Med linsen på leken

Genom kameralinsen och konstnärlig gestaltning växer berättelser fram. Carl-Mikael Björk har upptäckt stunder av förundran genom sitt projekt om barns lekvärldar.

Carl-Mikael Björk är mitt uppe i ett konstnärligt utvecklingsprojekt, ett ettårigt fotoprojekt om barns lekvärldar. En metodisk analys av bildmaterialet och den konstnärliga gestaltningen tar form under våren 2024. Han är utbildad förskollärare och fotograf, och är programsamordnare för förskollärarutbildningen och lärare på den musikprofilerade utbildningen på Malmö universitet.

Berätta mer om projektet!

– Under hösten har jag följt förskolebarn i grupp en gång i veckan och fotograferat dokumentärt. Baserat på materialet gör jag en analys och sätter ord på vad det är för berättelser jag tycker mig se. Därefter ska några av berättelserna gestaltas genom konstnärligt fotografi.

Hur är barnen delaktiga?

– De har gjort urval från fotoväggen som växte fram med kanske 150 bilder per avdelning, och jag trodde att de skulle välja bilder på sig själva. Men de valde ofta bilder på kompisar som de ville leka med. En kompis flyttade ganska abrupt och efter det var det många som valde bilder på just det barnet.

Vad har överraskat dig?

– De berättelser jag får syn på är bundna till miljö och material som tillgängliggörs på förskolan. Byggmaterial med halvtransparenta geometriska figurer återkom barnen mycket till. Sandlådan lockade utomhus, att gräva och göra vattensamlingar men också motoriska utmaningar som att cykla, springa i backe, balansera och gunga. Att de återkommer till ett fåtal aktiviteter och material leder till tankar om likvärdighet. Vad tillåts man utforska som barn, vilka intressen och kunskaper är det möjligt att utveckla baserat på förskolans miljö och material? Det finns något i det som är spännande.

Ser du något tema som vuxit fram?

– Jag gick in med en idé om att berättelsen skulle vara som rollekar med början, mitt och slut. Som en bilderbok eller film. Men genom fotografiet är det inte alls de berättelserna jag får syn på. Det handlar snarare om stunder av förundran. En typ av nyfikenhet som riktas mot ett koncentrerat görande. Barnen förundras exempelvis över hur ljuset faller genom olika material, över kraft och rörelse och hur kroppen rör sig.