Som en del i utvecklingsarbetet Nära vård pågår så kallad hospitering. Det innebär att medarbetare från kommunen, slutenvården och primärvården besöker varandra på respektive arbetsplatser. Bland målen finns att lära mer om varandras arbetssätt och kunna kommunicera och planera bättre, särskilt i samband med utskrivning och fortsatt omsorg.

Hospiteringen har startat i liten skala. Totalt 20 medarbetare har träffats två och två i så kallade lär-par och erfarenheterna har utvärderats, berättar Pia Nilsson, enhetschef på strategiska avdelningen.
– När vi nu fortsätter hospiteringen och skalar upp den, så vill vi göra det i triader, alltså med en medarbetare från vardera organisationen. På så sätt får alla verkligen se verksamheten ur samtliga tre aspekter.
– Som patient rör man sig mellan de tre organisationerna. Ett besök på vårdcentralen kan leda till en inläggning på sjukhuset och så småningom ska man hem och då ska kommunen ta över. Det finns redan ett gott samarbete. Men vi vet också att det finns förbättringsområden i vårdens övergångar för att den ska upplevas sömlös och trygg för patienten, säger Pia Nilsson.

Allt hänger samman

Bland de verktyg och arenor för samarbeten som finns kan nämnas samverkansforum nära vård, rehabnätverket och teamet SVU, Samverkan vid utskrivning.
– Nyckeln är kommunikationen. Hur kommunicerar vi i samband med hemgång, transporter, överrapportering, mobila teamet – allt ska hänga ihop, säger Pia Nilsson.

Lukas Granat och Måns Lindén har utgjort ett av lär-paren i hospiteringen. Båda är legitimerade arbetsterapeuter, Lukas på en ortopedavdelning på Sus i Malmö och Måns vid SVU-teamet på hälsa-, vård- och omsorgsförvaltningen.
– Som arbetsterapeut på ortopeden är jag med och tar hand om patienten i det akuta skedet, till exempel efter en höftoperation. Vi arbetar med hur patienten ska klara av det man vill göra själv i det dagliga livet och provar ut hjälpmedel av olika slag, säger Lukas.
– Vi i SVU-teamet tar sedan över det som Lukas har förberett. Vi planerar för vilka insatser som behövs från kommunen efter utskrivning från sjukhuset och stämmer av tillsammans med sjukhuset, patienten och anhöriga, säger Måns.

Aktiv dialog

De beskriver båda dialogen som aktiv. Men trots att de har samarbetat minst ett par gånger i veckan i ett och ett halvt år hade de aldrig träffats före hospiteringen.
– Bara att få ett ansikte är ju väldigt värdefullt; att den man jobbar så pass mycket med blir mer än någon som skriver meddelanden i datorn, menar Lukas.
Deras hospitering gick till så att Måns Lindén först hängde med Lukas Granat en vanlig dag på ortopeden. Därefter följde Lukas SVU-teamet.
– På ortopeden gick vi igenom vilka hjälpmedel och resurser vi har tillgång till där, vad som är lika och vad som skiljer jämfört med vad som sedan kan erbjudas när patienten kommer hem, säger Lukas.
– Vi sitter på var sin sida. Kommunikationen är bra, men det är nyttigt och värdefullt att vara med och se hur en arbetsdag på sjukhuset faktiskt ser ut. Det ger en förståelse för varför man till exempel inte alltid får svar på en fråga precis så snabbt som man skulle önska. Vi tittade också en hel del på det praktiska med hjälpmedlen. En del av de hjälpmedel som patienten använder på avdelningen fungerar till exempel inte hemma, eftersom de är för stora. Här finns en del att förbättra framöver så att vi jobbar mer lika. Men det är ju ingenting vi bestämmer själva, berättar Måns.

Föreslår förbättringar

Hos SVU-teamet fick Lukas bekanta sig med kommunens arbetssätt.
– Det var nyttigt att få veta mer om hur de jobbar och inte minst vilken information de behöver. Vi har lite olika språk, men nu vet jag hur jag kan skriva i bedömningar och ställningstaganden för att det ska bli tydligt för all personal, säger han.
Frågor kring journalsystem, upphandlingar av hjälpmedel och annat som kan behöva samköras mer för att nå de stora övergripande målen i Nära vård-arbetet är sådant som får lösas på en annan nivå. Det är båda överens om. Det har de även framfört i sina skriftliga förslag på förbättringar, som är en del av deras utvärdering av hospiteringen.
– Den stora vinningen i det här skedet är förståelsen för varandras processer och hur vi kan kommunicera för att göra övergångarna så smidiga och trygga som möjligt för patienterna, säger Lukas.
– Jag tror på fortsatt hospitering. Ju mer vi kan besöka och lära känna varandra, ju bättre blir förutsättningarna för att hitta bra rutiner och korta väntetiderna, säger Måns.