Håll öppet för möjlighetssinnet

Människor som förmår se olika möjligheter är en förutsättning för en fungerande demokrati. Tillgången till konst och estetiska uttryck är en nyckel, menar Stefan Jonsson.

Förskolans läroplan, värdegrund och verksamhet framstår som ett recept för det samhälle essäisten, kulturskribenten och professorn i etnicitet, Stefan Jonsson, önskar sig.

Här fastställs alla barns rätt till kultur och estetiska uttryck. Men sedan händer något.

– Det är gåtfullt, alla får en fantastisk början. På det stadiet i utvecklingen är alla överens om att det här är en fullständigt central del av hur man blir människa: att man får skapa tillsammans i olika material i lek i bild; där högläsning har en stor plats. Huvuddelen av förskolans pedagogiska verksamhet bygger på möten med konst. I skolan blir man mer inramad och strukturerad, det estetiskt skapande och gestaltande hamnar utanför lärandet.

2022 kom Stefan Jonssons bok "Den otyglade skönheten – 5 saker konsten vet om demokratin". Han kallar sin bok för en pamflett, och brandtalar gärna. Det går inte att låta bli, menar han, i den tid som är, då kulturens och konstens roll i samhället är hotad.

– De estetiska ämnena har fått mindre och mindre plats. Det är destruktivt och kontraproduktivt. Barn som inte får tillgång till dem blir sämre tänkare och de förlorar förmågor att samarbeta i grupp, tänka fantasifullt och lösa problem.

När man deltar i sinnligt gestaltande verksamheter konfronteras man med sitt eget inre. Man lär sig upptäcka sin egen inre rikedom, man lär sig att det går att göra, tänka och fantisera på många olika sätt.

En central del i grogrunden för demokratin är att dess medborgare förmår använda sitt ”möjlighetssinne”. Här hjälper konsten till.

– I konsten kan vi överskrida alla sorters gränser och det är i sig en träning i frihet, det är därför en träning i att se att det egna samhället går att förändra. När man deltar i sinnligt gestaltande verksamheter konfronteras man med sitt eget inre. Man lär sig upptäcka sin egen inre rikedom, man lär sig att det går att göra, tänka och fantisera på många olika sätt. Konsten i sig själv blir bärare av en idé om mänskligt skapande och frihet.

Konsten vet också hur ett ”ting” fungerar. Man möts och det uppstår samtal om livet, många olika perspektiv bryts i varandra.

De fiktiva världarna konsten sätter oss i kontakt med hjälper oss att använda vår fantasi och inbillningskraft. I sagans värld överskrids ständigt gränser – vi kan resa genom både tid och rum, vi kan möta världar där det inte är givet vad som är rätt eller fel, där vi får möjlighet att uttrycka och prata om etiska och moraliska frågor.

– Konsten vet hur mångfald och demokrati fungerar. Så är det med sagor, med en bild eller en film. Det är inkapslade lektioner i mellanmänskligt umgänge. De säger något om hur vi beter oss med varandra, med dem lär vi barnen att ta vara på sin egen frihet men även andra människors frihet.