Aleksandr Golovin

Aleksandr Golovin, "Strumpstickande dam", 1914. Foto: Andreas Nilsson/Malmö Konstmuseum

Några av de mest intressanta målningarna i den ryska samlingen är gjorda av Aleksandr Golovin. Han var konstnär, scenograf och möbeldesigner.

Prästsonen Aleksandr Golovin började studera till arkitekt men övergav denna utbildning för att studera måleri istället vid Konstakademin i Moskva (1883-1889). Sedan tog han sig till Paris (1889) och studerade på Académie Colarossi, vilket många skandinaviska konstnärer också gjorde. På grund av dålig ekonomi så arbetade han med scenografi och inredningsdesign. Under 1890-talet gjorde han flera studieresor i Europa, bland annat till Italien och Spanien.

1900 designade han tillsammans med sin goda vän K. A. Korovin den ryska paviljongen på världsutställningen i Paris. 1901 flyttade han från Moskva till S:t Petersburg. Här blev han ett namn som scenograf. Hans kombination av symbolism och modernism i opera och dramaproduktioner av bland annat Djagilev och Meyerhold väckte stor beundran. 1910 gjorde han scenografi och kostymdesign till orginalproduktionen av Stravinskijs Eldfågeln. Att han ställde upp 1914 och var med på den Baltiska utställningen uppmärksammades då han inte ställde ut speciellt ofta.

Efter den ryska revolutionen 1917 blev det mindre teaterarbeten för Golovin. Så istället återgick han mer till måleriet samt illustrationsarbeten. Golovin utnämndes 1928 till "Folkets konstnär" av Sovjetunionen. Han dog i Detskoye Selo den 17 april 1930.

Porträtt av Michail Ivanovitj Terestjenko

Alexander Golovin, Porträtt av Michail Teresjtjenko

Aleksandr Golovin, "Porträtt av Michail Ivanovitj Terestjenko", 1910. Foto: Johanna Rylander/Malmö Konstmuseum

Temperamålning på duk, utan årtal (ca. 1912)
161 x 142  cm
Signatur: A Golovin, nvh
Inköpt av privatperson, 1934
Utställd på Baltiska utställningen 1914

Mannen i porträttet har en ovanligt spännande historia. Michail Ivanovitj Teresjtjenko, född 18 mars 1886 i Kiev, död 1 april 1956 i Monaco, var en rysk politiker, finansman och sockerfabrikant. Han var rysk finansminister och utrikesminister under revolutionsåret 1917.

Teresjtjenko föddes i en rik ukrainsk finansfamilj. Redan som barn visade han sig vara ovanligt språkbegåvad och talade flytande ryska, franska, engelska och tyska samt förstod grekiska och latin. Han fortsatte vara djupt intresserad av språk och talade i slutet av sitt liv tretton språk flytande. Han var allmänt en djupsinnig person med starkt intresse för kultur vilken han stödde på olika sätt.  

Efter första världskrigets utbrott tjänstgjorde han i ryska krigsindustrikommissionen. Han började samtidigt knyta kontakter med politiker som konspirerade mot tsar Nikolaj II. Han anses ha känt till att Rasputin skulle mördas. Efter februarirevolutionen 1917 utnämndes Teresjtjenko som 29-åring till finansminister i den ryska provisoriska regeringen som leddes av furst Georgij Lvov. I maj samma år blev han utrikesminister och var pådrivande i att Ryssland skulle fortsätta den impopulära krigspolitiken. Vid bolsjevikernas oktoberrevolution 1917 blev han jämte flera andra ministrar arresterad i Vinterpalatset och inspärrad i Peter-Paulfästningen.

Efter frigivningen den 2 mars 1918 flydde Teresjtjenko med sin familj från Petrograd, med hjälp av en gammal trotjänare, utan pass till Murmankusten. Där slöt han sig under färden till ett par finländare och fick passera för deras betjänt. Med en lappkaravan färdades han och hans sällskap sedan till Petsamo och därifrån till Sverige och Norge. Hans äktenskap med Marguerite Noe, som han hade tre barn med, tog slut 1923. Teresjtjenko jobbade ett tag för Skandinaviska banken och gifte sig igen 1926 med en norska. När han fick över sin mors lustjakt kom han på grön kvist igen. Agneta Prytz, vars far envoyén Björn Prytz var god vän med Teresjtjenko, har berättat att Teresjtjenko rökte lätta cigaretter i ett sträck och att han brukade sitta med benen i kors som en kosack.

Teresjtjenko bosatte sig senare i södra Frankrike och fortsatte därifrån sin kamp mot bolsjevikregimen genom att stödja den vita armén och förespråka militär intervention av västmakterna. Tillsammans med fursten av Monaco hade han sockerplantage på Madagaskar. Då han dog 70 år gammal stod det i Times dödsruna "Circumstances which might have crushed a weaker man were used by him as a means of triumph".

Malmö Konstmuseum har ytterligare tre verk av konstnären i sin samling:

  • Porträtt av skulptören Dimitrij Stelletskij, 1911
  • Porträtt av herr Ceccato, utan årtal (ca 1900-1914)
  • Dekoration till Ibsens Gengangere, 1905

Senast ändrad: 2014-11-24 11:21