”Hur svårt kan det vara?”

Som vikarie inom barnomsorgen upptäckte Emil Sjöström ett yrke som var både roligare och svårare än han trott. Framförallt var det mer givande än han någonsin kunnat föreställa sig.

Du måste se och förstå varje barn, det var det första Emil insåg. Det andra var att detta var något han var ganska bra på. Och när han nådde fram till barnen fick han uppleva något alldeles speciellt: att göra skillnad för någon annan. Detta har blivit hans drivkraft i yrket.

Efter en tid i förskoleförvaltningens vikariebank fick han ett längre vikariat på förskolan Skrållan som sedan ledde till ett erbjudande om att utbilda sig till barnskötare på arbetstid, en dag i veckan under ett års tid.

Berätta om din väg hit!

– Efter ekonomiprogrammet på gymnasiet behövde jag ett jobb och fick tips om barnomsorgen. Jag tänkte ”hur svårt kan det vara att ta hand om lite barn”. Det var rätt mycket svårare och rätt mycket roligare. Du möter så många olika barn varje dag som du måste anpassa dig till för att lyfta fram deras bra sidor och hjälpa dem i sin utveckling. Det är väldigt givande när du känner att du faktiskt kan förgylla någons dag eller göra någons liv lite bättre. Men hade någon sagt till mig när jag slutade gymnasiet att jag skulle hamna här hade jag nog skrattat! Jag har aldrig haft barn omkring mig och inte haft en tanke på att det skulle vara något för mig att jobba med.

Det behövs fler män i förskolan och nu börjar vi bli fler.

Det är betydligt färre män än kvinnor i förskolan, vad tänker du om det?

– Det är ju inget typiskt mansyrke, det var väl delvis därför jag inte tänkt att det skulle vara något för mig. Men jag har aldrig upplevt några svårigheter; tvärtom har jag fått mycket uppmuntran. Annars hade jag nog inte suttit här idag. Jag är oerhört tacksam för alla som har stöttat mig på vägen och som tyckt att det är kul att man kommer in som kille. Det behövs fler män i förskolan och nu börjar vi bli fler.

Hur ser du på din framtida karriär?

– Förhoppningen är att läsa till förskollärare inom en snar framtid. Barnskötarutbildningen var så givande, jag hade ju egna teorier om hur saker fungerade som jag fick bekräftade, jag kunde koppla ihop teori och praktik. Förskollärarutbildningen är ju 3,5 år – det blir mycket mer kunskap. Sen får man ju helt andra krav på sig som förskollärare men det tror jag att jag skulle trivas med.