I Malmö Museers samlingar finns ett porträtt från 1778 som föreställer Maria Christina Ekholt. Under 1700-talet var det inte många som fick sina porträtt målade, det var något som endast välbärgade personer hade råd med.

Porträttet som fenomen är en viktig historisk källa för människans självbild och världsbild. Det var ett sätt för människor att göra anspråk på sin identitet, att kunna bestämma hur människor skulle uppfatta dem.

Porträttet föreställer Maria Christina som 51 år gammal. En ansenlig ålder under 1700-talet då medellivslängden i Sverige endast var 44 år. Maria Christina skulle komma att leva ännu längre och bli hela 67 år gammal.

Maria Christina har blicken riktad mot betraktaren, sittandes med armarna i kors klädd i en mörk klänning som är mönstrad med röda blommor. Hennes uppsatta hår är täckt av en vit spetshuva. Hon har på sig två ringar, två armband, örhängen och ett halsband med ett hängande kors. Smyckena är tillverkade i samma stil och är menade att bäras tillsammans, detta kallas för garnityr. Ett liknande garnityr är avbildat på ett annat porträtt som tillhör museets samlingar. Det porträttet är målat av samma konstnär, Martin David Roth, men är från 1780 och föreställer en Maria Catharina Brandt. 

Maria Christina ser på betraktaren med allvarlig blick och hon utstrålar värdighet och fromhet. De här karaktärsdragen var centrala för kvinnor under 1700-talet och även under stora delar av historien. När Maria Christina Ekholt fick sitt porträtt målat valde hon att framställa sig på detta sätt för att förstärka och göra anspråk på sin identitet. Idag är vi vana vid att hela tiden bli fotograferade och att dessa bilder läggs ut på sociala medier, hur väljer vi att framställa oss idag?