Illustration: Myra Starklint Söderström.

Illustration: Myra Starklint Söderström.

Kulturgryning för Malmös äldre

Det är lätt att ta stadens kulturliv för givet. Den som ska ta del av eller utöva olika kulturupplevelser vet oftast vart den ska vända sig och vilket utbud som finns. Men för äldre med behov av omsorg är det inte lika självklart. Trots att det borde vara det. Allvarligt talat tar den här gången ett grepp om kulturlivet för äldre.

Både kulturförvaltningen och hälsa-, vård- och omsorgsförvaltningen konstaterade för några år sedan att stadens kulturliv inte är särskilt tillgängligt för äldre personer inom omsorgen. Därför arbetar nu förvaltningarna tillsammans för att bredda kulturutbudet och göra det tillgängligt för äldre. I uppdraget ingår även att höja kompetensen i kulturfrågor inom hälsa, vård och omsorg.

Spaning samlade några nyckelpersoner och eldsjälar i det förvaltningsöverskridande arbetet att lyfta fram kulturupplevelser och göra dem tillgängliga för stadens äldre som har omsorgsbehov. Det blev ett samtal om vad som är kultur, hur den bättre kan införlivas i verksamheten och vilka effekter kulturupplevelser har på hälsan. Runt bordet satt Irmeli Dahlbacka, kultursamordnare för äldreboenden (ID), Pernilla Södergren, utvecklingssamordnare på kulturförvaltningen med ansvar för äldre (PS), Lisa Fedel, aktivitetssamordnare på Tygelsjögårdens äldreboende (LF) och Emilie Küng (EK), volontärsamordnare på stadens Mötesplatser för seniorer.

Är kulturen förbisedd som en del i äldreomsorgen?

ID: Kulturförvaltningen har evenemangs- och bokningssystemet Kulturell allemansrätt för barn och unga i Malmö. Vi arbetar för att det ska finnas ett liknande system även för äldre. Vi vill ha ett brett utbud för äldre som vill kunna gå på opera och teater, titta på konst eller få till sig böcker till exempel. Vi behöver bli bättre på att visa vad som finns och att de äldre känner att de kan ta del av utbudet. De har faktiskt rätt till det. Samtidigt måste våra kulturinstitutioner tänka om. Vi behöver få mer uppsökande verksamhet. Men vi jobbar på för att snart vara där.

EK: Ja, vi har fått upp ögonen för det mer och mer. Vi jobbar mycket med både skapande verksamhet och att ta del av kulturupplevelser på mötesplatserna. Men jag tycker det är svårt att prata om ”kultur för äldre”, vi kan inte definiera en särskild sorts kultur som är riktad just till äldre. Det finns en fara i det. Det kommer hela tiden in nya generationer av äldre med andra preferenser. Vi har till exempel jobbat med graffiti flera gånger, vilket några har tyckt varit jättespännande. En kvinna sa att hon hade velat skapa graffiti i hela sitt liv, men inte velat ställa sig bland 16-åringarna.

PS: Alla måste inte göra samma sak tillsammans, men alla måste få sitt intresse tillgodosett. Den struktur vi vill skapa handlar om att nå ut med kulturen. Vi jobbar till exempel med att skapa ett digitalt bokningssystem för den äldre målgruppen som personalen kan använda. Förutom mer uppsökande verksamhet behöver vi göra det enkelt även att ta sig till en institution, även om det bara rör sig om tre personer. Det här får inte falla tillbaka till att handla om kvantitet och mängder.

Hur ska det gå till rent praktiskt att tillgodose alla individuella önskemål?

ID: Det kan vara att man åker till ett museum och bokar antal platser utifrån intresse, i stället för att åka dit med hela avdelningen. Om en person på ett äldreboende vill gå på en teaterföreställning, då ska det vara möjligt att genomföra.

EK: Det finns något positivt i att få ta del av nya företeelser. Kulturen behöver heller inte alltid stryka medhårs. Man kan bli provocerad och det kan komma något gott ur det.

PS: Absolut. Vi hade till exempel en grupp från ett äldreboende på en utställning om hbtq-frågor. En person i gruppen sa att hen inte riktigt förstod utställningen, men var ändå väldigt glad över att få vara med och ta del av den.

LF: Det händer ofta att jag överraskas av vad människor tycker om och uppskattar. Men vad är kultur? För mig breddas begreppet hela tiden. Jag håller med om att kulturen är förbisedd, men samtidigt ser jag en fantastisk utveckling. Förr var antalet deltagare i aktiviteten viktig. I dag är det mer individanpassat. Kultur hos oss är inte bara bingo och andakt.

Utöver att vara en rättighet, är kultur en viktig del även ur ett hälsoperspektiv?

PS: Absolut. Man har förbisett vad som händer i våra hjärnor och kroppar när vi stimuleras. Hjärnan aktiveras och kontaktnäten i hjärnan hålls vid liv. Det skapar motivation och kreativitet och gör att vi håller oss friska längre.

EK: Det finns mycket belägg för det. Vi har koncept i dag som Kultur på recept, där kultur används som ett sätt att hantera exempelvis ångest, sorg och ensamhet. Kultur kan ge nya perspektiv på tillvaron. Det märker vi rent empiriskt. Vi kommer nu prova att använda oss av kultur i olika former även gentemot anhöriga, så att de får glömma vardagen en stund och stimuleras av andra intryck. Det kan göra så mycket.

