Att läsa med kroppen
De kallar det ”verbdansa” och att ”läsa med kroppen”. Språkutvecklaren Malin Bejram Ellström och barnskötaren Maria Lazarevic på Vitklintens förskola fördjupar högläsningen.
Utgångspunkten är högläsning av en specifik bok, utforskande av text och bild med ett tydligt syfte: att stärka och utveckla barnens språk, både ordförråd och förståelse.
– När vi kombinerar läsning och rörelse så befäster vi språket i kroppen, vi läser med kroppen. Musiken och dansen ger en extra dimension till språkandet i stunden tillsammans med andra, säger Malin Bejram Ellström, språkutvecklare som samarbetar med förskolor och öppna förskolor i östra Malmö med omnejd.
Varför verb och verbdansa?
– För att verben är själva stommen i språket och för att de automatiskt bjuder in till rörelse. Vi börjar med verben och sedan bygger vi ut språket åt olika håll från dem. Ta verbet ”hoppa”. Vi hoppar, och det lilla barnet erövrar ordet: ”hoppa”. Sedan kan vi lägga till ”Vem hoppar?” ”Jag”, ”mamma”, ”katten”… Hur hoppar vi, ”högt”, ”långt”, ”jag hoppade igår”, och så vidare.
– Hej Citronen! Citronen är sur. Hur är man sur Lara? Malin Bejram Ellström och Maria Lazarevic läser boken En sur citron för tvååringarna Lara, Taim och Aram. De prövar orden och berättelsen tillsammans med sång, rörelse och rekvisita till hjälp.
Olika ingångar i språket
En liten grupp tvååringar ska idag verbdansa för första gången, med boken En sur citron av Emma Virke. I boken försöker fruktkompisarna få citronen på bättre humör: bananen vill trumma, apelsinen dansa, äpplet sjunga med flera. Maria Lazarevic, barnskötare och läslots, leder högläsningen.
– I den här åldern är en del barn verbala, andra ännu inte, då är det viktigt att vi har flera olika ingångar i berättelsen, och språket. Inte minst när många barn som här hos oss har annat modersmål än svenska. Genom sång, musik och rörelse kan barnen uttrycka sig på andra sätt och samtidigt träna och lära sig orden. Vi har boken, musiken, rörelserna, rekvisitan – olika barn fångas av olika uttryck och det kan även variera från gång till gång, berättar Maria.
I den här åldern är en del barn verbala, andra ännu inte, då är det viktigt att vi har flera olika ingångar i berättelsen, och språket.
En liten grupp tvååringar ska idag verbdansa för första gången, med boken En sur citron av Emma Virke.
Med vilken bok som helst
Maria läser ett stycke och barnen får först bekanta sig med verbet ”trumma”. Hon sjunger en egen ”trumma-trumma-trumma”-sång och alla trummar i knäet. Sedan får varje verb ett efter ett en egen sång och rörelse. Taim som kommit lite längre i sitt verbala språk upprepar med förtjusning både frukterna och verben och hänger med i rörelserna. Aram fascineras av rekvisitan, håller länge i den riktiga citronen och bilderna av de olika frukterna som har hål för mun och fingrar. Lara iakttar mest och deltar lite grann i rörelserna, men när högläsningen är slut sätter hon sig själv med boken och ”läser” den länge.
– Hon ser sig här som en läsare, och det är precis vad vi vill! Det är betydelsefullt att boken hela tiden är i centrum. Vi vill locka barnen att bli nyfikna på böcker och på text, på berättelser och på att bekanta sig med skriftspråket, säger Malin.
Maria:
– Verbdansa kan du göra med i princip vilken bok som helst, och det kan också räcka med ett uppslag i en bok: välj några verb och sätt igång! Nu har de här barnen bara precis börjat, men omläsningens kraft är stark.