya dagverksamheten.

– Vi identifierade ett behov och ett glapp mellan verksamheterna på Club Cefalon, där man inte får ha fyllt 66 år vid inskrivningstillfället, och Ljusglimten där många var betydligt äldre och sämre i sin sjukdom. Nu har vi tre åldersnivåer i verksamheten, något som har varit efterfrågat länge. På det här sättet får vi en större likvärdighet för Malmöborna. Vi möter dem där de befinner sig i både ålder och sjukdom.

I början kommer verksamheten att ha mindre grupper och vara uppdelad på för- och eftermiddagar för att minimera risken för smitta.
– Vi kommer att fokusera på det sociala innehållet, där måltiderna ingår, och hålla aktiviteterna lite enklare för att få till en bra vistelse i början. Det blir få gäster åt gången och vi kommer vara noga med att alla håller avstånd. Men det är viktigt att vi kommer igång, även för de anhöriga. De behöver verkligen avlastning nu, förklarar Sofie Törnqvist.

Kommer loss

Som arbetsterapeut får Per Fridholm betydligt bättre förutsättningar att leda och genomföra aktiviteter inne på Club Ängdala jämfört med det gångna året.

– Vi kan till exempel köra balansgymnastik i grupp, det är uppskattat då våra gäster annars ofta är stillasittande. Eller dansa och sjunga tillsammans. Det är roligt att se äldre, som annars kan vara orörliga, hur de kan komma loss riktigt bra i dansen.

Planeringen av aktiviteter kommer att baseras utifrån gästernas behov, önskemål och förutsättningar.

– Vi måste lära känna gästerna först och anpassa innehåll och aktiviteter efter dem. Det är ju människor vi jobbar med, säger Therese.

– Det gäller att hitta grupper som fungerar bra tillsammans. Några kanske kan göra lite trädgårdsarbete ute på vår uteplats. Andra uppskattar inte det sociala lika mycket utan föredrar en egen vrå för sig själva. Det är också viktigt att komma ihåg, säger Sofie.

Vaccinerad personal

När verksamheten är i full gång kommer det att finnas plats för tio gäster per dag. När det sker beror på hur pandemin utvecklar sig och vaccinationerna genomförs.

– När vi öppnar har all personal fått båda sprutorna. Jag tror också att de flesta brukare kommer att vaccinera sig. De brukare som har sagt ja till att vaccinera sig kommer förhoppningsvis att vara klara till påsk, säger enhetschef Paul Dahl.

Risken för smittspridning kommer därefter att vara låg på Club Ängdala. Men personalen har ändå övat i att hålla avstånd, sköta basala hygienregler och hantera skyddsutrustning. Här tas inga risker.

– Det är en sak att skicka ut rutiner, men det krävs övning också för att göra rätt. Teori och praktik är inte samma sak, konstaterar Paul Dahl.

Betyder mycket

Hur har då ett år med pandemin satt sina spår? Laget runt Club Ängdala är entydiga i sina svar: Många gäster har blivit sämre i sin sjukdom.

– Det blir tydligt hur viktig dagverksamheten är och de vinster den ger. Vi ser en klar försämring hos brukarna och att de saknar struktur. Dagverksamheterna betyder mycket för att kunna bo kvar hemma och för att avlasta de anhöriga, förklarar Therese.

– Vi märkte i våras att personer som fungerade väl i dagverksamheten ganska snabbt tvingades flytta in i särskilt boende, säger Per.

– Det är ändå stor skillnad på fem timmar hos oss och en timmes hembesök, konstaterar Therese.

Därför är entusiasmen stor inför öppnandet av nya Club Ängdala. Äntligen ska man få öppna dörren för gäster som har längtat efter att åter-igen få ta del av dagverksamheten.

– Den här målgruppen har en högre aktivitetsnivå och är uppdaterad med omvärlden, så vi kommer att ha ett helt nytt upplägg. Det känns fantastiskt att kunna göra detta för en målgrupp som tidigare har fallit mellan stolarna, säger Sofie Törnqvist.

Inte orolig

Fika i Rönneholmsparken gråa dagar i februari i all ära; även Mona Persson ser fram emot att Club Ängdala ska öppna.

– Det är tråkigt att Ljusglimten stängde. Att göra saker själv är inte så roligt, det blir inte av helt enkelt.

Pandemin innebär stora begränsningar i att komma ut i samhället. Men Mona känner sig inte orolig att smittas.

– Det är klart att jag har undvikit att vara nära personer som är förkylda. Men jag kan bli smittad överallt, till exempel i affären när jag handlar. Det är inget jag kan göra något åt.

Snart hägrar vaccinering, men Mona känner sig osäker på vart hon ska vända sig.

– Du kommer att bli kallad till en gratis vaccinering, du behöver inte oroa dig, försäkrar Therese.

Fikastunden är över och Mona knäpper jackan och går tillbaka genom Rönneholmsparken tillsammans med Per och Therese. Solen bryter igenom och luckrar upp det kompakta, grå molntäcket och ger löfte om att mars och april är på väg – och med det ett efterlängtat öppnande av Club Ängdala.