"Utan mat är vi inte"

Vad vi äter betyder mer för vår hälsa än många kanske tror. Inte minst för äldre. Forskning visar till exempel att rätt mat kan förebygga såväl demenssjukdomar som fallolyckor.

Spaning samlade tre seniorer och en dietist på seniorrestaurangen Tuppen för ett samtal om mat, måltider och att få i sig nödvändiga näringsämnen på äldre dar.

Det är tisdag när vi träffas och för många betyder det fisk till lunch eller middag. Så även på Tuppen, där karibisk fiskgryta med kokt potatis och gröna ärtor står på menyn. Varmrätten ackompanjeras av en generös salladsbuffé och chokladpudding till efterrätt.

Peter Bergengren, 83, och Bengt Persson, 74, är hungriga och tar hela menyn, liksom Jenny Fontaine Ronnby, dietist på hälsa-, vård- och omsorgsförvaltningen. Agneta Fritze, 73, har däremot ätit en stadig frukost på morgonen och nöjer sig därför med salladsbuffén och bröd.

Hur mycket funderar ni på vad ni äter?

Bengt: Jag funderar en hel del kring maten. Jag lagar mycket mat eftersom min fru jobbar och jag har barn som går i skolan. Min fru är från Thailand, så det blir mycket thai-mat. Det är mycket grönsaker i deras mat, så jag tänker att det är nyttigt. Sedan gör jag gärna vanligt svensk mat också, som falukorv och potatismos, spaghetti med köttfärssås eller kotletter.

Peter: Det blir ofta att jag äter efter vana. På senare år har jag börjat äta mycket här på Tuppen, det är bekvämt. Om jag inte tycker det som serveras verkar aptitligt går jag till någon lunchrestaurang i närheten i stället.

Agneta: Jag tycker det är roligt att tänka, laga och äta mat.

Peter: Och ibland lite jobbigt…

Agneta: Nej, bara om man ska laga till många, då kan det bli lite jobbigt.

Peter: Men är man många finns en trevlig uppsida av saken – sällskapet!

Hur mycket tror ni maten betyder för er hälsa?

Peter: Hundra procent. Utan mat är vi inte!

Agneta: För ett år sedan började jag följa Viktväktarnas program ”noll points”. Det har jag mått jättebra av och jag kan ändå äta nästan allt jag tycker om. Det blir mycket baljväxter, fisk och kyckling. Rött kött blir det däremot inte mycket av.

Bengt: Jag tänker en hel del på det. Jag motionerar mycket och vill äta bra mat, men jag gör inga konstigheter av det.

Jenny: Som dietist blir jag glad när ni beskriver vad ni äter. Ni lyfter fram baljväxter, frukt, grönsaker, fisk och kyckling. Maten är extremt viktig för vår hälsa. Vi behöver hela tiden fylla på med energi och näringsämnen.

Agneta: Men det är inte för att vara duktig jag äter som jag gör. Jag har helt enkelt aldrig varit förtjust i sötsaker.

Forskning visar ju att maten har stor betydelse för att förebygga så skilda saker som demenssjukdomar och fallolyckor.

Jenny: Det kanske kan vara svårt att se vad det har med mat att göra. Men muskulaturen bryts ned med åldern och ju bättre vi håller den intakt, desto mindre är risken att vi faller och skadar oss. Vi har också lättare att parera ett fall med bra muskulatur. För att behålla muskelmassan behöver man röra på sig och fylla på med energi och protein genom att äta bra. Det är även viktigt att dricka. Det är inte ovanligt att äldre inte känner sig törstiga och därför blir uttorkade och drabbas av yrsel och ramlar.

Bengt: Det känner jag igen. Som många äldre män har jag fått problem med prostatan. Då vill man kanske inte dricka för att slippa gå på toa hela tiden.

Peter: Jag blir mer och mer medveten om att balansen och koordinationen blir sämre med ökande ålder.

