Jonna och Josefine är socialsekreterare – med rätt att besluta

Socionomerna som arbetar med insatser och stöd centralt i förvaltningen kallas inte längre bistånds­handläggare. De är socialsekreterare, en yrkestitel som stämmer bättre överens med vad de faktiskt gör. Den rimmar dessutom väl med nya socialtjänstlagens stärkta fokus på förebyggande insatser.

Socialsekreterare speglar vårt arbete mer rättvist, vad vi gör, kan och inte kan göra. Det blir tydligare för oss och våra samverkanspartners och i förlängningen även för Malmöborna. Det säger Josefine Wretman, som tillsammans med kollegan Jonna Frienholt tog initiativ till titelbytet. De arbetar båda som socialsekreterare på avdelningen insats och stöd på hälsa-, vård- och omsorgsförvaltningen i Malmö. För snart tre år sedan argumenterade de för bytet i en motion till Akademikerförbundet SSR. Förslaget togs väl emot, så även av deras chefer på förvaltningen.

– Arbetet har blivit mer komplext än det var tidigare. I Malmö har vi hängt med i utvecklingen och fått stort handlingsutrymme. Och till skillnad från biståndshandläggare i andra kommuner har vi fulla befogenheter att fatta beslut, säger Jonna Frienholt.

Titelskiftet låg också väl i linje med den nya socialtjänstlagens, SOL:s, betoning på samverkan och förebyggande arbete, konstaterar de. Ordet bistånd, som i biståndshandläggare, är dessutom struket ur lagtexten och ersatt med insatser.

– Nya SOL innebar inget banbrytande för oss i den här verksamheten, utan handlar mer om just betoning och tankesätt. Men den har gett oss fler verktyg, som minskad sekretess, och öppnat upp för oss att kunna vara den spindel i nätet som vi behöver vara, säger Josefine Wretman.

Vissa beslut som tidigare krävde utredning har lyfts från deras bord. Exempelvis kan alla som fyllt 69 år själva ringa och beställa trygghetslarm. Istället kan de rikta mer kraft på allt från tidiga insatser till fall som kräver bred samverkan och specialistkompetens.

– Vi möter missbruk, våld i nära relation, hemlöshet och människor från alla samhällsklasser och bakgrunder. Målgruppen är en annan än när jag började här 2019. Vi har också grupper som tidigare hörde till LSS, såsom människor med grav synnedsättning och blinda, säger Jonna Frienholt.

Komplexiteten är inget de ryggar för. Tvärtom uppskattar de att få träffa människor med skilda förutsättningar och livsöden. De valde också att plugga till socionom för att kunna hjälpa och göra skillnad, konstaterar Josefine Wretman:

– Även om det är en klyscha är det ju sant. Det är verkligen det man drivs av.

De är båda inne på sitt sjunde år på förvaltningen och säger att de trivs mer än väl. Med kollegerna – i dag är det 60 socialsekreterare på deras enhet, ordinärt boende (hemtjänst) – och med den breda mixen av arbetsuppgifter. De skriver utredningar och fattar beslut, samverkar med vården och andra myndigheter, har kontakt med den enskilde och gör hembesök. För att stärka kompetensen får de vidareutbildningar och ingår i olika nätverk.

Josefine Wretman är en del av en nystartad grupp som jobbar med våld i nära relation bland äldre. Jonna Frienholt är aktiv i Silvianätverket med särskild kompetens kring kognitiva nedsättningar som demens.

– Förutsättningarna för att verkligen kunna vara socionom är bra här. Det är viktigt att känna sig satsad på och få chans att utvecklas, säger Jonna Frienholt.

Den nya titeln känns som ett erkännande.

– Ända in på 2000-talet hette det hemvårdsinspektör. Därefter kom biståndshandläggaren. Nu är vi socialsekreterare. Det har högre status och synliggör vad det är vi gör, säger Jonna Frienholt.