Annika Helm, aktivitetsledare på Lekattens mötesplats, tillsammans med Gun Eskilsson.

Annika Helm, aktivitetsledare på Lekattens mötesplats, tillsammans med Gun Eskilsson.

"Har saknat kramarna - men det ska vi ta igen nu!"

– Man kan inte umgås med bara en TV eller en dator hur länge som helst. Det blir liksom ingen dialog.
Ritva Röhr slår huvudet på spiken och summerar samtidigt den uppdämda längtan efter social samvaro som har skapats under pandemiårets påtvingade sociala isolering. I mitten av maj öppnade äntligen Malmö stads mötesplatser igen.

Spaning letar sig in till Lekattens Mötesplats. Den är belägen på en grönskande innergård ett par våningar upp i ett hus där Södra Förstadsgatan möter Carl Gustafs väg och Södervärn. Här finns även ett trygghetsboende med samma namn, samt en restaurang. De boende utgör majoriteten av gästerna på mötesplatsen, som är Malmös minsta och startade för två och ett halvt år sedan, berättar aktivitetsledare Annika Helm.

– Men det kommer en hel del andra också, speciellt till våra mest populära aktiviteter som bingo och musikkvällar. De har fått nys om oss på olika sätt, genom mötesplatsernas tidning, sociala medier eller genom vänner och bekanta, säger hon.

Mötesplatsen gästas då och då av en ung musikduo som spelar Johnny Cash-, Elvis- och Tomas Ledin-låtar för de musikaliskt allätande gästerna, där medelåldern är 80 plus. Det ordnas också föreläsningar om gamla Malmö med Jeanette Rosengren. Kring 20 besökare kommer till de mest populära arrangemangen och det är ungefär den publikstorlek Lekatten klarar.

Ett år av isolering

Under det gångna året, när mötesplatsens aktiviteter legat i malpåse, har Annika Helm i stället jobbat inom daglig verksamhet och gjort hembesök. Liksom Lekattens gäster har hon längtat efter att få komma igång igen.

– De som bor här har i stor utsträckning isolerat sig under hela året och har varit väldigt försiktiga, precis som deras anhöriga. Vår restaurang har bara haft öppet för avhämtning, så det har blivit mycket telefon och Skype för att hålla kontakt. Men de allra flesta är vaccinerade och nu är vi äntligen igång med öppningsfasen av mötesplatsen.

Grunden är att aktiviteterna ska hållas i små grupper utomhus under sommaren. Efter midsommar kan man vara inomhus vid dåligt väder.

Har saknat kramarna

Premiäraktiviteten är enkel men mycket uppskattad: Man samlas och fikar på gården; behörigt utspridda vid ett långbord. Kaffe och rejäla kanelbullar serveras. Ritva Röhr berättar att hennes barnbarn som bor i närheten hjälpt henne att handla under hela pandemin. Mittemot henne sitter väninnan Margit Bylund.

– Många av dem som bor i huset har jag inte sett på hela året. Mina anhöriga har hälsat på korta stunder utomhus men jag har inte rört mina barn, de har inte blivit vaccinerade förrän nu.

Liknande erfarenheter har Gun Eskilsson vid andra bordsänden.
– Jag har saknat kramarna, men det ska vi ta igen nu! Och så ser jag fram emot att mötesplatsen ska bli en mötesplats igen.

Fr v Gun Eskilsson och Majbritt Klein njuter av fika, väder och gemenskap.

Fått ett barnbarnsbarn

Elvy Erlandsson har precis som de andra längtat efter gemenskapen. Det har varit ett långt och ensamt år.

– Jag kan handla själv, så jag har ju sett folk. Men mina anhöriga har inte velat komma hit för att de varit rädda om mig. Jag har till och med hunnit få ett litet barnbarnsbarn under pandemin, som jag inte har träffat ännu. Det ser jag fram emot nu, säger hon.

Ritva Röhr tänker för sin del ta semester och resa bort så fort läget tillåter.

– Jag bodde i Spanien i 25 år och har lägenheten kvar. Nu tror jag att det snart blir möjligt att resa dit igen.

Medan Spaning packar ihop och tackar för besöket övergår gästerna vid fikabordet till att entusiastiskt planera för fortsättningen med aktivitetsledare Annika Helm. Att det snarast borde ordnas bingo igen är alla överens om. Det är en aktivitet som fungerar utomhus – men rockkonserterna inne på mötesplatsen får vänta till hösten.

Balansgrupper i parkerna

Parallellt med mötesplatsernas försiktiga återstart drar även de omtyckta och viktiga balansgrupperna igång. Vid två tillfällen i veckan – ena gången i Pildammsparken och andra i Beijers park – samlar sjukgymnast Åse Martins och kollegan och arbetsterapeuten Carina Gustafsson deltagare för gymnastikpass i det fria. Balansgruppernas målgrupp är alla som upplever att balansen försämrats – på grund av stigande ålder eller av andra orsaker.

– Normalt kör vi med drop in, alltså att folk får komma som de vill och i större grupper. Men nu vid återstarten håller vi oss i små grupper utomhus och med rejält avstånd. Vi har föranmälan via telefon för att vara med på träningen, säger Åse Martins.

Åse Martins, i röd jacka, leder balansträning i Pildammsparken.

Åse Martins, i röd jacka, leder balansträning i Pildammsparken.

Aldrig för sent att börja

Spaning ansluter till ett gäng som först samlats vid utegymmet vid John Ericssons väg, delat upp sig i två grupper och därefter tränar vid kanten av Tallriken, en bra bit ifrån de övriga aktiviteter som är igång på platsen. Ett viktigt mål med balansträningen är att förebygga fall.

– Det är aldrig för sent att börja träna, bygga upp muskler och gradvis utmana sin balans för att bli säkrare, säger Åse Martins.

Passet börjar med uppvärmning i stora, svängande rörelser för att få igång cirkulationen. Därefter kommer de olika balansövningarna, där deltagarna bland annat ”åker skridsko” på stället och går på lina längs gräset.

Väntar på operation

– Jag blev jätteglad när det här tillfället att börja träna dök upp. Jag har artros i knäna och balansen har varit nästan helt borta, säger Gunilla Whitefield Hjelmqvist.

Maria Sandgren har inte heller varit med i balansgruppen tidigare.
– Jag gillar annars att dansa, men jag har fått ett dåligt knä som ska opereras. Nu har jag väntat i över ett år på tid, men det har skjutits upp på grund av pandemin. Jag vill börja träna i tid och för mig är det skönt att träningen är på gräs – jag har svårt för asfalt och betong.

Anne Juhlin berättar att hon har höftprotes efter ett fall för fem år sedan. Höften värker ständigt.

– Jag behöver träningen och hoppas att den utöver bättre balans ska lindra värken, säger hon.

Träning i vardagen hjälper

Åse Martins skruvar upp svårighetsgraden i träningen.
– Genom att lägga till ett moment där man i rörelsen också flyttar blicken och fokuserar på något annat så utmanar man balansen, förklarar hon.

– Med två-tre träningspass i veckan får man bra effekt och vi hoppas såklart att de pass vi leder och de tips vi ger ska inspirera deltagarna att träna även på egen hand. Vi påminner så ofta vi kan om hur viktigt det är med fysisk aktivitet i vardagen, till exempel att gå promenader och att gå i trappor. Vi försöker få deltagarna att tänka på helheten.

Fotnot: Sista veckan för balansgrupperna är i vecka 26 och sen blir det sommaruppehåll. Håll utkik efter sommaren för ny omgång!