Att få hjälp med intimhygienen av utomstående kan vara en svår omställning. Känslan av utsatthet och otrygghet kan dyka upp, särskilt för kvinnor som blir duschade av manlig personal i hemtjänsten. Samtidigt varken kan eller får hemtjänsten fördela arbetsuppgifter utifrån kön.

Att bli duschad av en utomstående av annat kön är känsligt för en del personer. Det kan bero på värderingar grundade i religion, kultur eller uppväxt, en känsla av otrygghet och utsatthet eller helt enkelt en generande känsla av att bli uttittad. Hemtjänsten möts därför ibland av krav på att få bli duschad av en person av samma kön, framför allt från kvinnor.

Men såväl diskrimineringslagen som arbetsmiljölagen sätter stopp för möjligheten att fördela arbetsuppgifter efter kön. Det är alltid kompetensen som ska avgöra. Det är dessutom organisatoriskt inte möjligt för hemtjänsten att göra sådana utfästelser, särskilt inte i takt med att allt fler män söker och utbildar sig till omsorgsyrkena.

Så hur löser hemtjänsten dilemmat? Spaning samlade tre personer i hemtjänsten för att diskutera ämnet: Edita Durakovic, enhetschef Hemtjänsten Kalkbrottet, Natalija Sabanovic, sektionschef Lindeborgs hemtjänst och Ilyas Mohamed, undersköterska Sibbarps hemtjänst. Spaning har också pratat med Inga-Lisa Eklund, som i fem år förgäves har försökt få rätt att välja kvinnlig personal som hjälper henne att duscha (se text nedan).

Varför kan Inga-Lisa inte få kvinnlig personal och slippa känna sig utelämnad och generad?

Edita: Det är väldigt beklagligt att Inga-Lisa inte har fått hjälp att duscha på fem år. Det här är ett etiskt dilemma, inte minst när vi får allt fler män som jobbar i vården. Vi som arbetsgivare får inte diskriminera någon, vi måste behandla alla ansökningar lika. Det är kompetensen som avgör. Många lever samtidigt kvar med bilden att vården är kvinnodominerad. Det är inte riktigt så längre.

Natalija: Sedan jag började här för tre år sedan har det varit mest män som söker jobb spontant. Vi har också genusnormen i bakgrunden som tillskriver kvinnor att vara det omhändertagande könet.

Ilyas: Jag har själv erfarenhet av äldre kvinnor som kräver att duschen ska utföras av kvinnor. En del har svårt att överhuvudtaget se män utföra hushållsarbeten av olika slag. Det kan också bero på rädsla, religion och kultur. Det kan finnas många olika skäl. Men våra arbetsuppgifter måste fördelas rättvist och jämställt och utifrån den kompetens som hemtjänstkoordinatorn har att tillgå.

Går det verkligen inte att ordna det här rent organisatoriskt?

Edita: Vi arbetar utifrån den så kallade Malmömodellen, där den äldres fasta omsorgskontakt ska utföra insatserna så långt det går. Och vi måste fördela de fasta omsorgskontakterna jämnt i organisationen. Vi skulle kunna göra undantag vid enstaka tillfällen, men då bryter vi kontinuiteten. Då måste medarbetaren bryta sitt schema, vilket kan missgynna en annan person.

Ilyas: Om en person inte vill att jag hjälper med duschen, då kanske man kan hoppa över det den gången. Men märker jag att personen verkligen behöver duschas, då försöker jag först ha en dialog och hitta lösningar som gör att jag kan hjälpa till. Går inte det ringer jag min koordinator och kollar om det är möjligt att skicka en kvinnlig kollega. Vi försöker lösa det.

Natalija: Vi ska självklart respektera varje persons önskan och uppfattning och prata och bemöta dem med respekt. Det är väldigt viktigt att vi försöker förstå dem så att de fortsätter ha förtroende för oss.

Ilyas: Om någon tackar nej till en dusch, då säger vi inte bara tack och hej. Vi kanske kommer överens om att bara tvätta ansiktet till att börja med. Sedan kan vi ta det bit för bit.

