Folk från alla möjliga delar av Sverige samt många internationella arbetare kom till hamnen, vilket gjorde den till en unik arbetsplats med en mångfald nationaliteter och bakgrunder. Språken klingade därefter och trots att det ibland ledde till kommunikationsproblem utvecklades framförallt en öppen mentalitet och speciell gemenskap utan fördomar.

Under de år som Quintana dokumenterade arbetet i hamnen började en omfattande rationalisering. Fram till 1991 fanns det fortfarande så mycket jobb att arbetarna bara blev glada över de förändringar som gjorde att de slapp en del tungt jobb, men efterhand gick förändringarna allt snabbare. De stora arbetslagen på 60-80 personer på båtarna ersattes med sju man och några truckar. Mannarna som jobbade nere i luckorna fick skola om sig till truckförare, och ledningen började även satsa på andra verksamheter som containertrafik, lastbilsterminaler och uthyrning av magasin.

Leonardo Quintana kommer från Uruguay och arbetade själv i Malmö hamn som stuveriarbetare. Bilderna är tagna “inifrån hans arbetsoverall” och ger betraktaren ett unikt inifrånperspektiv. Quintana skrev själv om sina bilder: Jag hoppas ändå att bilderna skall vara en sann dokumentering, ju värdefullare desto äldre, och om jag glömde blåsa rent objektivet när jag tog en bild i en mjölig miljö till exempel så skall man inte glömma att med tiden blir också minnena suddiga. Det viktiga är att de finns.