Elma Charlotta Sundqvist föddes i Falun 1865 och var dotter till handlanden Anders Sundqvist och hans hustru Carolina Charlotta Hoppstadius. Elma Sundqvist var barn nummer två i familjen och hade en äldre bror och en yngre. När hon var sex år gammal reste fadern till Amerika. Året var 1871. Han kom inte tillbaka; modern fick ensam försörja barnen och 1881 skildes föräldrarna.

Modern drev ett mindre pensionat, hyrde ut makens tidigare butiksutrymmen, sålde korgar och leksaker och försökte på många sätt försörja sig och sina barn. Axel Danielsson var under sin gymnasietid inackorderad där fram till sin studentexamen 1881. Då var Elma Sundqvist 16 år gammal och paret förlovade sig.

Elma Sundqvist utbildade sig först till småskollärarinna med examen 1882, och till folkskollärarinna vid Falu folkskollärarinneseminarium 1882–1885. Hennes första arbete var som vikarierande lärarinna vid Björksjö folkskola i Hjulsjö församling i Örebro län år 1885. Hon fick 1886 anställning i Söderhamn. Därefter fick hon en lärarinnetjänst vid en skola i Djursholm

Under tiden hade Axel Danielsson avbrutit sina studier vid universitetet i Uppsala och flyttat till Stockholm 1884 och började arbeta som journalist och skriftställare. Han försökte då övertala Elma Sundqvist att komma till Stockholm och ingå samvetsäktenskap med honom, men hon tvekade med tanke på de fördömanden hon som kvinna riskerade om hon tog ett sådant steg. Axel Danielsson hade inga höga tankar om hennes arbete som lärare. Han skrev till henne: ”I själva verket vanärar du mig; en kvinna som jag vill gifta mig med står på en kateder och trattar i den yngre generationen, vad jag med så mycken möda och självuppoffringar söker ta ur dem.”

Den 6 augusti 1887 gav Axel Danielsson ut första numret av den socialdemokratiska tidningen Arbetet i Malmö och i slutet december 1887 blev han åtalad för tryckfrihetsbrott och hädelse. Sommaren eller hösten år 1888 sade Elma Sundqvist upp sin anställning som lärare och reste till Malmö. Bland hennes efterlämnade papper finns ett bekymrat brev från kyrkoherden i Söderhamn som är orolig för hennes framtid, nu när hon tagit det enorma steget att ansluta sig till socialismen och att leva med en man utan att viga sig med honom.

Under de 18 månader (31 juli 1888 till 1 februari 1890) Axel Danielsson satt i fängelse skötte Elma Sundqvist en hel del av det journalistiska arbetet på tidningen och de praktiska göromålen på redaktionen tillsammans med typografen Nils Wessel, samt var en länk mellan tidningen och den fängslade redaktören. Hon var dock inte anställd på tidningen utan hennes arbete inkluderades i Axel Danielssons lön.

Axel Danielsson tackade henne själv i en liten artikel i Arbetet 1889, under fängelsetiden: ”Hon har under min fängelsetid tagit mer verksam del i rörelsen och varit oss alla till mera nytta än som synts. Utan henne som medlerska mellan mig och den yttre världen vet jag inte hur det skulle gått.”. August Strindberg, som inte är känd för vänliga omdömen om kvinnor, gratulerade Danielsson till ”en liten fästmö med ruter i”.

Elma Sundqvist var 1888 en av de kvinnor som grundade Kvinnliga arbetareförbundet i Malmö och blev dess ordförande. När hon invigde Kvinnliga Arbetareförbundets fana i april 1889 förklarade hon att förbundet med denna faninvigning ville... ”...öppet visa att det var ingenting mindre än den revolutionära socialismen som eldat oss. Vi förklara härmed att vi förkasta alla andra medel till kvinnans befrielse, att vi ej hoppas någon förbättring i vår ställning förrän våra mäns ställning blivit förbättrad, och att vi därför vill gå med våra män till kamp för den sociala revolutionens och arbetarstatens förverkligande.”

Elma Danielsson visade sig vara en framstående och skicklig talare. Ett av hennes första offentliga tal höll hon den 14 juli 1889 när arbetarrörelsen uppmärksammade minnet av stormningen av Bastiljen och starten på franska revolutionen. Elma Sundqvists tal blev mycket uppmärksammat och omskrivet i tidningar runt om i Sverige och även i den svensk-amerikanska pressen. Så till den grad att Axel Danielsson ansåg det nödvändigt att försvara henne i tidningen Arbetet.