ID: Något händer när vi tar del av teater, musik och rörelse. Men det handlar också om att få vara med att skapa själv.

EK: Ja, ofta lägger vi kulturen i knäet på de äldre, men att jobba med det som ett skapande instrument är intressant.

ID: Det är viktigt att man själv kan vara delaktig och att vi får bort finstämpeln över kulturen. Att det går att få människor att växa och göra sin röst hörd genom kultur, det är min ryggrad och drivkraft.

LF: Ute i verksamheten ser vi vinningen med att arbeta aktivt med kultur. Det är synd att man inte avsätter mer tid och pengar till det. Jag ser glädjen, välmåendet och delaktigheten, hur de äldre ser fram emot upplevelser och aktiviteter och hur det bryter ensamhet. De äldre blir sedda, de blir någon, en viktig person.

PS: Jag har läst många forskningsrapporter som konstaterar att kulturupplevelser bland annat ger smärtlindring, bättre sömn och en allmänt högre livskvalitet hos äldre. Det minskar också behovet av mediciner, om man nu behöver ekonomiska argument för att övertygas.

EK: Kraften i att dela upplevelser med andra är enorm.

ID: Jag hoppas bara att man inte fastnar i att det måste gå att mätas, utan att man vågar lita på den forskning som finns. Det finns så mycket bevisat.

PS: Det här kan inte mätas, det rör sig om personliga upplevelser. Vi måste se individens behov och rättigheter framför statistik, att fylla ett antal platser vid ett evenemang och att kryssa i en ruta på en checklista.

Men vad är egentligen kultur, vad inbegriper ni i det begreppet?

LF: Det är mycket större än jag själv trodde först när jag började jobba med kultur. Det första jag tänker på är konst, men det är ett samlingsbegrepp för så mycket.

EK: Det är nästan lättare att säga vad det inte är. Sport är till exempel i sig inte kultur för mig, även om det innefattar subkulturer. Dans är däremot en form av rörelse som jag kopplar till kultur.

PS: Jag tror de flesta tänker på de estetiska ämnena i första hand. Men vi har även språk och mat som exempel på kulturuttryck.

ID: Jag tycker kultur är allt i livet som ger upplevelser, där jag kan möta mig själv.

EK: Men det blir för brett för mig. Då tappar begreppet sin innebörd och kan vara gymnastik eller att spela på triss. Det är inte kultur för mig.

LF: Men jag känner samtidigt att det är så mycket att jag har svårt att sätta ord på det.

Malmö är väldigt mångkulturellt. Kan det uppstå kulturkonflikter kring just kulturupplevelser?

Det vill säga att personer som är födda i Sverige uppfattar som kultur kanske andra uppfattar som stötande eller kränkande?

EK: Jag har svårt att se det. Vi behöver snarare jobba med att bredda vår målgrupp och vårt utbud. Det handlar mer om att vi fortfarande i allt för hög grad är kvar i Evert Taube som uppfattning om vad kultur för äldre är.

ID: Jag håller med. Vi behöver prova andra uttryck och se vad som händer. Vi får många frågor kring kultur på andra språk. Det finns så många språk och kulturer i Malmö och vi har inte tagit ställning till hur vi ska arbeta med det.

PS: Men det är definitivt ett perspektiv vi måste ha med oss hela tiden.

EK: Folk kan bli ganska arga när de tar del av något som inte passar dem. Men de tycker ändå oftast att det är roligt att vara med.

ID: Vi måste våga ta in sådant som även kan vara obekvämt. Samtidigt är det viktigt att det finns respekt för olika kulturer när man sammanförs på ett äldreboende. Vi behöver i alla händelser ett bredare och större kulturutbud som är tillgängligt för äldre. Vi hoppas att vi med vårt arbete kan komma framåt med små steg mot det målet.

Utbildning inom konst och kultur

I samarbete med Primärvården i Region Skåne arrangerar Institutionen för kulturvetenskaper vid Lunds universitet en kurs om konst, kultur och estetik som resurs inom vård och omsorg. Kursen vänder sig till personal inom hälsa, vård och omsorg, socialt arbete och vid kulturinstitutioner, samt inom andra verksamheter som berör det tvärfackliga fältet kultur och hälsa.

Syftet med utbildningen är att ge fördjupade kunskaper om konst, kultur och estetik som resurs inom hälso-, vård- och omsorgsarbete. Stor vikt läggs vid ny vetenskaplig forskning om hur utövande av konstarterna samt estetiska upplevelser kan främja hälsa, välbefinnande, läkande och rehabilitering. Kursen anlägger såväl medicinska som humanistiska perspektiv på människan och hennes förmåga att skapa och erfara skönhet och mening i ett hälso- och vårdsammanhang.

Kursen ger insikt i och erfarenhet av att utöva och uppleva olika konstformer, såsom bildkonst, musik, litteratur samt dans och rörelse. Ett viktigt fokus är hur skapande och estetiska upplevelser praktiskt kan förmedlas i olika sammanhang, både i vårdmiljöer, på kulturinstitutioner och i vardagen.

Deltagarna i Allvarligt talat har samtliga gått kursen och de rekommenderar alla inom hälsa, vård och omsorg att gå den.

Kursen är på 7,5 högskolepoäng och går dagtid på kvartsfart.