En glittrande hemtjänstvecka i musikens tecken

I maj var Eurovision på alla Malmöbors läppar, så även i hemtjänsten. Med stöd av samtalsmaterial om tävlingen och musikens betydelse i stort, fick insatsen ”reaktion och fritid” extra färg.
– Den här kan jag, det är ”Waterloo”, säger Gunn Svensson när hemtjänsten kommer på besök.

Det är onsdag, mitt i Eurovisionveckan, när Gunn Svensson öppnar dörren till radhuset hemma i Tygelsjö. Undersköterskan Emma Malmborg och kollegan Helena Lundberg, som arbetar som professionsstödjare inom hemtjänsten i Bunkeflo-Tygelsjö-området, hälsar på den pratsamme undulaten Putte innan de slår sig ner i Gunns soffa.

– Jag tittade lite på musiktävlingen igår. Det var en som skrek så mycket att man hoppade till, säger Gunn Svensson.

Emma Malmborg skrattar igenkännande och de enas om att det troligen är Irlands bidrag Gunn syftar på. Helena Lundberg plockar fram häftet med Eurovisionmaterial som hon har tagit fram speciellt för veckan tillsammans med Lisette Eriksson och Silviasystern Helene Persson. Här finns fakta om musiktävlingen, presentationer av utvalda vinnarlåtar genom tiderna och exempel på frågor om musikens betydelse i våra liv.

Med telefon skannar Helena Lundberg av förtryckta QR-koder som leder till klipp av vinnarframträdanden på Youtube. Johnny Logan? Nej, honom har Gunn inte lyssnat på. Abba? Definitivt.

– Loreen, det är ju hon med de långa naglarna. Och Måns Zelmerlöw, honom känner jag också igen. Jag brukar ju ha radion på hela dagarna här hemma.

För Gunn är det inte lätt att komma ut och röra sig, men i lugn takt kan hon själv ta sig runt i radhuset med stöd av sin rullator som har både gångbord och armstöd. Genom insatsen ”reaktion och fritid”, som hon beviljats två gånger i veckan, får hon extra hjälp att hålla igång.

– Jag kallar honom Zlatan, han som brukar komma från hemtjänsten. Han är världens bästa och vi brukar träna, jag går fram och tillbaka till tvättstugan. Jag kan ju knappt gå, det är jobbigt det, säger Gunn Svensson.
Hon skakar på huvudet, men börjar sedan sjunga ”Sånt är livet”, refrängen till Anita Lindbloms stora hit.

– Brukade du gå ut och dansa mycket förr om åren? frågar Helena.

– Ojojoj ja, mycket. Men han dog, han som dansade så bra, min man. Den tiden, det känns inte som att det var så länge sedan. Men det är klart, det är det ju, säger Gunn som berättar att hon precis firat sin 88:e födelsedag.

– Var det mycket kasedans?

– Ja!

Redan innan beslutet att Eurovision skulle hållas i Malmö togs, hade Helena Lundberg och Charlotta Ekholm, sektionschef för hemtjänsten i Bunkeflo-Tygelsjö, funderat över hur de skulle kunna utveckla ”reaktion och fritid”. Insatsen, som tidigare kallades för ”promenad”, beviljas dem som inte själva kan ta sig ut, runt fyrtio procent av brukarna i Bunkeflo-Tygelsjö, uppskattar Charlotta Ekholm.

– Om du inte själv kan, vill eller vågar gå ut kan du få det här stödet en eller två gånger i veckan. Ibland handlar det om att få tryggheten att våga ta steget över tröskeln. En annan gång kanske det är viktigare att bara få baka en sockerkaka eller något annat som du inte kunnat göra på väldigt länge, säger Charlotta Ekholm.

Ensamheten är utbredd och den psykiska ohälsan ökar bland de äldre. Det menar både Charlotta Ekholm och Helena Lundberg. Inte minst därför, säger de, är det viktigt att hitta sätt att bryta vardagens lunk, om så bara för en liten stund. Kanske äta en glass i solen, köpa en tidning i kiosken – eller lyssna på musik och prata om minnen och känslor som tonerna väcker.

