Ann-Helen Westerdahl.

Ann-Helen Westerdahl.

”Våldet går inte i pension”

Ann-Helen Westerdahl har länge arbetat med frågor kring våld i nära relationer inom Malmö stad. Nu har hon prisats för att i många år oförtrutet ha arbetat med att hitta individuella lösningar när det gäller det våld som äldre och funktionsnedsatta utsätts för av sina anhöriga.

Samordnar arbetet

Sedan 2017 är Ann-Helen Westerdahl utvecklingssamordnare på funktionsstödsförvaltningen och är, i nära samarbete med hälsa- vård- och omsorgsförvaltningen, sammankallande för det fortsatta arbetet.
– Vi vet bland annat att 50 procent av personer med demenssjukdom blir utsatta för våld av någon i nära relation. Det kan vara någon annan än partnern och våldet kan ta sig så många olika uttryck och ha olika grunder, säger hon.
Våldet kan vara fysiskt, sexuellt, psykiskt, hedersrelaterat eller ekonomiskt – men det kan också röra sig om försummelse.

Våldets många ansikten

– Det finns anhöriga som inte får den avlastning de behöver och som blir så slitna och frustrerade att de tar till våld. Våldet kan i sådana fall vara ett uttryck för maktlöshet från den som egentligen ska hjälpa, förklarar Ann-Helen Westerdahl.
– Det händer att äldre eller funktionsnedsatta inte får sina mediciner eller sin mat. Våldet kan riktas mot en persons funktionsnedsättning genom att man förnekas tillgång till hjälpmedel, till exempel sin rollator. Detta kan handla om att en anhörig vill ha makt över personen, men kan också vara ren försumlighet.
Missförhållandena kan upptäckas av personer som ofta kommer på besök och som den våldsutsatte vågar öppna sig för. Inte sällan är det hemtjänstpersonal, biståndshandläggare eller annan profession som exempelvis fysioterapeuter.

Framgångar

Nu pågår arbetet för framtiden och det finns bland annat en film framtagen samt rutiner som uppdateras. Ann-Helen Westerdahl beskriver arbetet som framgångsrikt, framför allt när det gäller att skapa en attitydförändring. 2007 ryckte många på axlarna – det möter hon inte längre. Hälsa, vård och omsorg har också sedan några år en egen strategi för arbetet.
– Men det finns mycket kvar att göra när det gäller samverkan och praktiska verktyg. Att som äldre och med en sjukdomsbild bryta upp från ett förhållande är inte lätt. Är man utsatt av ett barn, som kanske har flyttat in och tagit över, är situationen svår att komma åt. Varken skyddade boenden eller korttidsplatser fungerar – där saknas ofta anpassningar, skalskydd och rätt utbildning.

Att aldrig ge upp

Ann-Helen Westerdahls arbete har inte passerat obemärkt i omvärlden. Tidigare i år fick hon Ribbingska Minnesfondens pris för sitt arbete för att äldre ska kunna leva i trygghet.
– Jag har kommit i kontakt med mycket smärta och mycket lidande i det tysta. Men det ger mig kraft att fortsätta. När personal eller chefer vänder sig till mig för att de har upptäckt något och vill ha hjälp vidare, då ser jag det som en framgång.
– Inom socialt arbete kan man inte alltid hjälpa, men man kan vara tydlig med att man aldrig ger upp. Det är mitt viktigaste budskap.

sv
sv