Mycket att upptäcka i förskolans historia

Kännedom om förskolans historia ger oss större möjligheter att förstå och reflektera över den förskola vi har idag. Anne-Li Lindgren, en av författarna till boken Förskolans historia, ger några exempel och berättar om en upptäckt som förändrade hennes syn på nu och då.

Behövs kunskaper om förskolans historia för det dagliga arbetet i förskolan? Nej, strängt taget kanske inte. Den yrkeskompetens som förskolans olika professioner – förskollärare, barnskötare, rektor, specialpedagog med flera – använder sig av baserar sig, naturligt nog, på vetenskap och beprövad erfarenhet som är aktuell, uppdaterad och relevant för vår nutid.
Men om frågan formuleras om: Kan insikter i förskolans historia ge fördjupad förståelse för den förskola vi har idag och kanske även en beredskap inför framtida förändringar?

– Ja, utan tvekan! Att titta på historien ger oss möjlighet att reflektera över vår samtid och även att förhålla oss kritiska till den, vilket är viktigt för alla inom professionen. Och det finns mycket i förskolans historia som vi kan lära av för vår förskola idag.

Det säger Anne-Li Lindgren, professor vid Stockholms universitet som tillsammans med Ingrid Söderlind skrivit boken Förskolans historia – förskolepolitik, barn och barndom.

Klossar viktigare än skärmar?

Som ett exempel jämför Anne-Li digitaliseringen i dagens förskola med det tidiga 1900-talets Fröbel-förskolor: flitig användning av lärplattor och skärmar kontra fokus på olika lekmaterial som pärlor, lera och klossar.

– Digitaliseringen är för mig symptomatiskt för hur vi alltid är ”fångade” i vår egen tid. Ny forskning inom utvecklingsvetenskapen visar hur viktigt det är för barn att bygga just med klossar för att utveckla spatialt tänkande och matematisk förmåga, och att vi kanske missar det idag när barnen petar på plattor och tangenter. Tänk om barn som gick på Fröbel-förskolor för hundra år sedan kunde utveckla sitt matematiska tänkande bättre än våra barn kan idag?

Statligt intresse efterhand

Två företeelser som präglar den svenska förskolan av 2022 starkt är statlig styrning och fokus på lärande och undervisning. I ett historiskt perspektiv är ingendera självklar. De förskoleformer som växte fram mellan 1850 och 1950, barnstugor, barnträdgårdar, lekskolor med flera, var frukter av olika privata och ibland kommunala initiativ.

– Statens intresse för och inblandning i förskolan har ökat gradvis sedan 1940-talet, inte minst genom den stora barnstugeutredningen i början av 1970-talet. Förskolan har alltmer blivit ett samhällsprojekt, vad vi refererar till som ett samhälleliggörande av barndomen. Det innebär större enhetlighet och likvärdighet men också mindre diversifiering som en del av att växa upp i en förskolebarndom, säger Anne-Li Lindgren.

Ny barnsyn med EU-inträdet

När Sverige gick med i EU 1995 mötte vi en annan förskoletradition. I kontinentens EU-länder finns en starkare betoning på lärande och undervisning i förskolan, medan Sverige särskiljer sig genom heldagsomsorg och tidigare förskolestart för många barn.

– Vi hade kunnat fortsätta att utveckla vår särart, men vi valde i stället inte bara att anpassa oss utan att byta fot. En anglosachsiskt influerad syn på barn och barndom slog igenom också i Sverige: lärandet blev viktigast, omsorg och lek mindre viktigt. Förskolans läroplan 1998 befäste förändringen, och att vi sedan under 2000-talet landat i begreppet undervisning är på ett sätt en naturlig fortsättning.

En spännande arkivupptäckt

Under arbetet med boken Förskolans historia har författarna gjort flera nya upptäckter. En av dem är ett arkivmaterial från 1930-talet från systrarna Mobergs Fröbel-inspirerade barnträdgård i Norrköping.

– Vi är vana vid att tänka att den tidens barnsyn och förhållningssätt utmärktes av ordning och disciplin och strikt vuxenperspektiv. I dokumentationen vi har hittat av de första kända barnobservationerna som gjorts i Sverige, framträder en helt annan bild. Barnen får välja material själva, de får klättra på pedagogerna; barn får leda andra barn i undervisning och får utrymme att visa sina tankar och viljor, berättar Anne-Li.

– Vi ser en frihet för barnen som är väl så stor och relationer mellan barn och vuxna som är väl så nära som de kan vara i dagens förskola. Jag har fått ändra eller i alla fall nyansera min bild av att barnen var hårt styrda och kontrollerade på den tiden.

Studenter kan bidra till forskningen

Anne-Li Lindgren och Ingrid Söderlind betecknar sin bok som ”en ansats och en ofullständig skiss”, vilket torde framstå som väl blygsamt för de flesta som läser den. Anne-Li förklarar:

– Under arbetets gång har vi insett hur lite forskning som gjorts inom området förskolehistoria. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med kunskap för att ge alla svar. Vi försöker peka ut områden där mer forskning behövs och vi vill gärna inspirera studenter att skriva sitt självständiga arbete eller sin magister- eller masteruppsats med förskolehistoriskt tema. Det finns mycket material att upptäcka i arkiven!

– Digitaliseringen är för mig symptomatiskt för hur vi alltid är ”fångade” i vår egen tid.