”I Sverige vill vi gärna ha alkohol,
men vi vill inte prata om effekterna”

Alkohol är närvarande överallt i samhället och är en del av den svenska mat- och dryckeskulturen. Baksidorna visar sig i missbruk, riskbruk, medberoende och medicinska skador. Missbruk, med allt vad det medför, är för många skambelagt och svårt att prata om.

Spaning samlade en panel med både personlig och yrkesmässig erfarenhet av alkoholmissbruk för att göra det svåra – att prata om alkohol.

Anonyma Alkoholister är en gemenskap av människor som delar sina erfarenheter för att försöka lösa sitt gemensamma problem och hjälpa andra att tillfriskna från alkoholism. Nils och Ulla är båda medlemmar i Anonyma Alkoholister och nyktra sedan många år tillbaka. Kristian Holmqvist växte upp med föräldrar som båda missbrukade alkohol och där pappan nu har drabbats av alkoholdemens. Salah Siala är undersköterska och har jobbat i äldreomsorgen i Malmö stad i 23 år. Genom åren har han mött mycket missbruk och missförhållanden på grund av alkohol.

Berätta om era egna erfarenheter av alkohol!

Nils: Jag började dricka redan som 13-åring och missbrukade fram till 40-årsåldern. Jag försökte få hjälp från flera olika håll, men lyckades inte bli nykter förrän jag hamnade i en tolvstegsbehandling. Nu har jag varit nykter i 28 år.

Ulla: Jag började dricka relativt sent i livet, i 35-årsåldern. Vid varje tillfälle drack jag för mycket, jag drack alkoholistiskt på varje fest, fick minnesluckor och så vidare. Mellan 40 och 47 års ålder försämrades jag snabbt, jag klarade knappt av någonting i livet. Alkoholen tog över mitt liv. Men nu har jag varit nykter i 25 år.

Salah: Jag har mött många äldre som har problem med alkohol. Inom omsorgen är vi inte ansvariga för att stoppa folk från att dricka, men vi gör handlingsplaner tillsammans med de som missbrukar. Många sitter hemma och isolerar sig. Vi försöker därför motivera personen att gå på dagverksamheter. Vi ser ju hur jobbigt de har det.

Kristian: Mina föräldrar drack alltid på helgerna, ända sedan jag var liten. Det eskalerade mer och mer, framför allt sedan de blev pensionärer. Det har präglat mig som person.

Ulla: Ja, det är ju de anhöriga som drabbas, inte minst mina barn och min ex-man.

Kristian: Min mamma dog för cirka tre år sedan och min pappa har fått en demenssjukdom relaterad till alkoholmissbruket. För några månader sedan flyttade han in på ett demensboende. Sedan tidigare sitter han i rullstol på grund av en ryggmärgsskada. Även mamma satt i rullstol de sista åren.

Salah: Fortsatte de att dricka efter att de blivit rullstolsbundna?

Kristian: Ja, och pappa fortsatte dricka efter att mamma dog. Hemtjänsten får ju inte hindra folk från att dricka. Men jag har kunnat begränsa det lite genom att inte köpa något åt honom, i och med att han sitter i rullstol. Problemet är att då har han kunnat beställa på nätet och få det hemkört till dörren. På demensboendet får han däremot inte tag på alkohol längre. Nu har han inte druckit på tre månader och får medicin mot abstinensen.

Pratar vi för lite om riskerna med alkohol på äldre dagar?

Nils: Ja, det tycker jag. Att gå i pension är absolut en risk när det gäller alkohol. Jag bor i ett seniorboende, där vi har ett tiotal personer som har passerat eller lever i riskzonen. Du får mycket tid över och det blir så lätt att ta den där drinken före maten. Sedan tar man den tidigare och tidigare. Därför är det väldigt viktigt att hitta ett intresse, något att sysselsätta sig med under dagen.

Salah: Alkohol är ett intimt ämne, man pratar inte öppet om det. Det är hemligt, men vi som jobbar i omsorgen ser missbruket.

Nils: De enda gångerna vi pratar om alkohol är när vi ska ner och handla i Puttgarden och hur billigt det är.

