Östra Kyrkogården

Scheelegatan
Byggår: 1916—70
Arkitekt: Sigurd Lewerentz
Byggherre: Malmö Stad

Östra Kyrkogården

Sigurd Lewerentz var en av de största mästarna i svensk 1900-tals arkitektur och tillhör landets internationellt mest uppmärksammade arkitekter. Han kom att vara sysselsatt med Östra Kyrkogården i olika omgångar under merparten av sitt liv och man kan här följa hans arkitektoniska utveckling. Just begravningsplatser var en uppgift som kom att uppta en stor del av Lewerentz verksamhet.

Lewerentz hade under 1910-talet engagerat sig i begravningsfrågor, eldbegängelse etc, och 1914, tillsammans med Erik Gunnar Asplund, vunnit en arkitekttävling om utformningen av Skogskyrkogården i Stockholm. Även hans engagemang i Malmö startade med en tävling. Lewerentz förslag från 1916 kom efter vissa omarbetningar att utföras och under de följande decennierna fick han uppdrag att rita de byggnader som skulle uppföras på området. Planen över begravningsplatsen tog sin utgångspunkt i en befintlig höjdsträckning. På åsen minner en bronsåldershög om att man även i gångna tider använt platsen som gravplats. Nedanför åsen lade Lewerentz ut en stramt upplagd struktur med kvadratiska kvarter, där häckarna utgjorde starkt rumsbildande element. Under senare tid har häckarna beskurits vilket gör att Lewerentz arkitektoniska avsikt i viss mån gått förlorad.

Ursprungligen fanns kyrkogårdens huvudentré vid Sallerupsvägen men sedan spårvagnslinjen dragits fram tillkom entré också från Scheelegatan. Den första byggnaden som uppfördes var Birgittakapellet som stod färdigt 1927. Det är delvis inbyggt i åsen och  formades i en stram, nyantik klassicism. Ett krematorium uppfördes 1931 och i början av 1940-talet anlitades åter Lewerentz för utökning av krematoriet, utformningen av två likvärdiga kapell samt en kampanil. Krematoriebyggnaden integrerades med de nya kapellen — S:t Gertruds och S:t Knuts — som uppfördes 1944. De har en informell uppbyggnad kombinerad med en finlemmad monumentalitet.

Ytterväggarna fick en textil karaktär med sin beklädnad av marmorflis. Slutligen tillkom den lilla blomsterkiosken 1970, Lewerentz sista uppförda verk, en radikalt enkel betongkonstruktion där allt oväsentligt är försakat — en förenkling till det ytterstas gräns. Väggarna har gjutits mot formplywood och fogarna har fått bilda mönster i fasaden. En senare tillbyggnad och invändiga förändringar och tillägg har gjort den starka arkitektoniska tanken svårare att förnimma. Även ekonomibyggnader har uppförts efter Lewerentz ritningar. /TT

Senast ändrad: 2019-03-24 11:52