Foto: Ola Myrin / Malmö museum.

Malte förestod museisamlingarna men var också en uppskattad lärare vid skolan, av eleverna kallad ”Gubben”.

Fredrik hade varit på Världsutställningen i Paris året före och hade där fått tag i en brödkaka som han nu ville skänka till museet. Det märkvärdiga med den – förutom att den kommit hela vägen från Paris och den stora världsutställningen – var att den var bakad på islandslav. Sannolikt såldes brödet i den Svenska paviljongen och lanserades som ett hälsobröd. Vi ska komma ihåg att världsutställningen i Paris sammanföll med de stora missväxtåren i Sverige, 1867-1868, och islandslavens hälsobringande egenskaper var kända sedan länge.

Den svenske naturforskaren och läkaren, Johan Peter Westring (1753-1833), skrev i sin bok Svenska lafvarnas färghistoria från 1805: Jag kunde skrifva en hel bok, om jag skulle anföra alla lyckliga kurer som jag gjort med lafven, och räknar upp ett antal sjukdomar och åkommor som kan botas med islandslav: trånsot, skörbjugg, blodstörtning, maghosta, slemhosta, kikhosta, magens svaghet, uppkastning och kronisk diarré.

Fredrik föddes 1850 i Vinninge, Bara socken, och familjen flyttade i slutet av 1850-talet till Malmö där de köpte ett hus på Rundelsgatan. Pappa Jöns var orgelbyggare (och organist) och var som sådan flitigt anlitat av församlingarna runt om i Skåne när det behövdes nya orgelverk eller gamla behövde repareras. Även Fredriks storebror Anders Viktor arbetade med orgelbyggeri och beskrivs som pionjärer inom hantverket. Det är inte omöjligt att Fredrik besökte världsutställningen tillsammans med sin pappa och storebror - Paris är en centralort för orglar och orgelbyggare.

Fredrik utbildade sig till apotekare och flyttade så småningom till Stockholm där han förestod ett apotek fram till sin död 1924.