Ett slädnät – en vinterskrud

På bilden ser vi familjen Cronqvists häst och släde och det beskrivna slädnätet i bruk.

I Malmö Museers samlingar finns ett antal virkade och knutna slädnät. Men vad är det för något? I dag har slädnäten kommit ur bruk, men innan bilen konkurrerade ut hästen och vagnen, visste de flesta hur och varför man använde ett slädnät.

Ett slädnät fäster man i hästens sele, och brer ut över hästens rygg. Slädnätet hörde till hästens och slädens utrustning och hade en praktisk funktion. Det skulle förhindra att snö, isklumpar och annat kastades upp från hästens hovar, in i släden på kusk och passagerare. Nätet var också en dekorativ prydnad. På Hovstallet förekommer det fortfarande att man använder denna speciella vinterskrud.

Kring sekelskiftet 1900 var det vanligt att hästägare arrangerade slädpartier, vinterutflykter med hästar och slädar. Ett slädparti kunde innefatta 15 till 20 slädar. Många av hästarna hade slädnät, vilket bidrog till att förhöja stämningen.

”Borgmästaren åker först med stadens och traktens enda slädnät. skriver Albert Engström i "Sjöfolk och Landkrabbor" 1924.

Knutet och trätt

I Malmö Museers samlingar finns det både virkade och knutna slädnät. Det finns slädnät till ekipage med en häst, och det finns större slädnät för ekipage med hästar i par. Näten är tillverkade av vitt eller oblekt bomulls- eller lingarn, vackert smyckade med ”snöbollar”, tofsar och fyllnadsbroderier.

Slädnätet på den första detaljbilden är gjort av ett kraftigt, vitt bomullsgarn i en gammal broderiteknik som består av två moment. Först knyts nätet, sedan fyllnadsbroderas det genom att man trär garn i rutorna. Brodyren kallas file när det görs på rakt ställda rutor och pinnspets när det görs på diagonala rutor. File och pinnspets hör till våra äldsta handarbeten.