Hon arbetade för att organisera Malmös arbetarkvinnor fackligt, särskilt inom textilbranschen. Men efter inre stridigheter i det kvinnliga arbetareförbundet avgick hon 1890. Hon skulle ändå senare se tillbaka på dessa första år i Malmö med stor glädje: ”En tid fylld av offervilja, varm glöd och levande hänförelse”.

Först den 20 januari 1890 folkbokfördes Elma Sundqvist i Malmö; då i Malmö Caroli församling i fattigkvarteret Jerusalem, på adressen Norregatan 7. Axel Danielsson var vid den tidpunkten folkbokförd på Majorsgatan 15.

I april 1890 sattes en annons in i Arbetet: där Elma Sundqvist och Axel Danielsson förkunnade att de var ”Förenade”. Det var förmodligen då de ingick sitt samvetsäktenskap och började bo tillsammans, på Stora Kvarngatan 22.

Men 1890 var också året när hon bröt med Axel Danielsson på grund av hans otrohetsaffärer och utsvävande liv. De återförenades kort 1891 då det visat sig att hon var gravid. Sonen Hugo Atterdag föddes som ”oäkta” den 12 mars 1891 i Malmö och fick namnet Hugo, efter Elmas lillebror som emigrerat till Amerika 1887, och Atterdag efter Axel Danielssons gode vän Atterdag Wermelin. Elma Sundqvist bodde då i Malmö Caroli församling hos Axel Danielsson i kvarteret Storken III på Stora Kvarngatan 22.

Kort efter födelsen flyttade hon med sonen hem till Falun. I Falun bodde de hos Elmas mor, men som ogift mor, kunde Elma Sundqvist inte få anställning i sitt yrke som lärare och fick därför svårt att försörja sig. Kanske var det därför Elma Sundqvist emigrerade till Amerika den 6 mars 1893 och lämnade sonen hos sin mor. Eller var droppen att Axel Danielsson fått en son med en annan kvinna? Fröken Hilma Cronsell födde Axels son Knut Henrik den 18 januari 1893.

Den 4 april 1893 kom Elma Sundqvist till New York med fyra väskor i bagaget. I New York arbetade hon sannolikt som hembiträde och guvernant. Medan hon var i USA försökte hon också hitta sin bror Hugo, som emigrerat 1887 men tydligen inte hört av sig på flera år. Under tiden inträffade en tragedi i Falun.

Sonen Hugo Atterdag Danielsson avled i Falun den 9 juli 1895 av tuberkulös hjärnhinneinflammation. Nästan två år senare, den 6 februari 1897, återvände Elma Sundqvist till Malmö. Det verkar ha varit Axel Danielsson som tagit upp frågan om att återuppta deras förhållande, och efter en del förhandlingar, och ett äktenskapsförord samt ett ödmjukt brev från Axel till Elmas kritiskt inställda mor, gifte Elma Sundqvist sig den 2 mars 1897 i Malmö S:t Pauli kyrka med Axel Danielsson. Elma Danielsson anställdes på tidningen Arbetet, först som korrekturläsare, senare också med journalistiska uppgifter. Äktenskapet varade till Axel Danielssons död på sanatorium 36 år gammal den 30 december 1899.

I arbetet på tidningen gjorde hon, som de andra anställda, många olika typer av arbeten. En liten del var sociala reportage, även om tidningens små resurser innebar att reportage inte kunde förekomma särskilt ofta. Ett tidigt exempel är ett en serie reportage från vräkningarna av strejkande lantarbetare vid Sövdeborg 1904, och ett senare från 1912 var ett reportage om välgörenhetsinrättningarna i Malmö.

De artiklar som har någon av Elmas signaturer har genomgående koppling till kvinnors villkor: problem på kvinnodominerade arbetsplatser, kvinnors fackliga och politiska organisering, sociala problem som exempelvis ensamstående mödrars situation, och dagspolitiska frågor med anknytning till kvinnofrågor

År 1900 var Elma Danielsson med och startade Malmö Kvinnliga Diskussionsklubb. Klubben skulle ”verka för kvinnornas höjande, särskilt i intellektuellt hänseende, samt att sprida politisk och facklig upplysning”. De ämnen som diskuterades var bland annat politik, rösträtt, kvinnoorganisering, sociala problem, nykterhetsfrågan, samt frågeställningar kring bildning, religion och uppfostran.

