Nattpatrullen fyller natten med hjärta och trygghet

Klockan har slagit 22.00 och mötesrummet på hemtjänstcentralen vid Soltofta vård- och omsorgsboende i Virentofta fylls på med personal. På bordet har geléhjärtan och hjärtformade makroner dukats fram: Alla hjärtans dag går mot sitt slut och i sovrummen runtom i Malmö släcks det ned. Men för hemtjänstens nattpatrull har arbetspasset just börjat.

Att gå och lägga sig är för de flesta en så vanlig ritual att vi knappt tänker på den. Vi klär av oss, trär på oss nattkläder, borstar tänder, kanske tar en dusch och sedan kryper vi ner i våra sängar. Men för alla är detta ingen självklarhet. En del behöver hjälp med av- och påklädning, toalettbestyr och mediciner. Bara att vända sig om i sängen på natten kan vara en övermäktig ansträngning.
För de som behöver den typen av stöd och insatser finns hemtjänstens nattpatrull till hands, varje natt, året runt. Bulltofta/Katrinetorps nattsektion utgår från Soltofta och täcker upp i östra och södra Malmö för en tredjedel av Malmös dagsektioner inom hemtjänsten.

Mellan 21.30 och 22.00 samlas undersköterskorna och vårdbiträdena på Soltofta för att börja sina pass. Mona Larsson sitter försjunken vid ett av sina arbetsredskap – mobiltelefonen.
– Jag måste kolla igenom schemat, jag har varit ledig några dagar och mitt schema har ändrats lite, förklarar Mona.
Hon läser också igenom den dokumentation som dagpersonalen har gjort om de personer Mona ska besöka i natt tillsammans med sin kollega Hashem Zadran. Båda är undersköterskor och trivs med nattarbetet.
– Vi sköter oss själva och får därmed ta mycket eget ansvar. Vi kan alltid vända oss till någon av nattens sjuksköterskor, men det känns bra att vara på egen hand och få tänka till själv i högre grad, säger Mona.
Hashem har tidigare jobbat både dag och kväll, men trivs bäst på natten.
– Jag sover ett par timmar innan jag går till jobbet, sedan är jag pigg. Jag är nattmänniska, konstaterar han.
Mona tycker inte heller att det är något problem att vända på dygnet när hon ska gå på efter några dagars ledighet.
– Jag sover lite kortare än normalt och går upp vid lunch. Sedan är dygnet vänt. Jag var tröttare när barnen var små, men nu när jag bara har mig själv att tänka på går det bra.

Varje natt består nattpatrullen av 14 undersköterskor och vårdbiträden som fördelas två och två på sju rundor. Förutom mobiltelefonerna, där insatsplaneringen finns, har de två larmtelefoner per bil samt varsitt personlarm om något skulle hända dem eller personerna de besöker. En av nattpatrullens viktigaste uppgifter är att skapa trygghet, säger Lisa Goncalves, sektionschef.
– Vi har inte insatser som städ, tvätt och inköp. Vi ser bland annat till att allt är som det ska via en tillsyn, vi ger läkemedel, både planerat och om det uppstår behov, är behjälpliga med lägesändringar i sängen, byter inkontinensskydd och hjälper till vid förflyttningar.

Den här natten har Mona och Hashem 29 insatser inplanerade fram till klockan 07.30 då dagpersonalen avlöser natten. För en utomstående låter det som ett hektiskt schema. Men Mona rycker på axlarna och tar det med ro.
– Det är vad de flesta har i snitt en natt. En del av besöken är bara tillsyn, då smyger vi in och tittar till personen. En sådan insats tar bara några minuter.
Men larmtelefonen kan ringa när som helst. Då är det bara att släppa det inplanerade och rycka ut, kanske öppna upp för sjuksköterskor, ambulanspersonal och jourläkare.
– Det kan komma åtta-tio larm på en natt. Blir jag fast i ett larm som tar tid, till exempel en fall­olycka där jag måste ringa sjuksköterska och ambulans, kan jag alltid kontakta en kollega som hjälper mig med mina planerade insatser, säger Hashem.
– Men vi har marginaler för att hinna även larmen, säger
Hadyan Hussein medan hon förbereder sitt pass. Om det kniper kan vi dessutom lämna över en insats till dagpasset, även om vi inte brukar behöva göra det.

