Malmö Allmänna Sjukhus

Byggår: 1894 och framåt
Arkitekt: Salomon Sörensen, Carl-Axel Stoltz, Sture Kelfve, Birch-Lindgren arkitektkontor, Jaenecke Samuelson Arkitektfirma genom Fritz Jaenecke och Torsten Hebrand, Lars Asklund Arkitektkontor m fl
Byggherre: Malmö Stad

Malmö Allmänna Sjukhus

Inom dagens sjukhusområde kan man spåra de förändringar sjukvården genomgått från 1800-talets omvälvande medicinska genombrott till den tekniskt avancerade och storskaliga vårdapparat som kännetecknar det sena 1900-talet. Det komplexa konglomerat av byggnader som präglar området idag är resultatet av att nya behandlingsmetoder successivt krävt nya byggnadstyper eller ombyggnad av äldre hus. I mångfalden av arkitektoniska uttryck speglas 1900-talets varierande etiska och estetiska ideal. Byggnaderna skapar intressanta miljöer där olika stiluttryck antingen samspelar eller kontrasterar mot varandra.

Det nya sjukhusområde som anlades på 1890-talet lokaliserades till stadens dåvarande utkant och planerades enligt paviljongsystemets principer. Systemet byggde på  antagandet att frisk luft och solljus bidrog till att bota patienterna, därför anordnades vårdbyggnaderna som glest friliggande enheter i parkmiljö. Systemet var också ett led i att dela upp patienterna efter olika sjukdomstyper.

Från sjukhusets första etapp finns idag endast huvudbyggnaden bevarad (A). Den är ritad av Salomon Sörensen 1896 i en stil som för tankarna till tysk kurortsarkitektur. Sörensen var ansvarig för hela områdets utformning och ritade fram till 1930-talets början samtliga sjukhusets byggnader. Många av dem är idag rivna. Administrationsbyggnaden med huvudentré uppfördes 1904 vid Södra Förstadsgatan och är en jugendbyggnad där fasaden är putsad och de skulpturala detaljerna är huggna i sandsten från Öved.

Under 1930-talet övertog Carl-Axel Stoltz huvudansvaret för utformningen av sjukhusets nybyggnader. Efter hans ritningar uppfördes bl a medicinkliniken (1933), röntgenbyggnad (1940), kvinnoklinik och lungklinik (1942).

Byggnaderna präglas av en saklig och funktionalistisk arkitektur, de äldre med putsade fasader, de yngre i gult tegel. Det gula teglet kännetecknar även Sture Kelfves verk från 1950-talet, t ex kapellet vid John Ericssons väg. En sevärd interiör är universitetsklinikens aula, en 1950-talstolkning av en anatomisk teater, invigd 1954 och ritad av Birch-Lindgrens arkitektkontor i Stockholm (B).

Av 1970-talets stora nybyggnader har "Långa raden", ritat av Fritz Jaenecke och Torsten Hebrand, ett tidstypiskt, rationellt och konsekvent uttryck som svarar mot tidens funktionskrav (C). Det senaste tillskottet på sjukhusområdet är Wallenberglaboratoriet från 1994 som utformades av Lars Asklund Arkitektkontor (D).

Byggnaden är en stark och enkel kubisk volym som vänder en tung mur mot nordost och glasfasader mot sydväst. Enkelhet i material och ytbehandling präglar byggnaden såväl interiört som exteriört. Fasaderna anspelar med sina band av rött tegel och gul puts till Sörensens tidiga byggnader på området. /PW, TT, BMS

Senast ändrad: 2019-03-24 11:51