Blinda fläckar och svåra samtal

Hur ska jag som medarbetare i förskolan hantera när normer och värden hos vårdnadshavare eller en kollega krockar med förskolans värdegrund? Rektorerna Dimitra Theodoridis och Sharon Haffajee delar med sig av sina erfarenheter.

Sent en eftermiddag på Sofielunds förskola, när nästan alla barn och alla i personalen gått hem för dagen, ses de, för att samtala om ett ämne som är viktigt för dem båda:
Dimitra Theodoridis och Sharon Haffajee, två av Malmös förskolerektorer.

Ämnet? Svåra samtal som uppstår och som behövs när värden och normer hos vårdnadshavare eller personal krockar med förskolans värdegrund.

Förskolans värdegrund

Förskolans värdegrund ligger fast, definierad genom barnkonventionen, skollagen och läroplanen. Formellt sett ska den delas av alla medarbetare. Men hur fungerar det i praktiken?

Dimitra: Vår gemensamma värdegrund i förskolan är alltid beroende av vårt förhållningssätt som individer. Det i sin tur är baserat på vem vi är och vad var och en av oss har med sig i bagaget: kultur, religion, tradition, åsikter, erfarenheter med mera. Om en medarbetare har en värdering som krockar med förskolans, måste hen kunna lägga den delen av sig själv åt sidan på jobbet.

Viktigt att prata om principer

Men kan man verkligen det, ha en värdering hemma och en annan på jobbet?

Sharon: Det är en fråga jag brottas med mycket. Det är svårt, men ja, jag tror det. Om du som medarbetare privat till exempel inte är för samkönat föräldraskap, så ska du ändå anamma förskolans värdegrund på jobbet och bemöta samkönade föräldrar precis som alla andra på förskolan.

Dimitra: Väljer du att jobba i förskolan gör du också ett etiskt ställningstagande att verka enligt förskolans värdegrund. Därför är det viktigt att vi kan prata om principer, jag tror mycket på det: att vi diskuterar varför vi är här, vad vårt uppdrag är, hur vi bemöter barn, vårdnadshavare och varandra – och att vi gör det regelbundet, på våra verksamhetsutvecklingsdagar och arbetsplatsträffar.

Hur tar jag bäst upp med en kollega att hens agerande eller värdering krockar med hur vi jobbar i förskolan?

Sharon: Har vi en levande diskussion om värdegrund är det också lättare att prata om sådana saker i vardagen, och då behöver det inte bli en så stor grej. Det kan vara till exempel ”när du säger så till barnet, vad tänker du då? För det stämmer ju inte med hur vi jobbar, det har vi ju pratat om”.

Få syn på blinda fläckar

Hur bemöter jag en vårdnadshavare som önskar eller kräver att andra normer än förskolans används i arbetet, till exempel att pojkar och flickor behandlas olika eller hålls isär?

Dimitra: Det är viktigt att förstå och känna igen den kultur eller det sammanhang som ligger bakom normerna. Då kan vi få till ett samtal där vi bemöter vårdnadshavaren med respekt samtidigt som vi kan hävda vår läroplan och förklara vad förskolan står för på ett bra sätt.

Sharon: Lyssna på föräldrarnas oro. Om en förälder till exempel säger ”jag vill inte att min pojke klär ut sig i klänning”, var inkännande för synpunkten – utan att hålla med om den. Tänk att ibland löser man inte allt vid det första samtalet: stötta barnet i att få uttrycka sig hur det vill i leken, samtidigt som du vågar ta upp samtalet med föräldern igen, och igen, med respekt.

Dimitra: Värdegrund är något vi måste jobba med hela tiden: inte minst för att perspektiven förflyttas: medvetenheten ökar och ny kunskap kommer till som gör att vi behöver tänka lite till. Jag tror till exempel varken jag eller Sharon föddes genusmedvetna. Bara för tjugo år sedan var mycket annorlunda.

Sharon: Vi har alla blinda fläckar i våra normer och förhållningssätt, såväl våra gemensamma som våra egna. Det gäller att få syn dem.