Till sin hjälp har nattpatrullen de sjuksköterskor som tjänstgör under natten och täcker hela Malmö, inklusive vård- och omsorgsboenden, korttidsboenden och personer som får stöd enligt LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade).
– Vi är sju sjuksköterskor per natt, varav två fungerar som växel och sambandscentral, berättar Max Ragvald, som har tittat in hos nattpatrullen på Soltofta.
Sjuksköterskorna är fokuserade främst på akuta insatser men har enstaka planerade insatser, till exempel dropp eller antibiotika som inte kan utföras av omvårdnadspersonalen.

Max tycker att sjuksköterskorna på natten har ett komplext uppdrag, där de jobbar med vårdtagare de inte känner och inte har tillgång till vårdtagarnas ordinarie läkare.
– Vi har flera tusen patienter vi täcker in som vi inte känner. Därför litar vi mycket på den information vi får från kollegorna i nattpatrullen. De är viktiga som stöd för oss, då de känner personerna i fråga.
En vanlig orsak till larm som kräver sjuksköterska på nätterna är fallolyckor, enligt Max Ragvald.
– Vi snittar nog 15-20 fallolyckor per natt i Malmö. Då är det många överväganden och beslut som ska tas på kort tid. Totalt bedömer vi 130-140 samtal per natt, det vanligaste är att nattpersonalen träffar en orolig person där vi beviljar så kallad behovsmedicin.

Det har blivit dags för nattpatrullen att ge sig ut på sina rundor. Spaning följer med Mona Larsson och Hashem Zadran ut på passets första insats. Ingbritt Nygren bor själv i sin villa i Videdal och behöver hjälp att gå på toaletten och sedan vidare till sängen. Hennes liv förändrades från en dag till en annan.
– Jag fick ont i magen och sedan minns jag inte mer. Man hittade mig avsvimmad på toaletten, berättar hon där hon tar emot oss i fåtöljen i vardagsrummet.
Det tog fyra månader innan Ingbritt fick lämna sjukhuset och komma hem. Sedan dess har hon stomipåse som behöver tömmas regelbundet. Hon har också problem att röra sig.
– Jag har svårt att resa mig och når inte fötterna, så jag måste ha hjälp att klä på och av mig och att gå i och ur sängen. De städar och tvättar åt mig också.

För Ingbritt betyder hemtjänsten mer än de insatser hon får hjälp med.
– Jag tycker det är underbart när hemtjänsten kommer. Det ger mig någon att prata med på dagarna. Och jag tycker så bra om de som kommer på natten. Det är alltid samma personer som kommer och de vet vad de ska göra.
När Ingbritt får syn på Mona skiner hon upp.
– Åh, jag har saknat dig Mona. Du har ju varit borta i två dagar!
Mona och Ingbritt skrattar tillsammans och stryker varandra inkännande över armarna.
– Jag blir så rörd, utbrister Mona.

Ingbritt har bott i villan sedan 1987. När hon kom tillbaka från sjukhuset ville hon först flytta in på ett vård- och omsorgsboende. Men som det har löst sig med hemtjänsten har hon kommit på helt andra tankar.
– Nu vill jag absolut bli kvar hemma. Här kan jag gå ut i trädgården och gå promenader.
Visst blir det ensamt emellanåt förklarar Ingbritt. Då sätter hon sig vid pusselbordet där det just nu ligger ett 1200-bitars pussel föreställande ett vitt slott mot en blå bakgrund. Det ser riktigt svårt ut – Spanings utsände urskiljer bara blå och vita bitar.
– Det där är ett svårt pussel, bekräftar Ingbritt. Jag har haft det uppe i två månader. Det är tålamodskrävande, men det är bra sysselsättning och det tränar finmotoriken.

Vid 23-tiden är Ingbritt nedbäddad och redo för vad som förhoppningsvis blir en god natts sömn. Mona och Hashem rullar vidare i hemtjänstbilen, två osynliga vardagshjältar i vinternatten. Jag undrar om det är så de också känner sig?
– Många tror att vem som helst kan vara undersköterska, speciellt på natten. Det är inte så enkelt. Det handlar om att ta hand om och bemöta äldre med respekt, att gå in i deras hem försiktigt, att ta hänsyn till känslor. Jag blir glad när vi beskrivs som hjältar, säger Hashem.
När vi lämnar Mona och Hashem återstår inte mycket av Alla hjärtans dag. För Ingbritt och alla andra som sover tryggt tack vare dem och kollegorna som snurrar Malmö runt varje natt spelar det nog ingen roll. De vet att även nästa natt är full av hjärta. Och nästa. Och nästa. Och nästa.