Här går vägen till hjärtat via maten och kafferepen

– Den heter något med blå! utropar någon runt bordet.
– Visst är det så, koppen heter Blå blom, bekräftar Andrea Larzon.

På vård- och omsorgsboendet Dekoren är det kafferep med Andrea Larzon från Malmö konstmuseum. Hon har tagit med sig olika kaffekoppar i klassisk design vars ursprung hon berättar om. Minnen väcks, frågor ställs och samtalet surrar igång.

Dekoren är ett vård- och omsorgsboende i Lindeborg med 37 boende och 47 i personalen. Boendet är fördelat på två demensavdelningar och två så kallade somatiska avdelningar, det vill säga där personer med fysiska svårigheter att klara vardagen bor. Dekoren utmärker sig inom ett område: här lagar personalen all mat till de boende på plats.

– Det är något vi är stolta över och som vi vill fortsätta med så länge vi har möjlighet. De boende uppskattar det mycket och tycker att det doftar gott när vi lagar maten, säger sektionschef Anne Johansson och konstaterar:
– Vi har inte mycket viktproblem bland de boende här på Dekoren. Vi upplever att vår matlagning bidrar till att de håller vikten bra.

Dekoren har en lång tradition av att laga maten på plats, ända sedan boendet öppnade i skarven mellan 1980- och 1990-tal. Matsedeln gör personalen själva tio veckor framåt åt gången.

– Vi brukar följa traditionen med exempelvis fisk på tisdagar och soppa på tors­dagar.

Men Dekoren har inga kockar eller kallskänkor anställda. All mat lagas av undersköterskor och vårdbiträden med hjälp av några personer anställda med arbetsmarknadsstöd. På de flesta andra vård- och omsorgsboenden som drivs av Malmö stad kommer maten färdiglagad från Mathildenborgs restaurang.

– Det är en ganska stor del av arbetet här, det informerar vi om redan vid anställningsintervjun. Är man inte matintresserad från början så blir man det här, säger Anne Johansson.

Anne Johansson har varit sektionschef på Dekoren i fem år och stortrivs. Men hur får man de äldre att trivas på ett boende där de kanske egentligen inte vill bo, utan helt enkelt måste på grund av omständigheter de inte själva rår över?

– Det är svårt såklart. Alla har olika krav och förväntningar och kommer från olika bakgrunder. Det handlar mycket om personalen, hur mycket ambition och energi de lägger på att få dem att trivas. Jag tycker de flesta hos oss har ett stort hjärta och ser de äldre. Och så har vi ju maten – den är en väg till hjärtat.

När Spaning besöker Dekoren är Andrea Larzon från Malmö konstmuseum på besök med Kafferepet, en samtalsträff där hon med hjälp av äldre kaffekoppar och foton från gamla Malmö väcker minnen och samtal till liv.

– Jag önskar vi kunde ha musik och teater varje vecka, men det har vi inte resurser till. Men vi har ändå mycket aktiviteter, som dagens Kafferep. Det kan också vara egna aktiviteter som att lösa korsord, spela bingo, inomhusbowling eller gå en kort promenad. Men det är en utmaning – att kunna erbjuda tillräckligt med aktiviteter, förklarar Anne Johansson.
Ibland är utmaningen den motsatta, att få boenden att vilja delta i aktiviteterna.

– Vi får många gånger jobba med att uppmuntra de som tvekar. En del har varit ensamma innan de kom hit och har svårt att komma in i det sociala livet. Det kan ta tid att våga, men vi gör vårt yttersta för att få med alla.

På väg mellan två avdelningar möter vi undersköterskan Ivan Rankovic. Han kom till Sverige som sjuksköterska från Serbien under Balkankriget på 1990-talet. Hans sjuksköterskeutbildning är inte giltig i Sverige, men han har validerat sig till undersköterska och funderar på att plugga vidare och bli validerad som sjuksköterska även i Sverige.

– Det här är ett jätteroligt jobb. Jag känner mig nöjd och stolt när jag kommer hem och vet att jag har gjort något humant. De boende är glada över att se oss och känner sig trygga med oss.

Ivan jobbar på en av de somatiska avdelningarna, men rycker ofta in och hjälper till på demensavdelningarna.

– Det är ett väldigt brett arbete, det handlar inte bara om att dela ut medicin och vårda. Det är mycket sociala uppgifter där vi är med i aktiviteter, går promenader, lagar mat med mera. Det är spännande och kul!