Kan ni tänka er att ändra era matvanor för att förebygga sjukdomar och fall?

Agneta: Det har jag redan gjort och gått ner många kilon tack vare det.

Peter: Jag äter inte kött sedan 1980-talet. Både djuren och jag mår bättre av det.

Agneta: Jag äter mycket lite rött kött, det blir mer kyckling och fisk.

Bengt: Jag tycker det är svårt att dra ner på köttet. I thailändsk kultur äter de mycket kött, i alla fall min fru. Och själv tycker jag om köttbullar till exempel.

Enligt Livsmedelsverkets rekommendationer för vuxna ska vi äta högst 350 gram rött kött i veckan. Kände ni till det?

Bengt: Det förvånar mig inte. Men jag trodde att det var tvärtom, att det var nyttigt med kött.

Jenny: Man ska vara extra försiktig med charkuterier, där finns ett samband med tjocktarmscancer. Men ju äldre man blir och man börjar bli skör, är det viktigt att få i sig protein. Då kan man försöka välja andra proteinkällor än rött kött, till exempel ägg, fisk och baljväxter i form av exempelvis ärtsoppa och bruna bönor.

Bengt: Vad säger man om frukostflingor som müsli?

Jenny: Leta efter nyckelhålsmärkningen på förpackningen. Då vet du att det är mycket fullkorn, fiber och mindre socker i produkten.

Bengt: Jag tycker om mat, men det kan samtidigt vara ångestframkallande för mig, om det till exempel är för mycket socker i. Chokladpuddingen i dag är ett sådant exempel. Då förhandlar jag med mig själv; jag vill äta den men jag känner att jag inte borde. Hur ska jag kunna säga nej till den? Ångesten kan då ta över något som egentligen är glädjefullt.

Lagar ni mat själva?

Agneta: Alltid. För mig är det självklart.

Bengt: Jag lagar mat varje dag.

Peter: Det blir inte så mycket. Men på fredagar brukar min syster och jag laga något festligt tillsammans. Annars äter jag mest ute, det är bekvämt.

Det finns ju mycket att tänka på när man handlar så att det blir rätt, till exempel näringsmässigt och för att undvika hotade arter till exempel. Hur tycker ni det är att handla mat?

Bengt: Jag tänker mest på hur dyrt det har blivit. Nu när jag har pension har jag fått gå ner i pris när jag handlar. Min fru tycker jag är snål…

Peter: Ligger det en ål i disken, då blir det svårt. Jag tycker mycket om rökt ål, men det får inte bli någon ovana.

Jenny: Det är problematiskt att vi på så många områden som art brer ut oss och använder upp gemensamma resurser. Vi tömmer haven på arter.

Agneta: Jag tänker mycket på sådant när jag handlar.

Bengt: Jag kommer ihåg när jag var grabb och fiskade torsk i Trelleborgs hamn. Det fanns hur mycket som helst. I dag finns ingenting. Men ibland köper vi ett laxhuvud och kokar soppa på. Det är vanligt i det thailändska köket.

Agneta: Det är förståndigt.

Jenny: Ja, det är jättebra att ta tillvara hela djuret. Matsvinnet är ett stort problem.

Då återstår bara en fråga: Hur smakade lunchen?

Bengt: Jag tyckte det smakade bra. Men först trodde jag det var en köttgryta, så det var lite snopet när jag insåg att det var fisk. Men jag älskar fisk, det var jättegott.

Agneta: Brödet var väldigt gott.

Peter: Det här var en av de bättre rätterna de har haft här. Men det var mycket ärtor tycker jag.

Jenny: Det är ingen tillfällighet att det ofta serveras gröna ärtor till äldre. Vet du varför?

Peter: Det är väl nyttigt, dekorativt och kanske för att de kan köpa ärtorna till ett bra pris?

Jenny: Det är för att det är en av få grönsaker som innehåller protein. Och det behöver äldre.