Natalija: Vi behöver också lyfta att vi faktiskt erbjuder hemtjänst på ett sätt många andra länder inte gör. Den som får hemtjänst kan ändå påverka väldigt mycket, både när och hur insatserna ska genomföras. Men det blir ett dilemma när lagstiftningen krockar med den här typen av önskemål. Vi behöver förklara för de äldre och deras anhöriga hur samhället ser ut i dag och hur det utvecklas.

Edita: Om vi ska kunna lova kvinnlig personal, då måste vi skriva i platsannonserna att vi önskar kvinnliga sökanden när vi rekryterar. Då bryter vi mot diskrimineringslagen. Vi har också arbetsmiljölagen att ta hänsyn till. Vi har olika insatser som är olika omfattande. En dusch är exempelvis mer omfattande än en tillsyn. Om vi bara planerade in kvinnor att utföra dusch och män att utföra tillsyn, då får vi en arbetsmiljöproblematik. Kvinnorna skulle få en mer belastande arbetsmiljö.

Men är det inte en rimlig begäran att få bli duschad av en person av samma kön?

Edita: Både ja och nej. Alla måste naturligtvis få framföra sin åsikt och sina önskemål. Men att tillgodose en sådan begäran, utifrån lagar och vår organisation, är inte möjligt. Det här är en fråga om profession, inte om kön. Ur det perspektivet är det inte rimligt.

Hur känns det för dig Ilyas som undersköterska att inte få utföra en insats på grund av att du är man?

Ilyas: I början var det svårt. Jag undrade varför, det är ju mitt jobb att duscha dem. Det kändes som att jag kanske hade valt fel jobb. Men när man kommer in i yrket förstår man att det inte är personligt, det är mycket annat som ligger bakom. Jag hanterar det professionellt i dag.

Upplever du som undersköterska att det är en intim situation?

Ilyas: Utifrån den äldres perspektiv förstår jag att det upplevs så. Men utifrån mitt professionella perspektiv är det inte intimt. Det är väldigt viktigt att sköta hygienen för att undvika komplikationer och sjukdomar. Det är det jag har för ögonen när jag hjälper med duschen. Jag har duschat många människor och vet att den obehagliga känslan kommer att gå över även för den jag duschar. Jag vet vad jag kan och känner mig trygg och lugn i situationen.

Vad kan ni göra för att avsexualisera situationen och göra så att den känns mindre intim?

Ilyas: Genom att visa att vi har kompetensen och erfarenheten. Det är viktigt att normalisera stunden genom att bete sig som om man gjorde vad som helst annat. De kvinnor jag duschar märker att jag har duschat många andra damer.

Edita: Som undersköterska tänker man inte på det sättet. Man utför insatsen samtidigt som man pratar om vädret, vad man ska äta till middag och så vidare.

Ilyas: Det är viktigt att fråga personen man duschar om varje moment och om det känns bekvämt att man gör på ett visst sätt – visa personen att den kan och får styra själv, till exempel genom att få tvätta sina intima delar själv om de kan.

Edita: Jag hade en man som inte ville ha hjälp av kvinnor. Även det perspektivet finns ju. Efter flera dialoger valde han att ha badbyxor på sig och det tyckte vi gick bra. Det är en möjlig lösning även för kvinnor.

Är ni rädda att dammluckorna skulle öppnas om ni gav en person rätt att välja kvinnlig personal vid duschningen?

Edita: Vi är inte rädda för att öppna den dörren. Vi försöker alltid så långt det går att tillmötesgå varje persons önskemål. Det är viktigt att de vi hjälper känner sig trygga och att vi lär känna varandra.

Natalija: Vi måste ha med oss diskussionen från början i processen. Vi är tydliga med att personen har rätt att påverka vilka tider och dagar insatserna ska utföras och hur de ska gå till in i minsta detalj. Det händer att jag får önskemål om att få en viss person som fast omsorgskontakt. Då tar jag en diskussion med laget, men då utifrån exempelvis behovet av trygghet, inte kön. Men man kan generellt sett inte välja omsorgskontakt, såvida det inte skär sig i relationen.

Edita: Man kan framföra sina önskemål som vi lyssnar på och försöker tillmötesgå. Men vi tittar inte på kön när vi planerar vem som ska utföra insatsen. Vi går efter profession och kompetens.