Att återuppfinna sig själv

Lägger man en gedigen grund är det projekterande arbetssättet som gjort för dagens förskola. Det menar förskollärare Patrik Johansson, som brinner för metodens kraft.

Vad innebär det projekterande arbetet för dig?

– Att skapa ett engagemang och sen bibehålla det. Barnen är alltid medskapande; det är där utmaningen och charmen ligger. Ett projekt jag arbetat med höll på i två år. Då gäller det att inte återuppfinna hjulet, men återuppfinna sig själv och arbeta fram en känsla för när man behöver putta in nytt blod och när man ska stanna kvar. I förskolan idag har vi inte oändligt med tid att förbereda. I projekten får vi något gemensamt att fästa blicken på. Har vi inte haft tid för en aktivitet kan vi ändå ta upp projektet och prata om det över maten. Det blir meningsfullt även i det lilla.

Vad krävs för att lyckas med det projekterande arbetet i förskolan?

– Framför allt måste man våga tro på det. Fortsätta fast det ibland stannar av, våga tänka om och prova nytt. Mycket handlar om att ha ett bra samarbete inom arbetslaget. Att inse att alla inte behöver göra allting, man ska göra det man är bra på. Man måste kunna se till vad som tillför projektet något och bortse från millimeterrättvisor. I mitt arbetslag förstod alla att får Patrik den här tiden för att exempelvis skriva manus till en teater och förbereda sig med rekvisita och inramning, då kommer det bli jättebra. Centralt är också att man hittar en ingång till alla barn: ”alla inte behöver göra allt” gäller även barnen: alla kan bidra på något sätt.

Hur har dina erfarenheter utvecklat dig i din yrkesroll?

– Det är mitt ansvar att projektet fortsätter på ett sätt som blir givande för barnen. Tycker de inte att mitt spår är intressant kommer de inte att jobba med det. Då måste jag tänka om, det är utmanande, men roligt. Jag måste våga ta beslut och gå på magkänsla. Jag har dock lärt mig, att även om jag gärna har fria händer runt projektet, så behöver jag också fördela ansvar och släppa på kontrollen. Om vi inte gör det tillsammans så går det inte.

Barnen är alltid medskapande; det är där utmaningen och charmen ligger.