Elma Danielsson kom ibland med åsikter som avvek från andra som fördes fram i klubben. I protokollet från Kvinnliga Diskussionsklubbens möte den 27 december 1900 står det t.ex. angående en diskussion om ”Kvinnans likställighet med mannen”: ”Fru Danielsson yttrade som sin inre övertygelse att kvinnan är mannen andligen underlägsen, men att detta inte skulle vara någon anledning att kvinnan skulle vara mannens slav, utan hade hon berättigade anspråk på att skyddas och sättas högt.”

Diskussionsklubben motionerade flera gånger till partikongressen i olika kvinnofrågor. 1905 krävde man åtgärder för att förbättra ogifta mödrars ställning, något som sannolikt låg Elma Danielsson varmt om hjärtat, med tanke på hennes egna erfarenheter. År 1911 togs frågan om sexuella trakasserier på arbetsplatsen upp.

1901 valdes Elma Danielsson som första kvinna till styrelseledamot i Malmö Arbetarekommun. Hon var ombud på Socialdemokraternas partikongresser 1905 och 1908 där hon, med andra kvinnor, var pådrivande i frågan om kvinnoagitation.

1905 lades det fram en motion om ogifta mödrar. Motionen kom från Malmö Kvinnliga Diskussionsklubb. Den krävde vissa samhälleliga stödåtgärder, bland annat barnkrubbor där modern kunde lämna barnen medan hon arbetade. Men den krävde också, i ganska hårda ordalag, åtgärder för att tvinga barnafadern att ta sin del av ansvaret. I debatten betonade Elma Danielsson det sistnämnda: ”De ogifta barnaföderskorna (…) bli ofta övergivna av barnafadern och överlämnade åt nöd och umbäranden; av sitt eget kön fördömas de såsom fallna och den domen sanktioneras av hela samhället. (…) Det är väl inte mer än rätt att vi dömde förföraren lika strängt som den förförda. Om man likställer förföraren, som överger kvinnan och barnet, med strejkbrytarn som överger sina kamrater, vore det inte mer än rätt.”

Hon var också ombud vid den socialdemokratiska kvinnokongressen 1908 och rapporterade från det internationella kvinnliga rösträttsalliansmötet som hölls i London 1909. År 1910 skrev hon bl.a. en kommentar i tidningen Arbetet. Utgångspunkten är en motion till den skandinaviska kvinnokongressen i Köpenhamn. Motionen krävde ett uttalande mot män som övergav kvinnor de gjort gravida, och krävde ”solidaritet mellan könen” också i kärlekslivet. Elma Danielsson skrev, med direkt adress till motionens författare, Helene Ugland-Andersson som var en personlig bekant till henne: ”Du Helene, ett kärleksförhållande är då inte något vanligt kamrat- och affärsförhållande, utan ett annat, finare, stoltare, ömtåligare! Vi må försöka upphäva konkurrensen på arbetsmarknaden, men på äktenskapsmarknaden, på det sexuella livets områden, där kommer den att råda! En samling män, en samling kvinnor i livets vår och högsommar är inte en var för sig en enhetlig, samstämd massa. Man slår varann ur brädet, man jagar på otillåten mark, man koketterar, flirtar, lägger ut krokar, gör så mycket…med kärlekens, styrkans rätt.”

Elma Danielsson var länge den enda kvinnliga journalisten på Arbetet och hon kämpade för att säkra kvinnors rätt att arbeta även inom andra manligt dominerade områden. Hon stannade kvar på Arbetet fram till pensionen hösten 1921.

• Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (ARAB): Axel och Elma Danielssons arkiv, har nr 122. Där finns en volym med Elmas Danielssons handlingar. Arbetarrörelsens arkiv i Skåne Elma och Axel Danielssons arkiv
• Den undflyende Elma Danielsson : en kvinnlig pionjär inom den malmöitiska arbetarrörelsen / Aniko Wolf. 2018.
• Anne-Marie Lindgrens och Marika Lindgren Åsbrink: ”Systrar, kamrater!
• Elma Danielsson i Svenskt Kvinnobiografiskt lexikon