I Rosengård motar hemtjänsten diabetes i grind

På Iskender Mirjonis arm sitter en sensor som mäter blodsockernivån. Edina Ahmedoviz från hemtjänsten läser av blodsockret med hjälp av en app i Iskenders telefon.
– Bra, det ligger på 6,0, det ser fint ut, konstaterar Edina och börjar förbereda morgonens insulinspruta.

I Rosengård har hemtjänsten sedan några år tillbaka ett särskilt fokus på äldre med diabetes – ett arbete som fått namnet Rosengårdsmodellen.

Klockan är sju och mörkret börjar så sakteliga att släppa sitt grepp om oktobermorgonen och byggnaden Tre Skåne i Rosengård. Apelgårdens och Törnrosens hemtjänstpersonal börjar arbetsdagen med ett överlämningsmöte med nattpersonalen innan de beger sig ut för att sköta morgonbestyren. Undersköterskorna Angelina Szabo och Margareta Persson är båda diabetesombud, vilket innebär att de har särskild kunskap och kompetens om diabetes – en sjukdom som är dubbelt så vanlig i socioekonomiskt utsatta områden som Rosengård jämfört med mer välbärgade stadsdelar. Vad som väntar under dagen vet de aldrig. Allt kan hända.

– Vi vet att vi ska gå till dem vi är kontaktpersoner för. Men om någon annan medarbetare är sjuk måste vi plötsligt rycka in för dem i ett annat arbetslag, säger Angelina Szabo.

I dag ser det ut att bli en tämligen vanlig arbetsdag för både Angelina och Margareta. Deras ordinarie hembesök står på schemat med olika typer av insatser, allt från uppstigning, påklädning och dusch, till sjukvårdsrelaterade insatser som att ge läkemedel, insulin och sondmatning.

– Vid halv åtta vill jag vara ute hos den första personen. Då kan jag hantera en försening om något oförutsägbart händer, säger Angelina.

Morgnarna är mer intensiva och stressiga än eftermiddagarna. På morgonen ska många insatser utföras samtidigt.

– Rutinerna vid uppstigning tar också längre tid än vid läggningen. För oss andra går det fort på morgnarna och vi tar det för givet, men för äldre sjuka tar det lång tid att komma igång, förklarar Angelina.

Både Angelina och Margareta är överens om att det oförutsägbara har både för- och nackdelar.

– Du vet aldrig hur personerna mår för dagen, det tycker jag är ett spännande inslag. Men planeringsmässigt gillar jag det inte, menar Angelina.

– Samtidigt har jag personer som jag har gått till i tio år. Därför kan det vara roligt att hoppa in på ett annat ställe ibland, tycker Margareta.

Eftersom förekomsten av diabetes är hög i Rosengård har kommunen inlett ett särskilt kvalitetsarbete här med fokus på diabetes. Satsningen har fått namnet Rosengårdsmodellen, men insatserna erbjuds och utförs i hela Malmö.

– Den har haft sina utmaningar. Rosengård är mångkulturellt, inte alla kan svenska eller engelska, konstaterar Angelina.

Språkbarriären gör det svårare att informera om diabetes och vad som krävs vad gäller livsstil och matvanor.

– Det finns många missförstånd kring diabetes, vad det är och hur det behandlas. Rosengård är speciellt, för många här står maten i centrum, det är en del av det sociala livet. Och det ska finnas mycket att bjuda på! Jag ser att det finns mycket produkter som innehåller mängder med socker i skafferierna, berättar Angelina.

Som diabetesombud informerar Angelina och Margareta om diabetes, kost och livsstil, både till dem de besöker och till sina kollegor. De berättar också om insulin och hur det ska hanteras.

– Vi vill att det lyfts fram mer, att vi pratar mer om risker, hur man ger insulin och vikten av att hålla tider. Insulin är inte vilken medicin som helst. Det kan vara livsfarligt att komma för sent till en person som har lågt blodsocker på morgonen och måste äta, understryker Angelina.

– Om det krävs lägger jag om mitt schema så att ”insulinare” kommer först. Det är självklart, vi måste prioritera dem. Jag möblerar om i mitt schema efter vad jag anser är lämpligt, förklarar Margareta.

