Hur får man själen att må bra? Diakonen Agnes Callewaert och imamen Salahuddin Barakat möts i ett samtal om tro och andlighet. Kristna och muslimska perspektiv blandas, men även den icke-religiösa människan får råd om vad som stärker det psykiska immunförsvaret.

Överhuvudtaget, vilken roll spelar en tro på något högre för den psykiska hälsan, tror ni?

Salahuddin: – Vi har nog båda två utgångspunkten att människan är mer än bara materia, mer än atomer som är ihopklossade i något sorts avancerat lego. Vi har också själen, som får sin näring genom den mening som religionen ger. När själen mår bra hanterar vi både fysisk och psykisk sjukdom bättre. Det blir på något vis det fullständiga immunförsvaret.

Agnes: – Ja, jag tror också det, men också på att tanken ”Gud vill att jag ska finnas” kan hjälpa. Psykisk ohälsa handlar ju mycket om att tvivla på sin existens. ”Är jag egentligen värd något?” Idag kretsar också vårt samhälle kring att lyckas och vi klandrar oss själva när vi inte är perfekta, men bara det gudomliga kan ju vara det. Det finns saker jag inte kan styra över men i Guds famn kan jag vila, vara liten och misslyckad.

I vilka svåra situationer i livet har ni själva känt att tron har varit ett skydd mot psykisk överbelastning?
Agnes: – I min yrkesroll som diakon kan jag ofta känna mig arg. Det är nästan min huvudkänsla, för jag träffar så mycket människor i utsatta situationer och livskatastrofer där en förbättring är svår att se. Men de har ju inte gett upp! De fortsätter att kämpa, kommer för råd och hjälp, och det sänder en form av hoppfullt budskap, tänker jag. Jag tänker också på att Jesus lyckades vara både väldigt arg och väldigt kärleksfull, och att jag själv vill sträva efter att kunna kombinera det.

Salahuddin: – Jag tänker på mina möten med döden, i familjen och liknande. Det är fortfarande en sorg när någon går bort, men tron ger döden en mening och ett sammanhang, för den är bara en hållplats på en längre resa. Även när jag möter rasism, islamofobi, så har tron varit ett ljus. Profeten, må Guds frid vara över honom, säger att förundransvärd är den troendes tillstånd, för man känner tacksamhet vid välstånd och tålamod vid prövningar, och båda är dygder som stärker. På så sätt är det alltid ljust inom dig, även om det kan se mörkt ut runtomkring.

Vad säger era respektive religioner om levnadsregler som gynnar psykisk hälsa?

Salahuddin: – Islam är en sund religion och det finns en rad olika handlingar som Gud har gett oss för vår inre och yttre hälsas skull, som exempelvis böneplikten. De fem dagliga bönerna blir för oss ett slags flykt eller vila. Det blir en interaktion mellan det fysiska och det andliga och när man vilar pannan mot marken så är det i ett tillstånd av ödmjukhet och överlämnande som jag skulle säga stärker den psykiska hälsan.

Agnes: – Där är vi ju lite att avundsjuka på er! Just den där regelbundenheten tror jag underlättar. Jag skulle själv vilja lyfta upp det kristna kärleksbudskapet, ”älska din nästa som dig själv”. Hur jag är med andra påverkar så mycket hur jag själv mår inombords.

Om jag mår psykiskt dåligt, vad kan era församlingar erbjuda mig?

Agnes: – Både präster och diakoner tar emot människor i samtal, och prästerna har ju en absolut tystnadsplikt. Men vi har också en flora av öppna verksamheter, som babyträffar och stickkaféer, dit man kan komma och bryta sin ensamhet.

Salahuddin: – Vi har ju inte lika utvecklade verksamheter, för vi har inte funnits här lika länge, men oftast kommer man till församlingen och pratar med imamen, som vid behov också kan vägleda en vidare till andra medlemmar eller kontakt med psykolog och terapeut.

Vi har ju pratat mycket om Gud i det här samtalet, men finns det något budskap som den sekulariserade, icke-religiösa människan kan få med sig? Vad vill ni lyfta upp betydelsen av?

Salahuddin: – Gemenskap! Vi befinner oss på en nivå av extrem individualism idag och har institutionaliserat bort mycket av den stora roll som familj, grannar och vänner tidigare har spelat.

Agnes: – Hopp! Ett medskick till alla är att det är svårt att vara människa och att vi faktiskt alla gör en massa fel hela tiden. Faran är när man tänker att ”nu är det kört”. För det finns alltid ett hopp, du kan alltid börja om, och det finns alltid en väg tillbaka.