Till lokal navigering Gå direkt till innehållet
$left
$middle

Sveriges första modehus

Fördjupningsmaterial till utställningen Augusta Lundin - Sveriges första modehus. Augusta Lundin (1840–1919) öppnade 1867 Sveriges allra första couture-ateljé och tog det franska modet till Sverige.

För dig som har bråttom eller svårt att läsa längre texter

Följ vårt snabbspår med korta sammanfattande texter. De hittar du i de rosa rutorna under varje avsnitt.

1. Augusta Lundin, aftonklänning med flerfärgad chiffong runt urringningen, 1908, privat ägo. Foto: Ewa-Marie Rundquist.

2. Augusta Lundin, middagsklänning i blå-vitt mönster, spets & vit chiffong vid urringningen. Foto: Ewa-Marie Rundquist.

3. Augusta Lundin, benvitt dräktliv bakifrån, med garneringar i orange, 1890-tal. Foto: Ewa-Marie Rundquist

4. Augusta Lundin, aftonklänning 1913, Göteborgs stadsmuseum. Foto© Kristin Lidell.

5. Augusta Lundin, klänning 1904, Göteborgs stadsmuseum. Foto© Kristin Lidell.

5b. Augusta Lundin, detalj klänning 1904, Göteborgs stadsmuseum. Foto© Kristin Lidell.

6. Robert Lundberg, Porträtt av Augusta Lundin, 1891, privat samling.

7. Augusta Lundin, aftonkappa ca 1913, Göteborgs stadsmuseum. Foto© Kristin Lidell.

8.Augusta Lundin, aftonklänning i vitt siden, 1911, Göteborgs Stadsmuseum, 2020. Foto© Kristin Lidell.

Modevärlden som vi känner den idag, fick form i Paris under den senare delen av 1800-talet. Då etablerades modehus med namnkunniga modeskapare i spetsen. Arbetet var beroende av ett helt nätverk av spinnerier och väverier, textilgrossister, sömmerskor, tecknare och formgivare. Därtill kom modevisningar, modetidningar och lanseringsfester, vidare till varuhus, butiker och sist men inte minst de kunder som tog till sig modehusens nya stilar och smaker.

Sömmerskan Augusta Lundin (1840–1919) öppnade 1867 Sveriges allra första couture-ateljé, där så kallad fransksömnad var en specialitet – helt enkelt svenska för ”högre sömnad”, alltså haute couture. Hon tog det franska modet till Sverige och hennes kunder i kungahuset, adeln och societeten, men även i kulturvärlden och näringslivet fick ta del av det europeiska modets växlingar.

Utställningen berättar om Augusta Lundins pionjärarbete som kreatör och entreprenör runt sekelskiftet 1900. Den tar även fram hantverket och arbetet bakom de praktfulla plaggen. Dräktens sociala roller och de profilerade kunderna ger en levande bild av denna storhetstid för den svenska modehistorien.

Mer än 50 enastående plagg från Augusta Lundins ateljé från 1880-tal till 1930-tal visas i utställningen. Dessutom har miljöer byggts upp som kan ge en upplevelse både av sömmerskornas lokaler och de eleganta kundernas salonger. Några halvfärdiga plagg finns också med för att visa de välarbetade insidorna och ge en glimt av fransksömnadens inre mystik.

Snabbspår

Augusta Lundin öppnade Sveriges första modehus. Hennes kunder var kändisar och förmögna människor. De ville ha lika fina kläder som folk i Paris. Hennes företag blev stort och berömt i hela landet.

Porträttfoto på Augusta Lundin, äldre kvinna i gammeldags kläder.

Augusta Lundin.

Sömmerskan Augusta Lundin

Redan som 14-åring hade Augusta Lundin påbörjat sin utbildning i fadern Anders Lundins skrädderi i Kristianstad. 1863 flyttade hon till Stockholm och idareutbildade sig till mode- och finsömmerska.

Bara ett par år senare, 1867, startade hon sin egen ateljé i tre små rum på Malmskillnadsgatan i centrala Stockholm. Ateljén drevs med hjälp av två av hennes systrar, Antonia och Maria.

Verksamheten utökades under 1870-talet, bland annat med en butik för accessoarer och tyger och flyttades till större lokaler vid Brunkebergstorg. Dräkterna i detta rum visar Augusta Lundins förmåga att följa modets skiftningar runt förra sekelskiftet. Här syns både kurviga timglassilhuetter från 1900–1910 och rakare tubmodeller från det följande decenniet. Aftonkläderna gav både bäraren och sömnadsateljén möjlighet att briljera när det gällde val av dyrbara tyger, stilfulla dekorationer och ovanliga detaljer.