Ulla: Vi pratar inte om det vi ser. I Sverige vill vi gärna ha alkohol, men vi vill inte prata om effekterna. Men jag hade ett par vänner som sa ifrån om mitt drickande och förklarade att de inte ville fortsätta umgås med mig. Då tyckte jag det var hårt och vände mig bort från dem.

Är det rätt att vara så hård och rakt på?

Ulla: Ja. Vi ska inte peka finger till de som dricker för mycket. Men vi måste våga berätta hur vi upplever det när någon dricker för mycket. Nu umgås vi igen, för jag förstod när jag blev nykter att de var de verkliga vännerna.

Nils: Det är svårt att argumentera emot någon som säger vad man ser och upplever. Men det är alltför vanligt att man inte vill lägga sig i.

Kristian: Jag har kunnat bemöta min pappa bättre sedan han flyttade in på boendet. Han beskyllde mig för att ha tvingat dit honom. Men då konfronterade jag honom med att han bara ville hem för att få tag på alkohol. Då blev han svarslös.

Hur pratar ni i hemtjänsten om alkohol och med de ni ser missbrukar?

Salah: Vi pratar öppet och direkt med dem, att vi kommer att rapportera det till våra sjuksköterskor. Vi får inte hindra dem från att dricka, men vi försöker uppmuntra dem att söka hjälp. Vi är ofta de första som ser missbruket. Vi ser när de kommer från butiken med sin kärra full med ölburkar. Hygienen försämras, de tappar aptiten och vill inte äta. Det är tråkigt och jobbigt att se det varje dag.

Underskattar vi skadorna av alkohol hos just äldre?

Nils: Ja, vi stannar ofta vid att se på beroendeproblematiken.

Salah: Man blir inte bara beroende, det kommer följdsjukdomar som exempelvis diabetes, alzheimer, demenssjukdomar, benskörhet och fallskador.

Ulla: Det är en viktig sak jag tidigare inte har tänkt på, att just de fysiska skadorna ökar bland äldre som dricker.

Om vi vänder på det, är det samtidigt så att vi underskattar njutningen och glädjen som är förknippad med alkohol?

Ulla: Jag har inga synpunkter på eller problem med att umgås med personer som kan hantera alkohol. Min enda önskan är att den som behöver hjälp ska få det.

Kristian: Jag har inga problem så länge det dricks under kontrollerade former. Alkohol har en social funktion, att sitta runt ett bord och ta ett glas och prata med varandra – tills det blir ett glas för mycket.

Hur ser ni på skam kring alkohol och äldre? Finns det för mycket eller rentav för lite av det inslaget?

Nils: Det blir värre med åldern, många tänker nog ”som äldre borde jag veta bättre”. Skammen kan bli monumental och det blir ytterligare en anledning att dricka.

Kristian: Jag har personligen upplevt mycket skam, rädsla och ångest som ung i min uppväxt. Från och med sjätte klass tog jag inte hem några kompisar, jag ville inte visa dem den bilden, hur jag hade det hemma. Nu känner jag skam gentemot min sexåriga son, att han inte fick träffa sin farmor mer innan hon dog.

Ulla: Alkoholen tog över mitt liv på ett obehagligt sätt. Det är en sådan skam att vara kvinna, mamma och alkoholist. Men mina barnbarn har bara sett och lärt känna mig som nykter. ”Du var en eländig mamma, men de kunde inte ha fått en bättre farmor”, brukar mina två söner säga. Det kan vi skratta åt i dag. Det är aldrig för sent att sluta dricka.

Socialstyrelsens gränsvärden för riskbruk

Med riskbruk menas den gräns för alkoholkonsumtion när hälso- och sjukvården bör erbjuda stöd i form av exempelvis rådgivande samtal.

Tecken på att du är beroende av alkohol och hur ett alkoholberoende uppstår

Alla påverkas på olika sätt av alkohol. Vissa kan dricka mycket alkohol i flera år utan att få ett beroende. För andra kan beroendet komma efter en kort tid.

Anonyma Alkoholister

Det enda villkoret för medlemskap i Anonyma Alkoholister, AA, är en önskan att sluta dricka. AA har ingen anknytning till någon religion, politisk organisation eller institution, eller någon annan rörelse av något slag. AA deltar inte i offentliga debatter och framträder varken som förespråkare för eller motståndare till något annat.