Luften mot huden, dofterna och minnena: Gröna inslag lyfter välmåendet på boenden

Odlingslådor och promenader, förstärkta fågelljud och bräd­spel under trädkronorna. I ett projekt som drivs av Sveriges lantbruksuniversitet har personal på fyra vård- och omsorgsboenden i Malmö testat nya grepp för att främja och stimulera till ökad utevistelse – med flera
slående resultat.

Forskningen är tydlig, vi människor mår bra av att vara utomhus och ha nära till grönska. Faktum är att det är grundläggande för vår hälsa, fysiskt såväl som psykiskt. Det kan stärka vårt immunförsvar och vår koncentrationsförmåga, är bra för puls och blodtryck och det sociala samspelet. Ändå är det inte alltid lätt att få till. Steget ut kan vara långt för den som är bräcklig eller har svårt att orientera sig. Personalens tid är begränsad och miljön runt stadens vård- och omsorgsboenden skiftande. Vissa har stora trädgårdar eller en park alldeles intill, andra bara en balkong.

– Förutsättningarna i utemiljön är väldigt olika och det är därför viktigt att utforska vilka möjligheter som finns, säger Anna Bengtsson, lektor vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, som forskar och undervisar om natur och hälsa för personer med särskilda behov:

– Vi kan behöva tänka i nya banor.

Det är just vad tolv undersköterskor och två fysioterapeuter från de fyra medverkande boendena har fått möjlighet att göra. Under en heldag i maj deltog de i en workshop som Anna Bengtsson och hennes kollega höll på plats i Alnarp. Kunskap och tankar om utevistelse bollades. Hur sänker man trösklarna för den som är orolig eller har svårt att ta klivet ut? Går det att ha mer kontakt med naturen utanför fönstren, även om man befinner sig inne? Vad finns det i närheten av boendet? Kan man utnyttja balkongen bättre? Finns det aktiviteter som kan flyttas ut, som görs inomhus av ren vana?

– Dagen utmynnade i en sommarläxa: att genomföra ett valfritt utevistelseprojekt på den egna arbetsplatsen och därefter, till hösten, visa upp och berätta för gruppen hur det har gått.

Spaning är med när den höstdagen är kommen, och det med besked. Malmö visar upp sin blåsigaste och mest dyngblöta sida när gruppen återses för att åka runt och ta del av varandras projekt. Ett av stoppen är Lindeborgs gård, som har turen att vara omgiven av en djup grönskande trädgård.

– Vi bestämde oss för att satsa på att odla i pallkragar, säger undersköterskan Åsa Brange medan hon leder gruppen längre in i trädgården där två höga lådor med blommor, paprika, tomater och jordgubbsplantor står.

– Två av de boende männen hjälpte till att plantera, berättar hon. När plantorna var i jorden kom det att bli en samlingsplats för dem alla.

– Många har känt sig delaktiga i odlingen. Det har också blivit en morot: ”Ska vi inte gå ut och se om det finns några mogna tomater eller jordgubbar?” Det brukar de alltid vilja, säger Åsa Brange.

Kollegan Sara Parsaei instämmer:

– Det har synts att de njutit av att själva få plocka den där jordgubben. Och när de blir glada blir man ju själv också glad.

Även på Pildammsvägens vård- och omsorgsboende har man satsat på odlingslotter, en per avdelning. Ilire Rexhepi, som arbetar där, berättar om en äldre herre som varje morgon sommaren igenom frågade om hans grönsaker hade fått vatten. Han hade en uppgift och den månade han om.

– Pildammsvägen har andra förutsättningar än Lindeborg, konstaterar hon. Omgivet av tre gator är det sällan tyst och lugnt.

– När vi skulle bestämma ett projekt tänkte jag på vikten av det rogivande, av att känna sig tillfreds. Och det i sin tur fick mig att tänka på fågelkvitter och porlande vatten. Men inget av detta kan du höra hos oss, det är alldeles för bullrigt.

Sommarläxan blev därför att skapa dessa ljud. De installerade helt enkelt en bluetooth-högtalare vid ett av träden som spelade upp fågelsång och porlande vattenljud.