Snabbspår

Augusta började jobba redan när hon var 14 år gammal. Hennes pappa var skräddare. Hon flyttade till Stockholm och öppnade sin egen verkstad. Två av hennes systrar hjälpte henne. De sydde kläder som alla ville ha.

Festklänning från 1880-tal.

Klänningen består av två liv och en kjol. Den är gjord av mörkgrått siden, botten-atlas med mönster av stora rosor i ljusare inslagseffekt, garnering och kantning av sidenatlas i blommornas ljusare grå färg.

Liv 1 är ett urringat ärmlöst balklänningsliv med snörning bak. Figursytt på vitt foder med 13 insydda fjädrar plus 2 extra smala fjädrar vid snörkanterna, skört bak och spetsfacon fram.

Liv 2 är figursytt med uppstående krage, lång puffärm, framtill med rak midja och baktill med skört, knäppning fram med knappar.

Kjolen har överkjol skuren i fyra våder med mittvåd av sidenatlas med tvärsömmar. Den har märken efter bortsprättade spetsar eller volanger, turnyrvolym bak och foderkjol av grå alpacka.

Klänningen är förvärvad av Elsa Gyllenstierna (1896-1987) och finns i Malmö Museer samlingar (MM54622). Se fler bilder av klänningen.

Mötesplats och arbetsplats

Augusta Lundins modehus var indelat i olika avdelningar. En halvtrappa upp från gatuplanet låg entré och butik där man kunde handla accessoarer och tillbehör. Ateljén låg högst upp, på tredje våningen.

På andra våningen fanns salongen, där Augusta Lundin tog emot sina kunder. Här valdes modellerna och tygerna ut och plaggen provades, medan kunderna serverades te eller ett glas likör. Efter att man tagit mått på kunden och gått igenom val av modell och tyg, utfördes i regel tre provningar.

Vid första provningen handlade det enbart om toilen, alltså förlagan i lakansväv. Vid andra och tredje provningen avsynades det uppsydda plagget och eventuella ändringar gjordes direkt. Salongerna var inredda med möbler i franskt klassisk 1700-talsstil med dekorativa draperier och mattor enligt tidens smak. De välsydda plaggen användes i olika sammanhang.

Åtminstone två gånger om året förnyade kunderna garderoben, men ofta även vid speciella högtidliga tillfällen. Varje plagg har sin historia. Den enda marknadsföring som gjordes under Augusta Lundins levnad var att hon återkommande fick svara på stilfrågor i tidningen Idun. Hon var särskilt kunnig vad gällde hovetikett, vilket troligen hade att göra med att hon sydde upp balklänningar åt de kungliga och precis visste vad som kunde gälla för kvinnliga gäster i dessa sammanhang.

Snabbspår

Augusta Lundins företag blev stort. Hon tog väl hand om sina kunder. Augusta var mycket kunnig och gav sina kunder råd vid val av kläder. Hon sydde vackra balklänningar till drottningar och prinsessor.

Äldre fotografi på sömnadsatelje.

Augusta Lundins ateljé vid Brunkebergs torg i Stockholm omkring 1900. På bilden syns sömmerskor, proverskor och tillskärare i arbete. Stadsmuseet/okänd fotograf.

Arbetet bakom kulisserna - sömmerskorna i ateljén

Under 1880-talet hade Augusta Lundins verksamhet vuxit till 26 rum i tre våningsplan, där 160 anställda producerade upp till 30 plagg om dagen under högsäsong. Som mest hade modehuset 175 sömmerskor.

Arbetsvillkoren var ofta tuffa för sömmerskor, men Lundin var en modern och populär arbetsgivare. 1890 förkortade hon arbetstiden med två timmar, från 8–20 till 9–19, alltså tio timmars arbetsdag, med en timmes avbrott för gratis middagsmål. Hon betalade för övertid, var behjälplig med sjukvård och gav fjorton dagars betald semester, vilket var ovanligt för tiden.

1892 infördes elbelysning i ateljéerna. För de kunder som hade en egen provdocka med personliga mått, kunde en aftonklänning tillverkas på bara tre dagar. Allt arbete gjordes för hand, enbart de raka sidsömmarna på kjolen syddes på maskin. Varje del av plagget – ärmar, liv, kjol – syddes av olika sömmerskor. Hela plagget monterades, det vill säga syddes ihop, av ytterligare andra. Broderier och dekorationer utfördes av de som var specialiserade på det. På så sätt hade hela arbetet rationaliserats.

