Ett ögonblick...

Med metoden ögonblicksforskning har Elizabeth Flórez banat väg för ett mer demokratiskt och inkluderande förhållningssätt i mötet med barnen i förskolan. Nu går hon i pension.

Elizabeth Flórez karriär inom förskolan inleddes 1986 då hon hoppade in som hemspråkstränare i spanska.

– Det var då jag upptäckte att pedagogiken är kärleken i mitt liv. Efter det utbildade jag mig till förskollärare. Jag mötte barnen och deras förundran, nyfikenhet, lekfullhet och ärlighet. Då tänkte jag att det är en sådan rikedom som vi behöver ta vara på mer.

Elizabeth har jobbat med värdegrundsfrågor sedan 1999, senast i rollen som utvecklare i genus- och normkritisk pedagogik på Pedagogisk inspirations utvecklingsavdelning. Där har hon bland annat introducerat och utvecklat metoden ögonblicksforskning i förskolans värld.

Vilka ögonblick tar du med dig?

– Glädjen i att möta många pedagoger med så mycket kunskap och potential, det tänker jag mycket på. Jag har mött pedagoger som varit osäkra och rädda att lyfta fram sin kunskap. Men om vi skapar förutsättningar i mötet förvandlas plötsligt osäkerheten till trygghet, tillit, glädje och engagemang och ger en känsla av att du duger som du är och att din potential, dina erfarenheter och kunskaper värdesätts. Det har jag upplevt många gånger och sådana ögonblick tar jag med mig.

Ge exempel på vad ögonblicksforskning innebär!

– Pedagogen är medforskare och väljer själv ett ögonblick att titta närmare på. Den magiska frågan vi i det kollegiala ställer till pedagogerna är ”Vad skulle hända OM?”. Jag ser en vilja till förändring i det, jämfört med att säga ”Du ska göra så här”, eller ”Så här gjorde jag.” Nyfikenhet, inte pekpinnar, leder människor till att genomföra saker och ting.

Vad är du extra stolt över?

– Jag hade glädjen och äran att utveckla konceptet tillsammans med Sven Persson, professor i pedagogik på Malmö universitet. Det var i dialog med honom som jag fördjupade resonemangen och kunskapen för att kunna använda ögonblicksforskning i det kollegiala lärandet.

Hur vill du att ögonblicksforskningen ska leva vidare?

– Det som händer i samhället påverkar oss alla. Vi riskerar att trampa på barnens rättigheter, inte för att vi vill, utan för att förutsättningar och omständigheter leder oss till det. Därför hoppas jag att kunskapen vi har utvecklat ska användas i ett normkritiskt perspektiv även i grund- och gymnasieskolan.