– Det är en bänk under trädet och där satt de och lyssnade, njöt och tittade efter fåglar uppe bland grenarna.

Anna Grimström arbetar som undersköterska på vård- och omsorgsboendet på Danska vägen där de precis som på Lindeborg har turen att ha en fin miljö runt knuten. Under workshopen i Alnarp blev hon extra fascinerad av naturens och utevistelsens påverkan på kognition och koncentrationsförmåga. Hon bestämde sig för att genomföra ett sorts test; var det skillnad för de boende att spela yatzy, fyra-i-rad och luffarschack inne och ute?

– Hos oss har de boende somatiska sjukdomar med lite kognitionssvikt. När vi spelar inomhus har de svårt att räkna ihop siffror och det brukar ta lång tid att greppa reg­lerna. Saker rörs lätt ihop, säger Anna Grimström.

I rundeln ute på gården placerade hon bänkar och bord så att de enbart vette ut mot buskar och träd. Skillnaden var slående.

– Plötsligt kunde de räkna ihop poängen och det tog inte alls lika lång tid att få ordning på reglerna. Jag hade förväntat mig att det skulle ha betydelse, men inte så här markant! Koncentrationen var verkligen en helt annan när de var utomhus och bara hade grönska framför sig.

Betydelsen av att komma ut under bar himmel visar sig också tydligt i projektet som undersköterskekollegorna på Havsbris i Tygelsjö drivit. I personalrummet, skyddade från regn och rusk, berättar de för den samlade skaran om sommarens satsning på promenader.

– Vi valde ut två boende var som vi tog med ut. Bara en bit härifrån är det jättevacker natur, säger Larisa Huang med en nickning mot fönstren.

Nybyggda Havsbris har varken trädgård eller markkontakt, beläget som det är ovanpå en matbutik. Utemiljön består i stället av en stor takterrass på andra våningen med sittgrupper, buskar och rabatter, en liten kiosk och grillplats.

– En av mina två, en man som har kommit långt i sin sjukdom, förändrades. Effekten blev synlig efter en tid. När vi var ute blev han mer harmonisk och efteråt var han mindre utåtagerande, säger Larisa Huang:

– Den andra, en dam med bra mental hälsa, märkte jag ingen förändring hos. Men nattpersonalen berättade att hon larmade mer sällan och heller inte behövde någon behovsmedicin.

Liknande effekt hade de timslånga promenaderna och lugna fikasamtalen vid dammen på personerna som hennes kolleger tagit med ut. Nattsömnen blev en annan och behovsmedicineringen minskade drastiskt. Utomhus har flera av dem pratat mer och bättre och yrsel och smärta varit som bortblåst.

– En av dem har lite social fobi och mitt fokus låg därför på processen att få ut henne. Men väl där sken hon upp, var pigg och glad och klarare i huvudet, säger Kristina Ekelund.

Anna Bengtsson och hennes kollega Lilian Lavesson från SLU är inte förvånade, men glada över hur tydligt deltagarnas projekt har visat utevistelsens betydelse.

– Det är många parametrar som samverkar, luften mot huden, dofterna och minnen av den där ängsblomman eller lergropen. Men också att komma ut till en miljö som inte är lika välordnad som den inomhus och inte har med ”det sjuka” att göra, säger Lilian Lavesson.

Anna Bengtsson nickar:

– Du behöver komma ut för att tycka om att vara inomhus igen. Annars känner du dig instängd.

Samtalen fortsätter under uppfällda paraplyer ute på terrassen. Några diskuterar betydelsen av antalet hissar, korridorer och slussar man måste passera på sin väg till ytterdörren och motståndet det kan leda till. Andra ger tips på hur man håller i gång odlandet under höst och vinter, kanske kan kål och vitlök klara kylan?

– Det är fantastiskt att ta del av allas viktiga arbete och engagemang. Det här är ju något som gör konkret skillnad för de äldre. Det gäller att göra det så enkelt som möjligt för personalen att se och ta tillvara på möjligheterna, säger Anna Bengtsson.