Augusta Lundin kunde ypperligt hantverk men hade också förmågan att ta till sig nya arbetsmetoder och visa på modernt ledarskap.

  1. Trampsymaskin med skyddshuv. Bordsskiva, låda samt skyddshuv av trä. En papplåda med metalltillbehör är märkt: The Singer Manufacturing Co. Accessories for 15 K C. B. Machines. Manufactured in Great Britain.
  2. Närbild på ovanstående symaskin. Symaskinen är svart med gulddekor, bland annat en sfinx och bokstäverna ER. 
  3. Singer symaskin, trampdriven på gjutjärnsstativ. Arbetsbord, draglåda och skyddshuv av trä. Draglådan innehåller tillbehör samt verktyg till maskinen.
  4. Närbild på ovanstående symaskin.
  5. Arbetsbord tillverkat av fur eller gran.
  6. Trampsymaskin med bordsstativ och skjutlåda med ett par tillbehör. Kåpa och nyckel saknas.

Foto: Vladimira Tabáková/Malmö Museer.

Snabbspår

Augusta var en bra arbetsgivare. Hennes sömmerskor fick bra lön, semester, sjukvård och gratis lunch. Allt arbete gjordes per hand av olika personer. De sydde olika delar – ärmar, kjol och liv för sig. Till slut satte man ihop den färdiga klänningen. Det kallas för montering.

Worth-klänning, 1860-tal. Foto: Andreas Nilsson/Malmö Museer.

Bobergh & Worth

Augusta Lundins koppling till den franska modevärlden handlade inte bara om smak och stil, utan också om personliga kontakter. Engelsmannen Charles Frederick Worth (1825–1895) och svensken Otto Gustaf Bobergh (1821–1882) arbetade för den franska tygfirman Gagelin, men fattade beslutet att starta eget modehus.

Våren 1858 grundades Worth & Bobergh på 7 rue de la Paix i Paris, vilket har gått till historien som Paris första riktiga couture-hus. Worth var designer och Bobergh var direktör med ekonomiskt ansvar.

1870 upplöstes kompanjonskapet och Bobergh återvände till Sverige som mycket förmögen. Han bosatte sig i Stockholm och blev granne till Augusta Lundin. Genom Bobergh fick Lundin kontakter i Paris som resulterade i att hon fick ensamrätt i Sverige på modeller från Worth. Man kan säga att Bobergh blev Augusta Lundins mentor i hur man driver ett modehus.

Snabbspår

Augusta hade en berömd granne, Otto Gustaf Bobergh. Han hade varit delägare i ett modehus i Paris som hette Worth. Han flyttade tillbaka till Stockholm. Där träffade han Augusta och hjälpte henne med goda råd hur man driver ett modehus.

Middagsklänning från 1893.

Klänning av grått siden. Livet figursytt med hög rund halsringning dekorerad med svarta spetsar och sidenband/rosett runt halsen. Den har långa puffade ärmar som är smalare mot ärmsluten och midja med spetsfacon som är kantad med ett brett svart sidenband. Kjolen figursydd över höftpartiet. Mittpå och nedtill med tre rynkade smala volanger av klänningstyget.

Har burits av friherrinnan Ingeborg von Schwerin, född Rosencrantz (1828-1893). Hon var gift med friherren Jules von Schwerin (1810-1880). Klänningen var framlagd att bäras den dag ägarinnan lades på sjukbädden, tyvärr tillfrisknade hon inte.

Skönheten ligger i detaljerna

Det skickliga arbetet med tillskärning och sömnad visar couturens hemligheter, särskilt om man synar plaggen från insidan. Där syns hur man bygger upp siluetten, ungefär som ett snörliv, med formande fjädrar av valben eller stålspalter. Snörlivet formades med nio till tolv fjädrar, infällda i sydda kanaler. Liven var välarbetade med dekorativa veck, rynkningar, påsydda band och broderier i olika finhetsgrad.

Många kunder hade sin egen provdocka med personliga mått. Då kunde en aftonklänning tillverkas på bara tre dagar. Varje del av plagget syddes av olika sömmerskor. Ett rationellt arbete, men i slutänden var det ett ypperligt hantverk, där varje moment gjordes för hand.

Klänning från 1910-tal. Klänning med halvlång ärm av rosafärgad silkestyll och chiffong, garnerad med svart tyllspets med dekor av guldtråd, svart silkestyll och brunt pälsverk. Underklänning av rosafärgad taft. Har burits av Tyra Kockum (1884- ); dotter till bergsingenjören Frans Henrik Kockum (1840-1910) och h.h. Louise von Platen (1851-). Foto: Andreas Nilsson / Malmö Museer.

