Ett

Ett "häxtema" tillåter barnen att utforska begrepp som annars kan vara svåra. Foto: Sanna Dolck Wall

Äckligt, otäckt, orättvist!

Plats för det onda och otäcka, plats för det skrämmande och äckliga – och plats för makt och orättvisa. I ett särskilt häxtema utforskar barn på Gullängens förskola begrepp som kan vara svåra men samtidigt mycket fascinerande.

I ateljén fick barnen göra egna häxhattar och kostymer.

I ateljén fick barnen göra egna häxhattar och kostymer.

Det började förra hösten med läsning av Pija Lindenbaums bok Vitvivan och Gullsippan. En bok som väckte många och starka känslor hos barnen på avdelningen Regnbågen – liksom den gjort hos många, många barn sedan den kom ut för två år sedan.

Det är inte så konstigt: läsare och lyssnare möter två grupper barn i en förskoleliknande miljö under ledning av hunden Schäfen. Om dagarna får Vitvivans barn måla tavlor, bada, leka och lära sig intressanta saker. Gullvivans barn däremot får arbeta och passa upp på de andra. I en scen slappar Vitvivan i gräset och tittar på molnen medan Gullsippan bär sten.

Barnens lek gav häxtemat

– Där någonstans i boken fick våra barn nog och började protestera. ”Det här är inte okej!”, ”Så får man verkligen inte göra!”, ”Detta är ju jätteorättvist!”. Vi läste boken som en del av de värdegrundsveckor vi brukar ha i början av terminen, och frågorna den väckte arbetade vi med länge, berättar Yona Kimhi, ateljerista och förskollärare på Gullängen.

Lite senare på terminen tog barn och pedagoger med sig en lite större mortel utomhus. Barnen samlade ihop växtdelar och andra naturmaterial och började mala dem till grytor.

– Då, i en lek blev barnen häxor som gjorde häxbrygder, och plötsligt var det ett barn som sa ”Jag är Häxchefen!”. Sedan utvecklade barnen en lek om den allra ondaste häxan som domderar och är orättvis mot andra. Det var Schäfen från Vitvivan och Gullsippan som kom upp igen, den figuren hade helt enkelt gjort ett så starkt intryck på barnen. Då tänkte vi pedagoger: vi gör ett tema av det här.

En god häxa (Matilda) reser trollstaven för att rädda en av de onda häxorna (Josef) från Häxchefens elakhet.

En god häxa (Matilda) reser trollstaven för att rädda en av de onda häxorna (Josef) från Häxchefens elakhet.

En god häxa (Matilda) ger en regnbågskatt (Lovis) en slurk och inom kort sker en förvandling.

En god häxa (Matilda) ger en regnbågskatt (Lovis) en slurk och inom kort sker en förvandling.

Att vara otäck och orättvis

I ateljén fick barnen under månaderna som följde göra egna häxhattar och kostymer, koka häxbrygder med olika och ofta äckliga fantasiingredienser och mycket annat. Samtidigt fick de i lekar, rollspel och samtal pröva hur det är att vara häxa, att vara ond eller orättvis.

– Det skrämmande och det läskiga, det onda, mörka och otäcka, det äckliga fascinerar, men är inte alltid så lätt att närma sig. Hur är det att möta någon som är otäck, hur är det att själv gå in i rollen och vara den läskiga, den som man annars själv skulle bli rädd för? Eller att vara den som är orättvis? säger Yona.

Lekarna och rollspelen utvecklades efter hand:

– I början ville många barn vara Häxchefen, en ond häxa eller häxornas otäcka vildkatter, och de tyckte det var väldigt spännande. Sedan var det barn som verkligen inte tyckte om att ens låtsas vara orättvis, som sa att ”nu vill jag göra snälla saker”. Då uppstod goda häxor och regnbågskatter som kunde rädda dem som hade det orättvist.

Det skrämmande och det läskiga, det onda, mörka och otäcka, det äckliga fascinerar, men är inte alltid så lätt att närma sig. Hur är det att möta någon som är otäck, hur är det att själv gå in i rollen och vara den läskiga, den som man annars själv skulle bli rädd för? Eller att vara den som är orättvis?

Testa att bryta regler

I Vitvivan och Gullsippan finns också en gräns, ett vitt streck runt deras plats som ingen får gå över. Utanför strecket är det farligt, innanför har alla det bra, säger Schäfen.

– Vad barn får göra, vad vuxna bestämmer och var gränsen går. Det pratar vi också om i samband med häxtemat. Att testa att bryta regler: vad händer? Att det kan vara bra när vuxna bestämmer, när man behöver äta eller vila till exempel, men att barnen också får bestämma – om hela vårt häxtema till exempel.

I boken gör Vitvivan och Gullsippan en stillsam revolution och ger sig iväg ut i världen, medan Schäfen får stanna kvar bakom sitt streck och göra allt jobb själv.

Hur det går på Gullängen återstår att se, men en sak är säker: häxtemat lever vidare och ingår i stort sett varje dag på förskolan, med nya tankar och infallsvinklar.

– Vårt förskoleområde går snart in i ett gemensamt tema om Malmö. Barnen har redan tankar om var i stan häxorna bor och handlar sin mat och hur man hittar trollstavar i parken.

Under tiden med häxtemat har barnen på Gullängen rört ihop många magiska trolldrycker, ofta med lite läskiga och äckliga ingredienser som blod, bajs, ögon och insekter.

Under tiden med häxtemat har barnen på Gullängen rört ihop många magiska trolldrycker, ofta med lite läskiga och äckliga ingredienser som blod, bajs, ögon och insekter.

Ateljeristan och häxchefen Yona Kimhi rör ihop en trolldryck.

Ateljeristan och häxchefen Yona Kimhi rör ihop en trolldryck.

sv