Vi lämnar Tre Skåne och följer med undersköterskan Edina Ahmedoviz till Iskender Mirjoni. När vi kommer har han redan stigit upp och väntar på oss i soffan. Snart ska han få en av dagens tre sprutor med insulin.

– Det är viktigt att han får det morgon, middag och kväll, konstaterar Edina.

Iskender kommer från Kosovo och har bott i Sverige sedan 1992. Men efter en stroke har han svårt med det svenska språket. Tur då att han förstår Edina, som har rötter i Bosnien, och som tolkar åt oss.

– Hemtjänsten funkar bra, men det är inte alltid personalen kommer i tid. Det är viktigt för mig som har diabetes. Jag mår dåligt om blodsockernivån inte är rätt, jag blir också psykiskt stressad, förklarar han.

På Iskenders överarm sitter en sensor som är uppkopplad till internet, vilket gör att hans vårdcentral när som helst kan kolla blodsockret på distans. Nu läser Edina av värdet i Iskenders telefon och konstaterar att det ser bra ut. I går kväll däremot var det väldigt lågt.

– Då mådde jag dåligt. Hemtjänstpersonalen som kom blev orolig, men han gav mig choklad, päron och plommon. Då steg det igen, berättar Iskender.

Edina förbereder insulinsprutan och injicerar vant i Iskenders mage.

– Iskender har två olika sorters insulin, en långsam och en snabb. Den snabba ger vi bara om blodsockret ligger högt, förklarar Edina.

Iskender berättar att han har fått bra råd om vad han ska äta för att må bra och hålla blodsockret på rätt nivå.

– Jag är noga med maten och får hjälp av min dotter som handlar rätt saker. Jag tycker jag har bra koll, berättar han.

Medan Edina fortsätter med morgonbestyren, som att duscha och ordna fram frukost, beger vi oss till Persborg. Där möter Margareta Persson upp hos Carl-Arne Hansson. Carl-Arne, eller Calle som han kallas, har bensår, ett tidigare brutet ben och en bruten armbåge. Han har svårt att gå och sitter därför mycket i rullstol, men tränar dagligen med sin rollator och får hjälp med träningen fyra dagar i veckan. När vi kommer till Calle har Margareta hunnit byta blöjor, hjälpa till med morgonhygienen, påklädning och att ge morgonens insulin.

– Jag får den hjälp jag behöver. De duschar mig och så går vi på promenad två gånger i veckan. Jag har även ledsagning en dag i veckan, så att jag kommer ut på stan, berättar Calle.

Hemtjänsten kommer fyra gånger om dagen och gör även en tillsyn på natten.

– Margareta är den bästa, säger Calle med en blinkning till Margareta som kontrar:

– Och du är min höjdpunkt på dagen!

Calle har haft diabetes sedan 2017, då han även fick en stroke. Han får hjälp att ta sina insulinsprutor varje dag och är noga med vad han äter.

– Du är duktig med kosten, berömmer Margareta.

Calle funderar på vad han ska göra nästa gång ledsagningen kommer. Han behöver köpa en ny rakapparat, konstaterar han.

– Men jag vill också förbi kyrkogården där min mamma ligger. Nu är det ett år sedan jag var där, suckar han.

Margareta är klar med Calles morgonbestyr och knyter ihop en soppåse som ska med ut till soptunnan ute på gården.

– Nu ska jag gå vidare till näste man, Calle, så du får filosofera vidare här, säger Margareta.

– Då ses vi igen till middag, konstaterar Calle.

Ute vid miljöstationen kollar Margareta schemat i telefonen. Två besök till på förmiddagen och sex kortare besök i eftermiddag. En relativt lugn dag med andra ord.

– Men en stressig dag kan jag ha uppåt 30 besök. En gång sprang jag in i en stolpe för att jag var så stressad. Men koordinatorn jag har nu är fantastisk, hon ser vad som är möjligt att hinna.

Även om jobbet är stressigt ibland uppvägs det av mötena med människor som Calle, menar Margareta.

– Jag älskar människor och blir aldrig less på att träffa folk. Vad Calle än gör skulle jag aldrig bli arg på honom. Jag skulle kunna ta med honom hem, skämtar Margareta.

När vi skiljs går hon vidare mot nästa besök – en person hon har varit hos i tio år.

– Det är ovanligt – och fint, ler Margareta.