Anna med kanna – och julölen

Nuförtiden reagerar vi på att julförberedelserna startar tidigare och tidigare. Men även för flera hundra år sedan var veckorna innan jul fulla av arbete och förberedelser. Det tog lång tid att förbereda julens mat och dryck.

Den 9 december firades helgonet S:ta Anna som är jungfru Marias mamma. Den dagen skulle lutfisken läggas i blöt för att hinna bli färdig till jul.

Den 9 december var också den dag när julölet skulle vara färdig för avsmakning, eller börja bryggas. Det finns lite olika traditioner kring detta. Dagen markerades med en ölkanna i almanackan. Den kallades i folkmun Anna med kanna.

Att dricka öl och att dricka jul

Att dricka öl har inte bara förknippats med att släcka törst. Julölen var den heliga dryck man drack, när man firade att året vände från mörker till ljus, vintersolståndet. Ordet jul har ett förkristet ursprung. Det hette att man ”drack jul”. Man drack för god årsväxt och frid.

Öldrickandet var så betydelsefullt, att de kristna fogade in seden i sitt eget julfirande. Öl kom att ingå i den medeltida kyrkliga ritualen. Detta kan jämföras med andra högtider som dop, bröllop och begravning, när man drack, barnsöl, bröllopsöl och gravöl.

Malmö Museer har ett antal äldre dryckeskannor av trä. En del är tillverkade i laggkärlsteknik, en del är svarvade.

Dryckeskannor som är ”laggkärl” – använda i Skåne under 1800-talet

Ett laggkärl tillverkas av ett antal trästavar som sammanfogas utan lim. Stavarna hålls i rätt läge med hjälp av en ränna i botten och av vidjor på utsidan av kärlet.

Laggkärlen användes för förvaring av våta varor. Om en laggad kanna blir gisten (det vill säga otät, söndertorkad), kan man fylla den med vatten så att träet kan suga åt sig vätska igen för att bli tätt. Tekniken är känd sedan över 2000 år.