Sara Negrén, medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS) på strategiska utvecklingsavdelningen.

Sara Negrén, medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS) på strategiska utvecklingsavdelningen.

"Jag har funderat på vad vi kunde ha gjort annorlunda"

– I dag känns läget – peppar peppar – väldigt gynnsamt. Men det finns hela tiden en oro att det ska dyka upp en virusmutation som vaccinet inte skyddar emot.
Spaning träffar Sara Negrén, medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS) på strategiska utvecklingsavdelningen, och ber henne försöka summera ett drygt år med pandemin ur sitt eget perspektiv.

Sara kände sig till en början ganska lugn och hade inte en tanke på att det skulle kunna bli en pandemi. Hon var och åkte skidor i Alperna med familjen som så många andra under sportlovet.

– Den 26 februari minns jag som ett startskott för coronaarbetet på vår förvaltning.

Som MAS ansvarar Sara Negrén bland annat för att patienterna får en säker och ändamålsenlig hälso- och sjukvård, att journaler förs i den omfattning som krävs, för rutiner kring bland annat läkemedelshantering samt fattar beslut kring delegering.

– Pandemin krävde god samverkan bland annat med kommunikatörerna för att få ut information till verksamheterna. De behövde så klart mycket stöd och det mediala intresset har varit minst sagt stort, säger hon.

Snabba omställningar

I början av pandemin var känslan att förvaltningen var bra i fas, utifrån de riskanalyser och bedömningar som har gjorts.

– Men det var tufft att hantera de snabba omställningarna. Det kom hela tiden ny kunskap kring viruset, symptomen och skyddsutrustningen. Vi jobbade med att skapa stabilitet och tilltro i vår kommunikation till verksamheterna, samtidigt som det man bestämde ena dagen inte säkert gällde några dagar senare eftersom kunskapsläget hade ändrats. Det var mycket kämpigt.

– När det gäller äldreboenden och smittspridningen där hade vi en struktur kring rutiner, smittspårning och processbeskrivningar. Vi var ute och handledde på plats. Det var en utmaning att säkerställa kunskapen kring smittan, smittvägar och skyddsutrustning. En annan utmaning var följsamheten till basal hygien.

Kände sig otillräcklig

– Jag har frågat mig själv om vi hade kunnat göra på ett annat sätt. Men i den situation som vi befann oss i så tror jag inte att vi just då hade kunnat göra något annorlunda, säger Sara Negrén.

Sara beskriver hur arbetet under pandemin skapade en känsla av otillräcklighet.
– Vi har varit många som hjälpts åt att stötta verksamheterna. Det har varit många och långa arbetsdagar för att räcka till. Trots det har det vid olika tillfällen funnits en känsla av otillräcklighet gentemot verksamheterna och min familj.

Vaccinet är vändpunkten

– Vändpunkten kom när vaccinationerna började komma igång och vi parallellt med det kunde se hur smittalen minskade. Från att i flera månader ha legat på en hög platå kunde vi snabbt se hur antalet smittade och smittspårningar minskade brant.

Nu pågår vaccinationerna på bred front, men Sara Negrén ser också hur annat har förändrats.
– Verksamheten har en trygghet med de rutiner vi har och vi har inte rustat ner. Det är fortsatt fokus på den basala hygienen, som är grunden i all vår verksamhet, skyddsutrustning och på provtagning vid minsta symptom, även om man är vaccinerad.

Påfrestande och lärorikt

Sara Negrén ser tillbaka på ett år som, trots de stora påfrestningarna, varit intressant och lärorikt.
– Jag är väldigt imponerad över hur alla har ställt upp och vilken fin samverkan vi har i förvaltningen, men även tillsammans med andra samarbetspartners. För mig personligen har arbetet med covid-19 varit lärorikt och utvecklande men också väldigt tufft. Jag har successivt kunnat gå tillbaka till mina vanliga arbetsuppgifter och det känns jättebra. 

Fotnot: Som allra mest hade hälsa-, vård- och omsorgsförvaltningen cirka 150 smittade av totalt drygt 10 000 personer som förvaltningen ansvarar för.