Tidsenligt och modemedvetet

För Augusta Lundins kunder handlade det om att vara representativa och med klädseln visa upp status och prestige. Dåtidens garderober var omfångsrika. De innehöll kläder för sex till sju aktiviteter, där aftonkläder dessutom skulle varieras, från teaterbesök till stor gala.

Augusta Lundin kunde tillgodose alla önskningar och behov: från elegant visitdräkt, välsittande riddräkt och vackra brudklänningen till spektakulära maskeradkostymer. Det finns flera exempel, där även tillbehören accentuerar dåvarande modestilar.

Snabbspår

Augustas fina kunder behövde många olika dräkter. De gick ofta på middag och bal, bröllop och maskerad. På sin fritid red många. Det var viktigt att vara fint klädd på hästryggen.

  1. Prinsessan Ingeborg.
  2. Eva Hallenborg.
  3. Emma Zorn.
  4. Cecilia af Klercker.
  5. Anna Blomberg.
  6. Anne-Charlotte Leffler.

Kundkrets med hög status

Det var över- och borgarklassens eleganta damer som utgjorde Augusta Lundins kundkrets. Att alltid klä sig elegant och moderiktigt var ett sätt att visa stil och status. Ju högre samhällsställning kunderna hade, desto bättre reklam var det för modehuset som stod som garant för god smak och hög kvalitet.

Åtminstone två gånger om året förnyade damerna garderoben. Men behövdes det en dräkt vid speciella högtidliga tillfällen, då anlitades Augusta Lundin för snabb och säker leverans.

Aftonklänningen som Selma Lagerlöf bar när hon tilldelades Nobelpriset i litteratur 1909 är ett exempel. Här visar vi ett urval porträtt av några av dåtidens kända kvinnor som alla var kunder hos Augusta Lundin och som bar en del av de dräkter som finns i utställningen.

Snabbspår

Augusta Lundins kunder var kändisar. Det var viktigt för dem att alltid klä sig fint och modernt. De beställde nya dräkter flera gånger om året.

  1. Skor av svart skinn. Bakkappan av mocka och med lädersula med skinnklädd träklack. Kant av ripsband och foder av ljusgrått skinn. Stämplad invändigt: "Santessons stil Kunglig hovleverantör". Tillverkad 1910-1920. Bars av Sigrid Berling (1872-1951) och Elise Bergh-Cavalli (1898-1952). Foto: Vladimira Tabáková /Malmö Museer. Se fler bilder.
  2. Väska.
  3. Muff av skunk, foder av svart siden. 1890-tal. Bars av: Alma Nilsson 1854-1922, gift med major Anders Nilsson (1844-1936). Foto: Vladimira Tabáková /Malmö Museer. 
  4. Skridskor.
  5. Ridhatt, kubb för dam. Tillverkad: 1910-1930. Foto Ola Myrin/Malmö Museer.
  6. Originalkartong.

Efterspel: Nya tider, nya stilar

Efter första världskriget hade konkurrensen ökat. I Stockholm fanns exempelvis NK:s Franska, Märthaskolan, Nanna Bagge och Systrarna Tunborg. De utmanade Augusta Lundins ateljéer vad gällde kvalitet, trendkänsla och tidsanda. Dessutom hade konfektionen slagit genom och färdigsydda plagg valdes framför ateljésydda.

Efter Augusta Lundins död 1919 övertogs företaget av två syskonbarn. Flera trogna kunder fanns kvar i kundkretsen. Med tiden ombildades företaget. Det blev i början på 1930-talet en mindre sömnadsateljé under namnet Maison Augusta, men avvecklades helt 1939.

Att skapa mode handlar inte enbart om att hitta nya stilar. Det handlar även om att bemästra ett hantverk in i minsta detalj. Respekt för hantverket är Augusta Lundins arv in i vår egen tid. Hon var en yrkesstolt sömmerska och ledare med internationell utblick, som hade förmåga att skapa stil som väcker förundran än idag.

Snabbspår

Augusta Lundin dog 1919. Företaget togs över av två syskonbarn och ändrade namn. Konkurrensen hade hårdnat och många började köpa färdigsydda plagg. 1939 upphörde verksamheten helt. Augusta Lundin är minnesvärd som sömmerska och ledare. Idag gläds vi åt hennes vackra skapelser.

Utställningen produceras gemensamt av Thielska Galleriet, Malmö museer och Göteborgs stadsmuseum.

Relaterat

sv