– Bara det att du upplever något annat än det normala och nödvändiga gör att livet förhoppningsvis kan kännas roligt och intressant, säger Helena Lundberg.

Hon tillägger att det på sätt och vis även gäller hemtjänstpersonalen. Det är lätt hänt att arbetet går på autopilot. Vi behöver alla lite variation i vardagen, få testa nya idéer och arbetssätt. Eurovision blev helt enkelt det perfekta startskottet för att realisera deras planer och dra igång något nytt. En hel vecka i musikens tecken, som de hoppas ska följas av fler.

– Vi kommer fortsätta att jobba med musik och rörelse av olika slag även efter den här perioden. Vi ser det som att fröet nu är planterat och att det ska få fortsätta växa. Jag tänker också att vi ska hitta andra ämnen att utgå från, exempelvis just att så fröer och plantera, säger Helena.

Den här onsdagen är utsedd till glitterfestdag i Malmö stad, helt i Eurovisions anda. I dörröppningen till personalmatsalen hänger guldiga draperier och både Helena och Charlotta har satt sina partyhattar på plats. I korridoren kan den som vill gå en tipsrunda och pröva sina Eurovisionkunskaper. De har även haft öppet hus för alla medarbetare och deras familjer och hållit quiz på temat internationella vinnarlåtar.

– Man måste få ha roligt på jobbet. Det har dessutom varit ett sätt för mina 55 medarbetare att lära känna varandra på nytt, eller på ett annat sätt, säger Charlotta.

En trappa ner, på andra sidan av ytterligare ett guldglittrigt draperi, står pallar lastade med lunchpaket från kommunens kök. Dagens rätt är den typiskt engelska ”fish and chips”. Hela veckan är det Eurovisionmeny, med rätter från olika europeiska länder, som gäller. På flera boenden har det hållits konserter och på träffpunkterna har det arrangerats en rad olika aktiviteter som alla går i musikens tecken.

– Det görs satsningar inom hela hälsa-, vård- och omsorgsförvaltningen, bara i olika tappning, säger Charlotta Ekholm.

Emma Malmborg och Helena Lundberg har ett besök till innan det är dags för dem att ta lunch. De styr bilen mot Annestad där Kerstin Ödlund väntar.
Hon har tv:n på i vardagsrummet: ”Den stora älgvandringen”, SVT:s livesändning som pågår dygnet runt.

– Det är mitt sätt att vara ute i skogen nu för tiden, säger Kerstin Ödlund med en sorg som hörs i rösten.

Eurovision är kanske så långt ifrån skogen man kan komma och inte riktigt Kerstins grej, konstaterar hon. Ändå brukar hon titta eller lyssna en del, för att ha koll.

– Det är roligt att veta vilka låtar och artister det är som samtalet snurrar kring. Jag brukar också lyssna på en del modern musik för att hänga med när barnbarnen pratar om vad de gillar.

Själv har Kerstin spelat piano i många år, både på egen hand och tillsammans med andra, och hon har alltid njutit av klassisk musik.

– Jag brukar följa hela operaföreställningar på Youtube, det är fantastiskt att man kan göra det idag, säger hon.

Helena Lundberg håller med. Möjligheten att se konserter hemma i soffan är verkligen fantastisk, inte minst för dem som har svårt att ta sig ut på egen hand.

– Tekniken har gått framåt och det finns mycket att hämta som många skulle kunna ha stor glädje av, säger hon och berättar att kollegor på kulturförvaltningen även visat att det exempelvis finns en app där man kan se filmklipp med nerskruvat taltempo, där allt sägs långsamt.

Innan det är dags att bege sig sätter Helena på Johnny Logans vinnarlåt ”Hold me now” från 1987.

– Kerstin, vad säger du om den här då?

Kerstin lyssnar en stund innan hon svarar:

– Jodå, den duger faktiskt fortfarande, det gör den verkligen.

Text: Hanna Welin.