Observationer som utvecklar

Vad skulle hända om … vi gjorde så här istället? Den frågan är sedan i januari vägledande för fem förskolor i Oxie. Där har förste förskollärarna hittat ett eget sätt att höja kvaliteten på den dagliga verksamheten genom nära observationer av arbetslagen i deras arbete.

Det kallas ibland ”skuggning” och är en etablerad metod inom kvalitetsarbete och kollegialt lärande: en kollega eller chef ”skuggar”, det vill säga följer en annan i arbetet och ger sedan återkoppling genom konstruktiv kritik och reflektioner. Under året har fem förskolor i Oxie utvecklat sin egen variant där förste förskollärarna ”skuggat” arbetslagen.

– Tre saker var särskilt viktiga för oss. Att göra observationer under lite längre tid för att få mer än en ögonblicksbild. Att fokusera observationerna på tre av förskolans utvecklingsområden. Att uppmärksamma både uppskattande och utvecklande återkoppling – det vill säga både det som fungerar bra och det som kan förbättras, berättar förste förskollärare Emma Broberg.

Vi brukar säga att vi ska vara trötta på våra egna röster när dagen är slut!

En inspirerande fråga

De var lite skeptiska först, de tre medarbetarna i ett av arbetslagen på Tegelmurens förskola – men det ändrades snabbt.

– Vi kände oss nog lite övervakade i början av observationen och tänkte att nu får vi bara en massa kritik. Men när Emma gav sin återkoppling och utgick från frågan ”Vad skulle hända om ni gjorde så här istället?” så var det bara inspirerande och öppnade upp nya tankar, säger Meriem Bakhtaoui, förskollärare.

Arbetslaget fick återkopplingen skriftligt bara några dagar efter observationen och sedan tid att tillsammans reflektera över den. Efter en vecka träffades arbetslaget och Emma för att göra gemensam reflektion och sätta upp en utvecklingsplan för förbättringar, med uppföljning efter åtta veckor.

Struktur och aha-upplevelser

Resultatet har varit mycket positivt. Med hjälp av observationerna har arbetslaget gjort ett flertal förbättringar, i stort som smått.

– Emma lade märke till många situationer som gav oss anledning att utveckla vårt strukturschema: nu har vi till exempel tydligare ansvarsfördelning för vem som gör vad vid de olika övergångarna under dagen, vilket spar tid och småsnack som kan stå i vägen för att vara med barnen. Och vi planerar bättre för att kunna ha mindre barngrupper i undervisningen, säger Sandra Lindvall, också hon förskollärare på Tegelmuren.

Inom utvecklingsområdet språk och kommunikation fick arbetslaget flera aha-upplevelser.

– När Emma visade ett foto hon tagit på vår bokhylla såg vi plötsligt hur tråkig den var. Det är så lätt att bli hemmablind! Vi gav hyllan lite nytt liv och märker nu hur fler barn vill läsa mer, säger Meriem.

– Och så har vi blivit bättre på att hela tiden exakt benämna det vi pratar om med barnen, inte ”ta den är du snäll” och peka utan ”ta bananen där”. Vi brukar säga att vi ska vara trötta på våra egna röster när dagen är slut!