Ljudspår.

"För några år sedan arbetade jag som polis i Malmö. Det var fredag strax innan semestern och jag skulle gå hem efter en lång arbetsdag.

Jag passerade fikarummet. Där satt en äldre kollega och en yngre kvinnlig polisstudent. Vi hälsade på varandra och önskade varandra en fin semester. Sedan stannade jag en bit bort för att lägga ett meddelande i min chefs inkorg. Då hörde jag hur den äldre polisen sa ”Det där är en stark och modig kvinna, men jag gillar inte det sätt hon lever på. Homosexuella är som en cancersvulst på samhället.” Och jag tänkte bara ”Men snälla…”.

Jag borde ju ha gått tillbaka och frågat, ”hallå, vad är det du säger?” Men ibland orkar man inte. Jag hade jobbat över. Det var sista dagen före semestern, och jag ville hem. Jag tog av mig mina högklackade skor och smög ut.

På vägen ut träffade jag på en högt uppsatt polischef som frågade om allt var OK. Jag berättade vad som hade hänt och trodde förstås att hon skulle ta tag i det. Men det gjorde hon inte. Hon sa bara, ”Strunta i det, gå hem nu och ha en skön semester.”

På vägen hem ringde jag till min närmaste chef och berättade om händelsen. Tre dagar senare gjordes en anmälan. Man skrev inte att det var ett hatbrott, vilket det faktiskt var, men ändå."

/Janette