Med mod att stärka musik

Trumman är magisk. Den kan låta som smygande fötter. Eller som en dinosaurie. Fötterna kan dansa och låta som trumman. Barnet kan vråla som en dinosaurie. Och trumman kan härma ljudet av springande fötter. När utvecklingspedagogen Erika Rosén möter barn och pedagoger är samspelet viktigt.

Det är förmiddag på avdelningen Krabban på Älggårdens förskola. Pedagogerna samlar barnen i åldrarna ett till tre för en musikstund. Några barn vill sitta i knäet, några tycker det känns bäst att hålla avstånd, medan ett gäng nyfiket rör sig närmre Erika Rosén. Mötet är det första av tre planerade. Målet är att ge pedagogerna ny inspiration att använda musik som pedagogiskt verktyg.

Klogreppet

Erika slår försiktigt på trumman och fångar barnens blickar.

– När man drar med fingrarna försiktigt på trumman låter det som någon som smyger fram. Kan ni smyga? Hur låter det när ni springer med snabba fötter? frågar hon. Trumman kommer ner på golvet och flera barn vill känna hur den känns under fingrarna. Imse vimse spindel är en sång som barnen känner igen. Erika visar att det räcker att kompa med ett klogrepp på gitarren. Barnen får också prova att ”klappa” gitarren. Erika fortsätter med Hola, salam, hello, en sång som kan varieras med hälsningsfraser på olika språk. Barn och pedagoger snurrar, hoppar och klappar.

Hur känns det?

Erika sträcker armarna upp mot taket.

– Ska vi plocka äpplen? Eller plocka ner stjärnorna? Kan vi det? Ja i fantasin kan vi. Men vi måste klättra lite. Två av barnen reser sig och går mot en vägg:

– för jo, de tänkte faktiskt klättra, men när Erika plockar fram ett nytt instrument är de snabbt tillbaka. Kalimban är gjord av trä med metallbitar på ovansidan. När man knäpper på metallen blir det toner. Hur känns det att röra vid den? Många vill prova.

– Det är lite hårt, konstaterar Erika. Men klangen är mjuk och spännande att utforska. En stund senare avrundas mötet.

– Så fint att vara här. Ni har spelat, sjungit och dansat. Först var det kanske lite läskigt, men sen provade ni, säger Erika till barnen.

Stärka det som redan finns

Erika är utvecklingspedagog i en av Malmös fyra sektioner. I varje sektion finns 4–6 utvecklingspedagoger. Alla har de olika spetskompetenser och bakgrunder. Erika var musiklärare i grundskolans F-9 när hon fick syn på jobbet. För henne var det lockande att jobba med mindre barn och att få ha en stödjande funktion. Musik är hennes specialkompetens, men hon har även andra uppdrag som innebär handledning och fortbildning kring antidiskriminering och normkritik. När det gäller musik kommer förfrågningarna från förskolorna.

– Det handlar om att stärka det som redan finns. Även förskollärare som gått musikprofil kan behöva pepp. Det kan vara svårt som ny att ta initiativet. Det krävs pedagogiskt mod – och det är det jag vill sprida, säger Erika Rosén. Musikstunden glider över i spontan musiklek. Förskolläraren Agnes Bugajski prövar gitarren.

– Vi sjunger varje dag och då vill vi få med gitarren för att förstärka upplevelsen. Musiken är ett verktyg för att kommunicera och gestalta känslor, säger Agnes.

Tillgängliga instrument

Avdelningen har en resväska fylld med instrument. Nu öppnas den och barnen botaniserar bland gurkor, rytmägg, xylofon och andra instrument. Att musikutforskandet inte alltid behöver vara planerat är något Erika välkomnar.

– Jag tror på att ha instrumenten tillgängliga för barnen, sen får man jobba kring det liksom kring annat material. Kanske behöver man ibland ”natta” dem och lägga en filt över, förklarar hon. Barnskötaren Anne-Marie Eriksson undrar om hon kan ta med någon av Mamma Mus visor.

– Det tar jag med mig till nästa gång. Då bygger vi vidare. Jag brukar köra lite som är samma för igenkänningens skull, men också göra tillägg. Nu är det dags för fruktstund. Två barn ropar ”frukt!”, ”frukt!”. De skuttar till när de uttalar ordet. Det blir som en dans och en sång.