Utöver att vara sjuksköterska ägde Ivan även ett bageri i Serbien. Dekoren fylls därför ofta av doften av nybakat bröd.

– Jag älskar att baka bröd och gifflar. Både de boende och mina medarbetare har Malmös bästa bröd! skrattar Ivan.

I ett av uppehållsrummen sitter undersköterskan Dijana Curan och förbereder eftermiddagen tillsammans med några kollegor. Även hon lyfter matlagningen och bakningen som betydelsefulla för Dekoren.

– Vi har ofta kakbuffé, där varje avdelning bakar olika kakor och smakar av varandra. Det doftar gott och leder till gemenskap.

Dijana Curan efterlyser mer resurser till vård- och omsorgsboendena för att kunna erbjuda flera aktiviteter och kulturupplevelser.

– Det höjer livskvaliteten och ger något att prata om lång tid efteråt. Bara för att man är gammal betyder inte det att livet är slut.

– Det som får mig att stanna på jobbet är bekräftelsen jag får varje dag av att de äldre mår bra. Det är den bästa känslan som gör mig varm om hjärtat, säger hon och tillägger:

– Men det är tufft att jobba med demens. Vi behöver människor som brinner för jobbet utifrån det humanistiska perspektivet; att kunna erbjuda ett liv som fortsätter som om de vore friska.

Klockan har blivit två på eftermiddagen och vi ansluter till kafferepet tillsammans med ett tiotal boende. Andrea Larzon har tagit med sig två olika typer av kaffekoppar. Utöver Gustavsbergs något rustika Blå blom har hon nätta koppar från Karlskrona Porslinsfabrik.

– Koppen är tillverkad mellan 1925 och 1933 och har alltså nästan hundra år på nacken. Det är en annan känsla att dricka ur de här jämfört med vår tids stora muggar, det blir lite mer rituellt. Är det någon som känner igen den? undrar Andrea Larzon.

Det här är uppenbarligen en betydligt mer ovanlig modell än Blå blom. Karlskronakopparna går runt bordet utan att mötas av någon igenkänning. Men andra tankar väcks till liv.

– Jag har en kopp på rummet som är hundra år gammal, säger en av de boende.

– Håller sig kaffet varmare när porslinet är så här tunt? undrar någon annan.

– Jag tycker nog bättre om muggarna vi använder i dag, menar en tredje.

Andrea Larzon plockar fram en kaffekanna i serien Blå blom.

– Vad säger ni tjejer, ska ni ha lite kaffe i era koppar nu?

– Har du spettekaka till? undrar någon hoppfullt.

Det har inte Andrea, som istället ställer fram chokladrutor och mandelkubb.

– Jag har inte sju sorters kakor med mig, så jag är väl lite oförskämd. Men jag vet inte hur viktigt det var förr egentligen, trots uttrycket, säger Andrea Larzon och visar upp ett äldre exemplar av den klassiska boken ”Sju sorters kakor”.

– Äh, det var inte så viktigt, bekräftar flera runt bordet.

Yvonne Lemland Olsson har bott på Dekoren i snart tre år och bodde dessförinnan på nu nedlagda Fosietorp. Hon stortrivs på Dekoren, där hon upplever stor sammanhållning och gemenskap med både boende och personal.

– Det är underbart här, vi som bor här har kommit varandra väldigt nära och gör många saker tillsammans. Gör vi inget annat tittar vi på teve tillsammans. Tyvärr är vi alla gamla, så det faller ifrån en del. Men de nya kommer snabbt in i gemenskapen.

Yvonne sitter i rullstol och har begränsad rörlighet, men deltar ändå på fysiska aktiviteter som gymnastik.

– Jag gör så gott jag kan, man behöver ju röra på sig.

Kanske gäller det i extra hög grad på just Dekoren, med all hemmalagad mat och alla kafferep med hembakade kakor som det bjuds på.

– De bakar nästan varje dag till trekaffet. Vi får väldigt god mat här, det syns på oss allihop. Och de lyssnar på våra önskemål. Vi får alltid det vi tycker är gott.

På kafferepet rundar Andrea Larzon av med att visa lite fotografier från gamla Malmö medan kakfat och kaffekanna går runt bordet. Nu tar samtalet riktig fart, minnena verkar skölja över deltagarna snabbare än de hinner skölja ner kakorna med kaffet.

– Det här är det andra kafferepet vi har, säger Yvonne Lemland Olsson och slår fast:

– Det är mysigt. Ja, det är underbart här.