Centrala pensionärsrådet: en röst för de äldre och ett öra för politiken

I Centrala pensionärsrådet möter Malmöpolitiken stadens äldre genom representanter från pensionärsorganisationerna PRO, SKPF och SPF Seniorerna.

– Vi är de äldres röst. Här kan vi föra fram våra frågor, men får också veta hur olika äldrefrågor ligger till i Malmö, säger Susanne Björkenheim från PRO.

Det är fredag förmiddag i slutet av februari. I konferensrummet Stortorget i Stadshuset i Malmö sammanträder Centrala pensionärsrådet – en av alla demokratiska utposter där frågor föredras, åsikter luftas och protokoll förs. Minst fyra gånger om året möts här politiker från olika partier, utsedda av kommunstyrelsen, och representanter för pensionärsorganisationerna.
I dag står bland annat stadens nya upphandling av färdtjänst på programmet. En het potatis där det har funnits många åsikter om hur tidigare leverantörer har skött sig, eller snarare inte skött sig alla gånger. Många synpunkter framförs om denna för många äldre så centrala fråga, innan det är dags för fikapaus.

Totalt består rådet av cirka 30 personer, inklusive ersättare, där pensionärsorganisationerna är i majoritet. Det är med andra ord många som har chansen att göra sin röst hörd i rådet.
– Vi vill få återkoppling och synpunkter på den kommunala verksamheten innan vi fattar beslut. Förr fattade man ofta beslut utifrån remisser och de synpunkter som kom in den vägen. I dag hanterar vi löpande stora förändrings- och utvecklingsprocesser i verksamheten.
– Därför är det mer en fråga om att ha en bra dialog än att skicka ut remisser, säger Anders Rubin, socialdemokratisk ordförande i centrala pensionärsrådet.

Anna-Stina Karlsson från SPF Seniorerna ser centrala pensionärsrådet som ett bollplank för kommunen och politiken.
– Jag tycker vi har en öppen dialog i rådet. Vi har öron och ögon utåt och tar det vi ser och hör med oss hit. Ibland kan vi vara tuffa i tonen, som nu med färdtjänsten. Vi har kritiserat hur den har fungerat tidigare, och nu kan vi känna att vi har gjort lite nytta.
Susanne Björkenheim från PRO är orolig att äldrefrågorna prioriteras ned i samhället.
– Vi vill få bättre insyn för att kunna medverka till att det blir större fokus på våra frågor. Vi har också en uppgift att hjälpa våra medlemmar och berätta vad som gäller. De som behöver olika former av stöd är ofta ovetande om sina rättigheter.
Den tredje stora pensionärsorganisationen som är representerad är SKPF Pensionärerna, med bakgrund bland kommun- och statsanställda tjänstepersoner.
– Det rör sig om både dialog och information. Kommunens äldreombudsman, som alltid närvarar på våra möten, har exempelvis berättat om sin verksamhet och funktion. Det kan vi sedan återkoppla till våra medlemmar, säger Gun-Britt Eriksson från SKPF.

Leder då dessa möten till någon konkret förändring och förbättring för de äldre i Malmö?
– Hur mycket politikerna tar intryck av det vi framför har vi svårt att bedöma. Men vi hoppas att detta ger äldrefrågorna större tyngd. Vi blir allt fler äldre, kan vi påverka kommunen att ha en bra framförhållning? undrar Susanne Björkenheim retoriskt.
Anders Rubin understryker betydelsen av dialog inför politiska beslut.
– Om man förväntar sig att om jag framför synpunkten A till politikern B så kommer det att bli så, då blir man besviken. Det är oerhört sällan det fungerar så. Men om alla inblandade deltar i en dialog så fattar vi förhoppningsvis ett klokare beslut, förklarar Anders Rubin.
– Genom det här forumet kan vi också ha ett utbyte där vi tipsar och inspirerar varandra, säger Gun-Britt Eriksson.
– Det är viktigt att äldre männi­­-
s­kor har en röst. Om vi inte hade haft centrala pensionärsrådet hade den rösten haft ännu svårare att nå fram, konstaterar Susanne Björkenheim.

Fikapausen är slut och sammanträdet återupptas. Nästa punkt på dagordningen är nätverket Äldrevänliga städer. Det är ett globalt nätverk initierat av Världshälsoorganisationen som verkar för att städer ska erbjuda ett aktivt, hälsosamt och självständigt åldrande. Ett typiskt projekt för centrala pensionärsrådet att få inblick i och kanske även bli referensgrupp för.
– Fundera på om ni tycker det är en bra lösning, uppmanar Anders Rubin rådets ledamöter och klubbar sig sedan fram till nästa punkt på dagordningen.
Ute på August Palms plats, framför Stadshuset, framträder en för året sällsynt februarisol och ger löften om vår. Inne i Stortorget fortsätter diskussionerna och dialogen om livets höst.