Anders har hittat sin plats som ledsagare

Redan när Anders Grym var i tonåren började han jobba extra i hemtjänsten och på äldreboenden. Sedan blev han kvar inom omsorgen – något han inte har ångrat.
– Det är skönt att kunna sträcka ut sin hand, att finnas där för någon annan, säger han om sitt nuvarande yrke som ledsagare.

Personer med funktionsnedsättning kan få en ledsagare som hjälper till att komma ut på aktiviteter utanför hemmet. Det kan röra sig om utflykter, promenader, gå på bio, träffa vänner, ta sig till behandlingar eller exempelvis träna. Det sistnämnda ligger ledsagaren Anders Grym varmt om hjärtat. Vi träffar honom i FIFH-hallen, centrum för en av Europas största parasportföreningar, Malmöföre­ningen FIFH. Anders går hit tillsammans med Naderali Hosseini varje tisdag, så att Naderali får möjlighet att träna överkroppen. Han är förlamad från bröstet och nedåt efter en byggarbetsskada.

– Det känns positivt att bidra till att Naderali och andra kan hålla i gång utifrån de förutsättningar de har. Kanske kan de återfå styrka, balans och motivation i vardagen.

Anders fick smak för omsorgen när han jobbade extra inom hemtjänst och på äldreboenden i tonåren. Det gick över till heltidsanställning under några år. Men vid mitten av 1990-talet utbildade sig Anders till kock och lämnade omsorgen. Hans passion för musik gjorde att han under några år även kunde försörja sig som musiker, bland annat som trubadur. Även den karriären började inom äldreomsorgen.

– Jag började sjunga och spela på äldreboenden och mötesplatser. Det är väldigt tacksamt, där får man publikens fulla uppmärksamhet. Så jag tog några år när jag sjöng och uppträdde på heltid som trubadur.

Men att jobba med människor var ändå något speciellt. För 15 år sedan återvände Anders därför till omsorgen som ledsagare och avlösare. Skillnaden mellan de olika uppdragen är att som ledsagare hjälper han personer med en funktionsnedsättning att komma utanför hemmet. Som avlösare hjälper han dem i hemmet, så att anhöriga får avlastning och kan göra egna aktiviteter.

– Jag trivs bra med det här, jag får så bra kontakt med dem jag hjälper. En person har jag till exempel jobbat med i tio år. Man blir som vänner, där jag går in i olika roller. Det går inte att generalisera, man måste se och bemöta varje individ utifrån den personens förutsättningar, förklarar Anders.
– Framför allt måste man låta saker ta tid. För oss andra går allt fort och av sig självt. Så är det inte för alla.

Anders hjälper 14 personer i veckan, vilket innebär ungefär tre uppdrag om dagen. Det handlar inte bara om träning och promenader, men Anders tar gärna den typen av ledsagningar.

– Jag tycker om att hålla i gång själv, det är skönt att träna och sprida sin energi. Jag simmar mycket själv och tycker om att promenera. Promenader är livet!

För Anders är gemenskapen och friheten som yrket erbjuder det bästa med jobbet som ledsagare.

– Att få göra olika saker som den som har en funktionsnedsättning vill kunna göra, det är det som gör att jag trivs. Och alla är olika, det uppstår alltid nya situationer att lösa. Jag lär mig själv nya saker hela tiden i mötet med den jag ledsagar.

Naderali Hosseini har kört klart sitt pass inne i gymmet och Anders rullar ut honom i cafeterian.

– Jag tycker om att gå ut i parkerna och vid havet. Men i dag är det för kallt, säger Naderali.

I stället stannar de kvar i cafeterian och fikar och snackar en stund. Kanske kommer någon förbi som de känner och kan byta några ord med innan det är dags för Anders att ledsaga Naderali tillbaka till hemmet.

Anders Grym menar att vem som helst kan bli ledsagare – fast ändå inte riktigt. Vissa egenskaper är viktiga att ha, påpekar han.

– Att vara uppmärksam, tillmötesgående, intresserad av och lojal gentemot den man ledsagar. Du måste också ha tålamod med människor. Har du det och är social kan jag verkligen rekommendera att jobba som ledsagare.